Okej på nätet kan vara oetiskt i tryck
Det är sorgligt att se ett utmärkt journalistiskt jobb snubbla på mållinjen. Så som Norrköpings Tidningars granskning av en advokat som grovt misskött sitt jobb och plundrat sin klient. Och allt för några artikelkommentarers skull.
En kvinna ansåg att bedömningar som läkare gjort skadat henne allvarligt. Trots att hon hade mycket begränsade ekonomiska resurser sökte hon hjälp med att driva sitt ärende av en advokat i staden. De hade fått kontakt via en bekant. Hon hade hört att han var skicklig.
Vid första mötet skulle han ha 2 500 kronor för att läsa in hennes handlingar. Hon hade bara en tusenlapp och lånade resten. Hon bad om kvitto, men fick inget.
Det blev början på en sju år lång process där hon ständigt kände sig pressad att ge advokaten mer pengar för olika tjänster han utförde. Totalt blev det 28 utbetalningar på sammanlagt 51 800 kronor. Alla utan kvitton. Och inget resultat. ”Du får inte ge upp” var advokatens stående råd till henne.
Till sist blev hon så misstänksam att hon själv tog kontakt med Läkemedelsförsäkringen för att höra var hennes ärende låg. Hon fick en chock. Handläggaren talade om att hennes ärende var nedlagt sedan nästan två år. Advokaten hade haft sex månader på sig att begära skiljedom, men inte gjort det. Därmed förföll ärendet.
När kvinnan avbröt kontakten med advokaten skickade han en sluträkning på 212 267 kronor.
Norrköpings Tidningar ställde advokaten mot väggen vid ett besök i hans kontor. De blev utkastade när de bad att få se hans F-skattsedel. Att han hade det och att han var momsregistrerad stod nämligen på räkningen. Tidningen hade kollat och uppgifterna var felaktiga. Efterforskningarna hade också visat att advokaten hade flera konkurser bakom sig.
I tidningen namngavs advokaten.
NTs jobb är gediget, ett gräv i en angelägen fråga. En advokat har en förtroendeställning som gör att han eller hon får stå ut med en närgången granskning av sin yrkesverksamhet. Namngivningen var i mina ögon okej.
Men när en tidning publicerar namn blir kravet desto större på att de uppgifter som publiceras inte bara är korrekta, utan också rimliga.
I en uppföljande publicering hade tidningen lyft in flera läsarkommentarer från sin nätsida. Här fanns påståenden som ”Hoppas skojaren får vad han förtjänar”, ”Denne man är ökänd” och ”Heder åt NT /…/ som publicerar namn och bild på skurken”.
Advokaten PO-anmälde. Han ville ha hela granskningen underkänd och fälld. I det beslut som PO hänsköt till Pressens Opinionsnämnd fann vi inget skäl att klandra granskningen. Men i kombination med namnpubliceringen var läsarkommentarerna mer än vad den granskade ska behöva stå ut med. Svepande uttryck som skojare, ökänd och skurk passerar pressetikens gräns för vad som är acceptabelt.
Intressant att notera är att så länge dessa kommentarer låg på nätet, på tidningens efterhandsmodererade diskussionsforum, var det den enskilde skribenten som hade ansvaret.
Genom att lyfta in kommentarerna i tidningen fördes ansvaret över på utgivaren – och de kunde därmed prövas av PO och PON.
Och visst fällde PON tidningen vid sitt senaste sammanträde. Synd på ett bra jobb.
