Krönika

Ola Sigvardsson Allmänhetens Medieombudsman
skicka e-post rss

Ska jurister eller
journalister dra gränsen?

19 juni, 2013

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jurister har alltid hört till det press­etiska systemets starkaste tillskyndare. Jurister med övertygelsen att det är bättre att medierna själva, snarare än politikerna, bestämmer var gränserna för anständigheten går. Många av dem har valt att själva bidra, till exempel som ordförande i Pressens opinionsnämnd, PON.

När jag blev ledamot av nämnden 2005 leddes den av Johan Hirschfeldt, tidigare justitiekansler och president i Svea hovrätt. Legendarisk som kritisk utredare av tsunamihanteringen och en av Sveriges främsta kännare av tryckfrihetens tillkomst och historia.
Vid halvårsskiftet lämnar justitierådet Per Virdesten över ordförandeklubban till Fredrik Wersäll, president i Svea hovrätt. Virdesten ersätts i nämnden av lagmannen i Stockholms tingsrätt Anders Eka , som för övrigt blir justitieråd i Högsta domstolen i höst.
Idel ädel juristadel, som vid sidan av sina övriga uppgifter valt att bidra med sin erfarenhet i tidningsbranschens självsanerande etiska system.
Därför är det värt att notera den starka ström som går genom juristvärlden, som menar att detta inte räcker. Att det krävs hårdare tag lagstiftningsvägen, såväl mot det som sker på nätet som det som publiceras under Tryckfrihetsförordningens skydd (som tidningar med ansvarig utgivare).

Yttrandefrihetskommittén under ledning av justitierådet Göran Lambertz hade att utreda om Sverige behöver en ny lagstiftning som bättre kan skydda den enskildes integritet. Kommitténs majoritet kom emellertid fram till att det inte behövs. I den traditionella pressen sker ytterst få övergrepp av det slag som en lag skulle reglera – inte minst tack vare det pressetiska systemet. För den oreglerade delen av nätet ansåg kommittén att man möjligen kunde överväga att införa ett integritetsbrott.
Men i remissvaren radar tunga remissinstanser upp sig och kräver skärpt lagstiftning, som även skulle drabba medierna. Vad sägs om den här listan:

  • Justitieombudsmannen
  • Justitiekanslern, som åtminstone öppnar för lagstiftning.
  • Domstolsverket
  • Datainspektionen
  • Hovrätten i västra Sverige (”det bör övervägas”)
  • Svea hovrätt (”övervägande skäl talar för…”)
  • Advokatsamfundet, som stödjer dagens självsanering, men menar att den inte är tillräcklig.

Till det kommer enskilda jurister som offentligt stödjer tanken, till exempel professor Mårten Schultz, Göran Lambertz, hovauditören Axel Calissendorff, advokatsamfundets Anne Ramberg och advokaterna Tomas Nilsson och Lars Viklund, som företrädde familjen Palme när det gällde filmen Call Girl.
Att lagstiftningsivrarna har goda intentioner, att stärka skyddet för den enskilde, ändrar inte det faktum att detta skulle sätta snävare gränser för det fria ordet.

Striden är inte över; än så länge håller arméerna bara på att formera sig. Vad slaget handlar om är om det är jurister eller journalister som ska bestämma var gränsen för det offentliga samtalet ska gå.
Vem som kommer att vinna?
Som tur är bestämmer varken journalister eller jurister hur det ska gå. Det är politikens uppgift att avgöra hur gränserna ska dras. I Sverige har vi en lång politisk tradition av att värna samhällets friheter och i det längsta avstå från regleringar.
Så jag är optimist.

Taggar: PO, pressetik

Kommentarer

Det finns 2 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av kerstin hallert tis, 2013-06-25 11:27

Sigvardsson insinuerar att EU-länder som tydligare än Sverige står upp för den enskildes integritet gentemot medierna med domstolsprövning skulle vara en
sämre sorts demokrati. Detta är att använda vidskepelsen som argument. Problemet är snarare den kompakta tystnaden om det bisarra föraktet i Sverige från den gigantiska av vinstintressen drivna medienäringen gentemot domstolarna
så att den enskildes rätt till skyddet i en opartisk bedömning helt dribblats bort. Det är ingen hemlighet heller att tryckfrihetsförordningens paragrafer avsedda just som skydd för den enskilde medborgaren är skäligen urvattnade medan medienäringen bara växer sig starkare. Politikerna har valt att ge en superaggressiv näring som medborgarna konsumerar i flera timmar dagligen en ställning som stat i staten till skillnad från alla andra näringar. Medierna ska alltså utreda sig själv och därpå ta ställning i medborgarens tvister. Det säger Sigvardsson är ett system som fungerar berömligt. Var finns beläggen? Fristående undersökningsdomare som kunnat reda ut saken finns inte i Sverige.
Tystnaden ligger alltså tjock som inlandsisen inte minst i jämförelse med vitaliteten i diskussionen om medierna och medborgarna i andra EU-länder. Det fria ordet låter sig inte tystas och minst av allt för att domstolarna utdelar höga skadestånd Sigvardsson tycker politikerna ska garantera att allt ska förbli vid det gamla.
Han aktar sig för att antyda att journalistkåren har ett ansvar att göra upp med sitt eget förflutna: decennierna av okritisk anammande av ett kollektivistiskt synsätt där den enskilde medborgaren kom i kläm med tummen ned för det demokratiska samhällets grundvalar och principer, det hela särskilt synligt i åratal i tidens tv ända in i de ensidiga förföljelserna i tidens medier av det av publiken älskade fenomenet ABBA. Det är att göra alla som verkar inom medierna en björntjänst att lägga locket på vad gäller gårdagen.Om den enskilde medborgarens rättigheter i samhället är vad politikerna har att ta hänsyn till finns heller inga argument för att fortsatt kapsla in medienäringen som en stat i staten.

Inlagt av Lasse Lundeberg ons, 2013-07-31 16:00

Bra! Samtidigt borde vi bilister få bestämma vilken hastighet vi vill hålla, och vilka fotgängare man kan släppa fram. Vi bilister kan ju våra bilar bättre än någon jurist.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies