När feng shui-dravlet kom till stan

Under 1980-talet insåg västerländska affärsmän, som gjorde business med expansiva företag i Hongkong och Singapore, att det kunde ha sina affärsdiplomatiska poänger att efterhärma de asiatiska motparternas kontorsinredningskultur. Under 1990-talet spred sig en förenklad företagsversion av dessa inredningsidéer – som utgick från en ursprungligen kinesisk religionsrituell lära kallad ”feng shui” – till flygplatser (Heathrow lanserade en feng shui-lounge) och storbankers huvudkontor (Crédit Lyonnais, Bank of England). Och under 2000-talet har feng shui nått det svenska folkhemmet.

Det är en helt logisk trendcykel. Men det är också ett stort fiasko för svensk journalistik. Själv hade jag, när feng shui kom till stan, börjat jobba med inredningsmagasinet Residence, där vi – fascinerade och skrämda av hur okritiskt detta new age-dravel tagits emot inte minst i media – publicerade ett undersökande reportage med rubriken “Fejk shui”.

Chockerande nog är detta alltjämt den enda kritiska tidningstext som publicerats i Sverige under feng shuins 2000-tal. I stället för ifrågasättande granskningar matas vi oupphörligen, i våra största nyhetstidningar, med kvasireligös PR-propaganda för detta genomkommersiella svindleri, under rubriker som ”Finn harmoni med feng shui” och ”Stressa av med feng shui” i Aftonbladet och ”Piffa upp kärlekslivet med feng shui” i Expressen; i allt från fack- och folkrörelseorgan till trädgårds- och föräldratidningar; och kanske allra värst när Dagens Nyheter erbjudit sina prenumeranter rabatt på hutlöst prissatta feng shui-seminarier – som DN-prenumerant kom man därmed undan med 1 150 spänn för en ”workshop” där feng shui-gurun Karen Kingston lärde ut hur man tänder en lampa för att ”aktivera eld-elementet i erkännande/berömmelse-delen av hemmet”, och att “en symbol för familjens välstånd är att fylla kylskåpet med färsk mat”.

Annons

Senast läste jag en lång ”fördjupande” artikel på TV4.se som visade sig vara skamlös textreklam för en svindyr feng shui-konsult, ”certifierad vid Nordic School of Feng shui”, bestående av tips som att ”gult i vardagsrummet samlar ihop både energier och människor”, ”torkade blommor innehåller ett starkt element av stagnation, ställ in färska snittblommor i stället”, och ”placera inte sittmöbler under synliga takbjälkar, den som sitter under en bjälke kan få huvudvärk”. En första fråga jag ställer mig, efter att ha ansatts av ännu en av alla dessa fräscha feng shui-konsulter i 30-årsåldern, är hur deras ”certifiering” egentligen rimmar med den grundbult inom den kinesiska läran som säger att feng shui inte får läras ut förrän efter 30 års utbildning.

Men framför allt undrar man hur en forntida och djupt förlegad tankegång – triggad av den tidens hetaste kinesiska trend, taoismen, och utvecklad för att hitta gravplatser där ”livsenergin” flödade lagom snabbt – plötsligt är en mångmiljonindustri i dagens Sverige, komplett med dussinvis av utbildningskurser i studieförbundsregi. På dessa, och på Nordic School of Feng Shui, får man lära sig att heminredning handlar om att hantera “chiflöden” och “jordstrålning”.

Feng shui i sin moderna skepnad uppfyller alla kriterier för en typisk västerländsk, pseudovetenskaplig new age-lära – i likhet med exempelvis kristallterapi bygger den på ett energi-begrepp som inte lägger minsta vikt vid att fysikvetenskapen numera, till skillnad från kineserna för 3 000 år sen, vet vad energi är för något. Frågan är varför vi även ska få ”lära” oss om detta i alla våra största dagstidningar och tv-kanaler.

Kjell Häglund

redaktionschef, Residence & redaktör, Weird Science