Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Ola Sigvardsson
journalist (fd Medieombudsman)

Rätt att namnge misstänkt handläggare?

Är det okej att namnge en handläggare i offentlig tjänst när hen misstänks för att ha begått allvarliga fel i jobbet?

I ena vågskålen ligger att tjänstemannen är avlönad med skattepengar och att allmänheten har rätt att känna till missförhållanden i offentlig sektor. I den andra ligger att en handläggare inte har en ledande position och att allmänintresset kring namnet därför kanske inte är så stort.

Den här frågan behandlades i våras i ett mycket intressant beslut av Pressens Opinionsnämnd.

En handläggare på arbetsförmedlingen misstänktes för jäv. Han hade, enligt VLT, placerat långtidsarbetslösa på en god väns företag. Hade skaffat kompisen billig arbetskraft.

I en uppföljande artikel berättade tidningen att arbetsförmedlingens utredare funnit sex fall där det fanns anledning att ifrågasätta handläggarens opartiskhet. Alla utom ett var äldre än två år och betraktades som preskriberade och skulle inte leda till någon diciplinpåföljd. Men det skulle hållas ett ”korrigerande samtal” med handläggaren.

Jag bestämde mig för att lägga ned ärendet, fria tidningen. Även om handläggaren inte var en ledande tjänsteman hade han i uppdrag att fatta beslut som påverkade situationen såväl för arbetslösa som för företag. Därmed fanns det ett allmänintresse kring hans person, som gjorde att han fick tåla namngivningen.

Han överklagade till Pressens Opinionsnämnd – och fick rätt. Nämnden höll med mig om att ämnet var av allmänintresse. Men det sträckte sig inte till hans namn. Den befattning han hade motiverade inte namngivning. Tidningen fälldes.

Det är ovanligt att PON går emot mina bedömningar. Det är bra, för det visar att det finns en gemensam syn inom det pressetiska systemet om var anständighetens gränser går.

Samtidigt manar de få ärenden där vi är oeniga till särskild eftertanke.

Lärdomen i det här fallet är att man inte kan namnge personer bara för att de är avlönade med skattepengar. Man måste väga in andra omständigheter också. Den kanske viktigaste var att när han namngavs var skuldfrågan inte utredd. Det var bara frågan om misstankar.

Utfallet visar att försiktighet hade varit klokt. Det blev inga allvarliga påföljder. Även om det förmodligen inte är så kul med ett korrigerande samtal.

Fotnot: Du hittar hela beslutet på PO.se.

Fler avsnitt