Krönika

Dilsa Demirbag-Sten
skicka e-post rss

Nisse har förvandlats till ett troll

30 november, 2016

Tanken med att uppfinna Nisse från Hökarängen var god. Den appellerade direkt till journalistens uppdrag om att vi ska granska makten och verka i allmänhetens intresse.

Länge tjänade Nisse från Hökis sina uppdragsgivare väl, även om hans verkliga identitet alltid varit höljd i dunkel. Så vem är Nisse?
Han saknar födelseattest, men om man googlar tycks han vara uppfunnen på Aktuellt-redaktionen i 1970-talets linda.

Han har genom åren tillskrivits alla möjliga egenskaper: den obildade och fördomsfulle grabben med Ica-kassen som aldrig kommer längre än till Skärmarbrink. Men också: snubben som till skillnad från eliten har koll på hur det verkligen ligger till här i världen.

Nisse har därför ända sedan födseln varit viktig för redaktionerna att förhålla sig till. Något som inte varit helt enkelt eftersom ingen riktigt visste vem Nisse var. Insändarskribenter, vox pops, Aftonbladets spalt Vi5 och påstått fördomsfulla taxichaufförer kunde bara ge en hint om vem Nisse var.

Men med den digitala revolutionen förändrades den samhällsintresserade Nisses liv i grunden. Han behövde inte längre Aktuellt eller andra massmediekanaler. I alla fall behövde han inte längre sitta maktlös framför dumburken och knyta näven. I den nya magiska eran blev han, som medieprofeterna gärna uttrycker det, sitt eget medium. Nisses förort gick från att vara periferi till att bli samhällsdebattens centrum.

Kanske kom möjligheterna lite för snabbt. Nisse har blivit lynnigare och mer oförutsägbar, något av en sökare.

På den analoga tiden var Nisse ganska stabil – en gråsosse.

Men på senare år har han och hans bröder testat alla möjliga ideo­logiska inriktningar. Ena dagen MP, nästa Piratpartiet eller till och med FI. Och sen SD: Plötsligt gick det inte att gå in på en sajt utan att drunkna i kommentarer om att allt var invandrarnas och genusvetarnas fel.

Nisse hade förvandlats till ett troll.

Nissetrollet hade på nolltid gått från att vara mottagare av nyheter till att bli högst delaktig i det redaktionella arbetsflödet, ibland till och med dess epicentrum. Många redaktioner har försökt gilla läget, hänga med i utvecklingen. Välkomnat Nissetrollen till det tidigare så välstädade offentliga rummet.

Ungefär så här tror jag att man har resonerat: Klart att ett och annat rötägg ibland slinker in på sajten, men va fan, vi har väl yttrandefrihet?

Och ja:

Det är lätt att glömma bort alla engagerade läsare som dagligen bidrar till ett bredare offentligt samtal genom att framföra sina åsikter, korrigera felaktigheter, rätta texter och berömma skribenter.

Men detta kan aldrig ursäkta att man släppt fram det anonyma hatet. Det borde aldrig fått ske.

Många välrenommerade publicistiska institutioner har förvandlats till en terapisoffa för de missnöjda och hatiska. Priset för detta betalas av minoriteterna och kvinnorna. Så kan det inte fortsätta.

Det måste vara färdigexperimenterat för den här gången.

Yttrandefrihet är rätten till att äga sin egen tanke och kunna uttrycka den. Sverige är en demokrati och det står vem som helst fritt att publicera sig eller på annat sätt sprida sina åsikter.

Men när allt fler troll regredierat är det hög tid att vi tar en ny diskussion om hur vi ska kunna leva upp till de pressetiska reglerna. Att den som vill uttrycka en åsikt står för det han säger är en bra början.

Det är enda sättet att spräcka trollen.

Journalisten-podden

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies