Krönika

Andreas Ekström Kulturjournalist, Sydsvenskan
skicka e-post rss

Sex argument för journalistiken

15 oktober, 2013

Ingen behöver väl journalister längre? Det där kan väl vem som helst med en kamera klara av? Alla kan väl använda offentlighetsprincipen? Edward Snowden var väl inte journalist?

Alla som jobbar i branschen har hört och läst de där kommentarerna. De dryper av ett massmedieförakt som vi i betydande delar själva har jobbat oss till – men som i andra delar kommer från den där rättshaveristiska delen av samhället som gillar att trolla i kommentarfält på internet, alternativt från människor som har personliga skäl att bråka med mediebranschen.

Vi kan inte vifta bort dem lättvindigt. Eller rättare sagt: vi ska förstås välja våra strider. Jag säger inte att vi ska ödsla kraft på att diskutera med folk som inte vill diskutera, jag säger att vi ska argumentera bättre för journalistens plats i samhället med dem som faktiskt bryr sig om världsutvecklingen. Argumentet ”ni kommer att sakna oss när vi är borta” säljer inte en enda tidning. I stället ska vi betona nyttan genom exempel:

  •  Det var inte vanliga medborgare som avslöjade utlämningen av människor till CIA via Bromma. Det krävdes journalister som med tid och resurser och erfarenhet kunde ta sig igenom en snårskog av desinformation för att denna demokratiska jätteskandal skulle bli känd.
  • Det var inte Edward Snowden som la ut sina avslöjanden på en blogg vilken som helst – han berättade för en journalist på ett etablerat nyhetsmedium, som sedan kunde sprida nyheten på ett sätt som garanterar stor trovärdighet. Notera också hur attackerad och förföljd journalisten som skrev om saken har blivit. Fundera på hur en bloggare som hade gjort samma avslöjande hade klarat sig, utan en stor nyhetsorganisation och hjälp med att hävda sin lagstadgade tryckfrihet.
  • Alla kan inte använda offentlighetsprincipen. Förfärande få medborgare vet ens något om sina rättigheter därvidlag. Med självklarhet har ännu färre tid att bråka och processa och leta systematiskt efter fakta, inom förvaltningar vars organisation de på hobbybasis inte kan överblicka.
  • Alla har inte publicistiskt omdöme. Publiceringar av kontroversiell natur ska i regel ske i samråd mellan flera personer, där en person kan stå för fotarbetet, men slippa det juridiska ansvaret. En avprofessionaliserad journalistik skulle leda till fler fel, fler juridiska övertramp och fler etiskt tveksamma publiceringar.
  • Alla kan inte ta bra bilder, som skapar närvaro och känsla och förståelse. Den som tvekar kan hänvisas till en komparativ studie av Chicago Tribune och Chicago Sun-Times här: suntimesdarktimes.tumblr.com. The Tribune har professionella fotografer, The Sun-Times har det inte. Skillnaden kan alla se. Möjligen behöver den som tittar hjälp med att också förstå skillnaden – att inse att det vi förlorar inte bara kan beskrivas i termer av fotografisk kvalitet, utan också journalistisk.
    Listan kan göras längre. Låt oss hjälpas åt med den saken. Och vi kan ju alltid använda det bästa och mest aktuella exemplet:
  • Det var inte en mellanstadielärare eller en trädgårdsmästare eller en busschaufför eller en kock eller en gymnasieelev eller en löneadministratör eller en systemvetare eller en sjuksköterska eller en lantbrukare som berättade att staten illegalt har registrerat romer på ett sätt som minner om Nazityskland. Det var en journalist som med hjälp av lång yrkeserfarenhet, ett etablerat etiskt regelverk, en stor stark organisation, ett juridiskt skydd genom utgivarmodellen, kolleger med stor vana att bedöma olika former av information och egen skicklighet i den otroligt svåra konsten att berätta som gjorde det. Skitstormen mot honom efter avslöjandet var stor, trycket från en av landets mäktigaste myndigheter enormt.
    Det var i ingen del ett jobb för en amatör.

 

Andreas Ekström, kulturjournalist Sydsvenskan


P.S. En av årets mest tragiska nyheter, den om pappan som dödade sina barn i Stockholms skärgård, presenterades i Metro ihop med en frilagd annons i form av ett finger med en glad liten gubbe på. Reklam för kontaktlinser, såvitt jag förstår. Metros redaktion medger att det inte var lyckat, men ytterst är det ju inte redaktionens fel, utan de giriga ägarna som tillåter exakt vilka skitformat som helst utan att bry sig ett dyft om hur de slår mot det journalistiska innehållet. Metros ägare skulle sälja sin själ, om de hade någon. I alla fall under förutsättning att det gick att placera en annons på den.
 

Kommentarer

Det finns 9 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Anders Lindfors tors, 2013-10-17 21:27

Efter det att kultursverige i det närmaste unisont höjde det fascistiska SCUM-manifestet till skyarna slutade jag tro på den svenska "kultur"journalistiken. Varför skall vi läsa propaganda värdigt forna DDR?

Sedan för att krossa ytterligare en av era små skråmyter - Jag är inte lågutbildad, har doktorsgrad i tekniskt/matematiskt ämne. Visst, ta min irritation som ett uppslag för ytterligare en krönika om vita kränka män samt möjligheten att förlora ytterligare en dröser prenumeranter!

Inlagt av Erik Johansson fre, 2013-10-18 09:25

Ekström har en poäng. Men sedan behöver man ju inte nödvändigtvis vara lika begeistrad och övertygad om det oproblematiska i exemplvis fallet Snowden. Det är inte heller särskilt svårt att göra upp en lista över, ähum, mindre ärorika exempel på journalistiskt hantverk.
Sedan detta med "att staten illegalt har registrerat romer på ett sätt som minner om Nazityskland". Verkligen? Verkligen?? Menar han Malmöpolisens kartläggning? Tydligen. Han verkar därmed ha en väldigt dimmig uppfattning om vad som försiggick i Nazityskland. Han verkar heller inte förstå vad som menas med "illegal", för i Sverige, ja, i varje rättsstat, är det domstolar som avgör vad som är olagligt, när ett brott har begåtts. Inte journalistkåren, även om jag har förstått att det är en ganska vanlig uppfattning i Ekströms kretsar.
Och det är nog där någonstans en hel del av mediernas problem börjar, journalister som inte kan nöja sig med att beskriva utan också ska lägga till rätta, förklara hur saker egentligen ligger till, alltså propagera.
De dumma, outbildade massorna kanske varken är dumma eller outbildade utan fullt kapabla att dra sina egna slutsatser.
Och de känner igen en åsiktskommissarie när de ser en.
Sedan kan Ekström och hans kollegor skrika "olaglig registrering" så mycket de orkar.

Inlagt av Andreas Ekström fre, 2013-10-18 15:36

Anders Lindfors: Fast varför har det med den här saken att göra? Att en del kulturskribenter gillade Solanas är väl inget tecken på... något särskilt? Mer än att man kan tycka olika? Det är ju inte så att Solanas texter inte har problematiserats rätt ordentligt genom åren, även i dagspress.

Erik Johansson: Jag borde nog ha skrivit "synbarligen illegalt" eller något sådant, precis som du säger. Många ledande jurister anser ju att registret är illegalt, men fastslaget i domstol är det inte. Referensen till Nazityskland - där registrering baserad på släktskap var en central verksamhet - är däremot dessvärre befogad enligt min mening. Vi får väl se tiden an, och se vad som blir helt offentligt kring detta. Men efter att ha läst varenda rad som DN har publicerat i frågan känner jag mig ganska säker på vad jag för min del känner inför detta.

Inlagt av Erik Johansson lör, 2013-10-19 10:43

Jag har inte läst "varenda rad" som DN publicerat om polisens kartläggning men dom flesta, och inte någonstans har jag hittat någon seriös jurist som "anser" att registret är olagligt. Inte ens Johan Hirschfeldt (23/9), av Orrenius framlyft som en av Sveriges "mest meriterade jurister" påstår något sådant.
Förklaringen är förstås enkel: det är inte på något sätt självklart att kartläggningen är olaglig och huruvida så är fallet måste avgöras av rättsväsendet.
Ändå försöker DN, och nu Ekström, ömsom påstå att registret är olagligt, ömsom suggerera fram den bilden. Volymen skruvas upp för att dölja luckorna i resonemanget.
Vad gäller den nazityska parallellen framhärdar Ekström och det är väl mest pinsamt för honom.
Alla nazireferenser i skriverierna om kartläggningen är förstås också en del i suggereringen, i den uppskruvade volymen, som ska dölja att tidningskejsaren är väldigt lättklädd.
Vi har sett det förr, det bästa exemplet på senare tid kommer också det från DN nämligen den så kallade Caremaskandalen, där journalisterna i vanlig ordning, ja, jag vill hävda det, begick grovt våld på sanningen.
Men eftersom medierna idag är både polis, åklagare och domare kommer de i regel undan.

Inlagt av Fred Scumström mån, 2013-10-21 07:42

Debatten kring SCUM-manifestet och den idoldyrkande teateruppsättning som gjordes kring Solanas text, och dit man dessutom tvångsbussade skolelever från hela Stockholm, ja, den debatten fördes till 90% ute på bloggar och forum. Det som var värt att kallas debatt, då. På större svenska kultursidor fanns det i princip inte en katt som hade något kritiskt att säga, knappt ens någon som medgav att kritiken skulle kunna tänkas bottna i något annat än patriarkalt kvinnoförakt. Alla som befann sig under de större medieaktörernas milda hägn köpte vinkeln att Solanas var en karismatisk hjältinna och ett offer, att Turteatern gjort en stark insats för en mera jämställd och frigjord värld, att svärmandet för våld i pjäsen och manifestet var oproblematiskt och att ingen vettig människa borde ha något att invända. Detta var i sak inte förvånande, Solanas har varit en kultfigur inom den svenska mediefeminismen i flera år och pjäsen vinklade upp våld mellan könen på ett sät som passade perfekt till de vanligaste slagorden i det där som kallas genusdebatt nu på 2010-talet.

När den graden av enighet runt en i själva verket ganska så extrem uppsättning ståndpunkter finns överallt i tidningarna - nej, inte ens på ledarsidorna förekom det särskilt många kritiska inlägg - så innebär det 1) att många har tubbats till tystnad, öppet eller mera förtäckt, 2) att de många skribenter som kanske inte utan vidare köper struntet ändå inte anser att de har något att vinna på att säga ifrån, att skriva ett eget inlägg och försöka få igång debatten. Och det kan de mycket väl ha rätt i så länge de betraktar det ur den enskilde journalistens synvinkel, en och en. Att sticka ut hakan i ett läge där redaktionerna tydligt har bestämt sig för vilken häst de håller på, och där den som ger sig på Solanas och hennes proselyter genast kommer att beskrivas som en som försvarar gängvåldtäkter, att tvinga kvinnor ut ur vissa yrken eller liknande, och det i ett jobb där de åsikter och slagord man går in för är tätt knutna till ditt "varumärke" som journalist/skribent/proffstyckare, det är inget svenska journalister och kritiker är benägna att göra idag. Det utrymmet att hävda olika åsikter och olika slags resonemang, utan pajkastning, finns helt enkelt inte i dagspressen idag, särskilt inte på kultursidorna - annat än för ett ytterst litet fåtal högstatusskribenter, typ Anders Ehnmark, Svante Nordin och några till.

I stort sett samma scenario upprepas sedan kring Maria Sveland och hennes haussade och dogmatiska bok om "kvinnohat", läs patriarkat. Debatten i gammeelmedia var i stort sett lika med noll, man tassade kring det problematiska med boken och målade upp en övermäktig patriarkal fiende som alla måste vara emot. Om det är den sortens diskussioner som får plats i "gammelmedia" och på många journalistera bloggar, så kan man inte bli förvånad över att många insatta läsare vänder svensk gammelemedia ryggen.

Inlagt av Simon lör, 2013-10-26 17:23

Jag skulle också gärna vilja veta vilka de "många ledande jurister" är som Andreas Ekström har i åtanke.

Också jag har läst en hel del av rapporteringen om den här affären, och är det något man slås av är det hur ytterligt försiktiga juristerna varit när det gällt frågan om registrets eventuella olaglighet.

Varken Johan Hirschfeldt eller Sigurd Heuman, båda synnerligen välrenommerade och välmeriterade jurister, har varit ens en bråkdel så kategoriska i sina uttalanden som Andreas Ekström och hans kolleger, som i vanlig ordning daskar på med den stora penseln utan alla spår av nyansering eller problematisering.

Inlagt av Per Hagman sön, 2013-11-03 15:29

Hærligt... Journalistisk sjælvkritik.
.
Krønikøren anger 6 exempel på nyttan med en kvalificerad journalistik.
Den journalistiska nyttolistan kan sjælvklart gøras længre.
Styrkan i pappersmedia ær otvekligen stødet til Edward Snowden,s avsløjande.
En bloggare / medborgarjournalist vilken spridit samma avslöjande genom cyberrymnden hade naturligtsvis int klarat sig rættsligt , sannolikt ej eller fått samma protetsstyrka och dærigenom lyckats lyfta upp saken till den transnationella /kulturella politiska dagordningen.
.
Per Hagman
.

Inlagt av Per Hagman mån, 2013-11-11 19:24

"Ingen behöver väl journalister längre?" polimiserar ingressen.
.
-? jasså...vem hævdar att vi medborgare int trenger journalistik længre.
Med någon miljon sålda aviser per dag i vårt pytterike , motsægs den tanken.
Altså , svensken læser tænker o samtalar int minst i cyberrymnden...bloggar.
Att krønikøren ser bloggen och medborgarjournalistikens møjligheter øver axeln i en outtalade mening... ær illavarslande.
Kænns en aningen som om att krønikøren underkænner samtalen i cyberrymnden.
Int sællan fokuseras cyberpappersmedias återrapportering på næthat fræmlingsfientlighet och antifeminism ( ? ) , vilket utgør mindre æn en promille av vad som sker i cyberrym.
.
Per Hagman.
.

Inlagt av K Ritiker mån, 2013-12-16 10:26

Ekströms svar här i tråden är ett utmärkt exempel på det slentrianmässiga avfärdandet av alla kritiker utanför kåren som mindre vetande. Skulle journalister acceptera samma attityd från politiker, läkare eller poliser?

Journalistik behövs, men folk har tröttnat på den von oben-attityd och åsiktsmässiga likriktning som brett ut sig inom kåren. Lägg till en kultur som inkluderar kamratuppfostran på Twitter av oliktänkande kollegor och pratet om yttrandefrihetens riddare framstår som rätt tunt.

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies