Journalister borde öppetredovisa sina värderingar
Det är val i år och vi kommer att ställa oss den vanliga men omöjliga frågan: Är det medierna eller väljarna som bestämmer vilken regering vi ska få och hur riksdagens sammansättning ska se ut? Jag känner fasa inför mediernas oerhörda makt …
Det är val i år och vi kommer att ställa oss den vanliga men omöjliga frågan: Är det medierna eller väljarna som bestämmer vilken regering vi ska få och hur riksdagens sammansättning ska se ut? Jag känner fasa inför mediernas oerhörda makt men också inför att jag inte har en aning om hur en medielogik kan se ut som tillåter de bästa argumenten brytas mot varandra i en fri och öppen debatt. Jurgen Habermas idé om den borgerliga offentligheten är blott en våt dröm för demokratiromantiker.
radbryt
I år kan vi räkna med att fler politiker än någonsin kommer att häcka i TV-soffor, fjanta i lekprogram och diskutera huruvida de rakar pungen. Vi kan räkna med kommentatorer som recenserar debatter som vore det en boxningsmatch, och därmed tvingar politiker att uppträda som Bulten i Bo på auktionen i Backhorva. Hela personvalsidén är en eftergift åt det medietryck som vill/måste förvandla det som kallas för politik till Jan Emanuel. Att vi nu ska rösta på person och inte endast på parti bara ökar beroendet av medierna och därmed växer dess politiska makt tusenfalt. Det borde rimligen debatteras. Det är skräckfilm när journalister sätter på sig dummerjöns-mössan och inte låtsas om den makten, liksom när politiska kommentatorer exempelvis förvånas över Göran Perssons snabba förvandling från godissnattande flåbuse till Trivsel-Torsten och landsfader utan att med ett ord antyda att de själva har skapat Perssonbilderna.
radbryt
Att skriva ner Göran Persson till Katrineholmsklant igen verkar nu lika omöjligt som en kritisk artikel om Lill-Babs. Tills någon gör det och drevet vänder likt en flock galna hundar. Kan någon ärligt påstå att det var folket och inte medierna som höll på att avsätta Mona Sahlin? Och för en skitsak som inte hade ett dyft med hennes jobb att göra. Herre Gud, människan hade ju inte rånat en bank precis. Men medieindustrin kunde inte hantera situationen på annat sätt än att ställa misstroendevotum, precis som den inte kan annat än fråga en idrottsman efter förlusten – är du slut nu? Precis som den inte kan annat än kalla en ordväxling för jättegräl, ett litet ljud för en brakskit och en svag ryckning i mungipan för ett rått jätteflabb. Denna logik är en lika stor fara för demokratin som allmänhetens vikande förtroende för politiken och antagligen är de två fenomenen sammanlänkande i en osund parningsdans.
radbryt
Jag har en idé om hur man kan börja rensa i träsket. Gunnar Myrdal föreslog att vetenskapsmän öppet ska redovisa sina värderingar, helt enkelt därför att deras objektivitet är en omöjlighet. Detsamma borde även gälla för journalister då mycket av makten och glansen kring yrkesrollen suger näring ur lögnen om just denna objektivitet. En av många glansfulla politiska makthavare heter exempelvis Erik Fichtelius. Han har nått den högsta statusen bland journalister – att få sitta i TV- mediet med störst impact, och gissa vad politiker känner och tänker, vilka dolda motiv de har och varför de beter sig som de gör. Det han håller på med är en bluff eftersom systemet låtsas att det vi hör är professionalism, fast det är uppenbart att det som mullrar är Fichtelius egna värderingar. Inget konstigt med det, men det måste erkännas och ifrågasättas – varför är just hans värderingar så värdefulla? Nu när det är valår ökar Fichtelius och många andra journalisters makt. Därför är jag lika intresserad av hans och hans gelikars värderingar som jag är av de valbara politikernas. Jag vill veta vad han röstar på, vad hans åsikter är om sådana brännande frågor som EU, EMU, skattetryck, friskolor, privat kontra offentligt. Ja allt det vi kallar politik. Jag vill också veta hur mycket han tjänar, vilka journalister och politiker han umgås med. När han gör intervjuer vill jag se hans egen partibeteckning inom parentes och hans egna åsikter om det han frågar eller kommenterar rulla som textremsa i rutan.
radbryt
Idag när de flesta redaktioners material ligger ute på nätet, skulle det vara en utmärkt plats för den här sortens information. Låt alla journalister inkomst- och åsiktsdeklarera på nätet. Förtrollningen skulle brytas och en journalist skulle bli precis den Nisse i Hökarängen han egentligen är – nämligen en människa som tycker en massa. Med skillnaden att han tjänar pengar på det.
