Krönika

Andreas Ekström Kulturjournalist, Sydsvenskan
skicka e-post rss

När reportrar blir debattörer skadas förtroendet för journalister

5 mars, 2015

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det är flera årtionden sedan förnumstiga journalister av min typ började gnälla över det här, men jag känner ändå att stämningen i landet nu kräver ännu mer av samma sak: Vi lever i ett debattsamhälle som har börjat ta sig galna uttryck.

Jag ska exemplifiera med något som har hänt en kollega, nämligen förre Sydsvenskan-medarbetaren Niklas Orrenius, som numera jobbar på en tidning lite längre norr­över.

Vid flera tillfällen har han gjort samma erfarenhet: Han har i rollen som reporter efter en bra publicering eller ett avslöjande efterfrågats som debattör.

Det hela följer ett enkelt mönster:

  • Reporter intervjuar intervju­objekt, låt säga Sverigedemokratisk talman.
  • Intervjuobjekt säger uppseendeväckande saker, men får kontrollera sina citat och godkänna dem.
  • Publicering sker, varpå fläkten träffas av skit.
  • Intervjuobjekt blir spak av kritiken och försöker skjuta budbäraren.
  • Personer som arbetar som planerare på platser som Ekot och Agenda och andra seriösa och högkvalitativa nyhetsverksamheter går i fällan, och ser en debattmöjlighet. De kvalificerar sig härmed som så kallade nyttiga idioter, enär de då går intervjuobjektets ärenden – intervjuobjektet vill ju för allt i världen inte diskutera sakfrågan, utan hellre frågan om huruvida medierna har gangstrat.
  • Reporter får milt påpeka att det kanske är bättre att Ekot och Agenda och de andra gör ett inslag om sakfrågan, varpå de lite snopet håller med, och i bästa fall gör det.

Exemplet ovan saknar inte verklighetsförankring. Avslöjandet om polisens illegala register av romer fick samma efterspel. Seriösa medier gick i fällan och la en massa kraft på att diskutera nyanser i pub­liceringarna, i stället för att lägga kraften där kraften skulle läggas: på själva sakinnehållet.
Då inställer sig frågan om varför det har blivit så här. Jag ser två samverkande faktorer.

För det första är debatter, där två personer säger emot varann, billiga och etiskt stensäkra.

Men för det andra, vilket är viktigare, är detta en effekt av journalistikens allt otydligare genreindelningar.

Om det är något som den mediekonsumerande allmänheten inte har klart för sig, så är det skillnaderna mellan krönikor, nyhetsanalyser, kåserier, kommentarer och tesdrivna kulturreportage. Dels eftersom vi själva blandar hej vilt, dels eftersom vi ofta inte tillräckligt tydligt visar vad som är vad. Något bättre är vi väl med vinjetter och annan typografi på papper, men på webben är sådant här ofta väldigt otydligt.

Här ser vi effekten. En reporter som gör återkommande avslöjanden om samma fenomen blir till slut sakkunnig nog att kallas expert. Kanske drivs vederbörande av patos eller sanningslidelse eller av nyhetslogiken i sig. Om man då blandar samman detta, och vill få en reporter att debattera mot sitt intervjuobjekt, då spelar man rakt i händerna på dem som påstår att alla journalister är agendastyrda och har sluga politiska planer med varje publicering.

Detta är inte sant.

Och det spelar ju, som bekant, för dem som känner så ingen som helst roll.

Jag kan bara tycka att det är onödigt om landets tyngsta redaktioner agerar på ett sätt som kan styrka deras tes.

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Gurkburken tors, 2015-03-05 14:46

För att vara skrivet av någon som kallar sig reporter och som kritiserar debattörer så innehåller texten väldigt många värdeord, tolkningar av andras beteenden och spekulationer och utsagor om deras förmenta motiv därför.

Det finns ingen fetningsfunktion, så jag får köra med asterisker istället för mitt smakprov.

"Intervjuobjekt blir *spak av kritiken* och *försöker skjuta budbäraren*.

Personer som arbetar som planerare på platser som Ekot och Agenda och andra seriösa och högkvalitativa nyhetsverksamheter *går i fällan*, och ser en debattmöjlighet. De kvalificerar sig härmed som så kallade *nyttiga idioter*, enär de då *går intervjuobjektets ärenden* – *intervjuobjektet vill ju för allt i världen inte diskutera sakfrågan*, utan hellre frågan om huruvida medierna har gangstrat.

Reporter får *milt* påpeka att det kanske är bättre att Ekot och Agenda och de andra gör ett inslag om sakfrågan, varpå de lite *snopet* håller med, och i bästa fall gör det."

Inlagt av Gurkburken tors, 2015-03-05 14:48

Jag ser nu att författaren är kulturjournalist. Kritiken får då anses gå ut på att färre journalister bör bete sig som kulturjournalister.

Inlagt av Z Amizdat fre, 2015-03-06 09:15

Nämen så bekvämt. Journalisten ska alltså dumpa sin ofta politiskt hårdvinklade och tillspetsade nyhet (som i motsats till vad Ekström pågår ofta rör sig i gränslandet mellan reportage och krönika; se Orrenius för ett utmärkt exempel) i offentligheten och sen säga "jag är bara journalist, jag tänker inte debattera".

Synen på objektivitet inom kåren är lika selektiv som omodern, och det är direkt komiskt att man verkar ha missat hela den postmoderna vändningen. Utbilda er lite, snälla.

Inlagt av Andreas Ekström sön, 2015-03-08 08:35

Gurkburkens kommentar är ju en kongenial illustration av problemet, försåvitt Gurkburken inte skämtar: Gurkburken förstod inte heller vilken genre detta var... Trots att det står KRÖNIKA överst, trots att hela texten genomgående och konsekvent är uppenbart subjektivt tesdrivande. Vi har en del att jobba med.

Inlagt av Gurkburken mån, 2015-03-09 15:30

Ja, om det är satir, så är den riktigt bra. Poes lag och allt det där.

Inlagt av Marre ons, 2015-03-11 11:01

Nej, det som skadar förtroendet är när journalister bedriver politik och kampanj, samt närmast maniskt förföljer vissa (t ex SD) samtidigt som man inte vågar granska andra (t ex Researchgruppen).

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies