Gå direkt till textinnehållet
Bild på författaren
Fouad Youcefi
USA-korrespondent, SVT

Konsten att smyga in på valmöten i USA

Presidentkandidaten Donald Trump hade precis börjat tala när en smäll hördes ovanför mitt huvud. De flesta av de flera hundra människorna i det överbefolkade konferensrummet märkte ingenting, men Secret Service-agenten närmast mig ryckte till och så även jag.

För ett ögonblick var det som att vi båda försökte slå fast huruvida någon form av attentat var på gång, han för att neutralisera hotet, och jag för att rapportera om det … eller tja, fly ifrån det.

Det var en lampa i taket som av någon anledning fallit ner. Känslan av hot försvann snabbt, men jag insåg att jag i samband med detta blivit avslöjad. Secret Service-agenten såg nämligen på mig och letade uppenbart i sitt minne efter var någonstans han sett mig tidigare. Var jag en möjlig attentatsman?

Nej. Han hade sett mig en dag tidigare på ett annat Trumpevent, där han vänligt men bestämt sjasade iväg mig efter att ha konstaterat att jag inte hade beviljats pressackreditering. Då hade jag för femte gången försökt och misslyckats med att gå den officiella vägen och ansökt.

Annons Annons

Sedan 2020 har jag inte beviljats någon ackreditering till något möte där Donald Trump deltagit. Likaså event med Nikki Haley, och med Ron DeSantis. Samma sak gäller andra svenska och skandinaviska journalister, ja kollegor från hela världen. Faktum är att det för icke-amerikanska medier varit närmast omöjligt att på plats bevaka några av de republikanska presidentkandidaterna det senaste året – om man inte rundar systemet.

Vilket jag börjat göra.

Kostymen har fått bytas ut till lite ledigare kläder. Tv-kameran har bytts till en mobilkamera. Jag smet in på ett Nikki Haley-möte när pressvakten (en person som ser till att ingen annan än ackrediterade journalister kommer in) var upptagen med att kasta ut en handfull japaner. Jag blev kompis med en kille i kön för att bättre smälta in på ett annat möte.

Man kan fundera på varför det är värt det. Jag tycker episoden med den nedfallna lampan belyser det väl. För att kunna fånga detaljer när historia skrivs – så krävs fysisk närvaro.

Just nu är det rätt svårt att leverera det från delar av den amerikanska valrörelsen.

Det är förvisso inte orimligt att amerikanska politiker prioriterar medier från det egna landet. Men konsekvensen blir att ni i Sverige och resten av världen får en mindre fullödig bild av vad som händer i den amerikanska valrörelse där två av tre amerikaner säger att självaste demokratin står på spel. Det är synd.

På Trumpmötet låter dock Secret Service-agenten bli att konfrontera mig. Ett ögonblick senare möter jag en kvinnas blick i publiken. Jag söker i minnet efter var någonstans jag sett henne. Jag nickar och ler när det slår mig – hon är också insmugen – från Storbritannien.

Kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *