IT-journalistikens roll är att granska

För en tid sedan sprang jag på en tung IT-publicist, och vi hade en trevlig pratstund.

Men det var inte förrän efteråt som det verkligen sjönk in vad han sa, hur han uttryckte sig.

Han talade om "risken" att "gå i fällan" att bli en sådan som alltför hårt kritiserar de stora nätjättarna. "Det går ju", sa han, och jag citerar exakt, "att försöka se att de nånstans försöker göra något bra".

Ja. Visst. Varför inte anlägga samma perspektiv på oljebolagen? All denna energi och all denna värme de har ordnat till oss, det måste man verkligen beundra.

För att inte tala om våra ledande politiker! Som de sliter, oegennyttigt, för att ordna det så bra som möjligt för folkflertalet. Vilka hjältar.

I våras publicerade Expressen en recension av boken om Amazon och Jeff Bezos. Alla som har läst litegrann om detta företag och denna person vet rimligen att metoderna de har använt för att uppnå värdsherravälde är direkt vidriga.

Ändå blev det alldeles nervöst i tyckarleden på Twitter och Facebook. Måste man verkligen racka ner så mycket på stackars Jeff? Han som har gjort så mycket för läsandet i världen?

Det här återkommande fåniga förhållningssättet har flera möjliga förklaringar. Det första finns sannolikt i ett urgammalt problem bland kulturkritiker: att många inte förmår begripa skillnaden på att förhålla sig kritisk och förhålla sig negativ. Det andra finns sannolikt i den förväntanskultur som Micael Dahlén träffande har beskrivit i sin bok Nextopia – ge oss bara lite till, en månad till, en slant till, en ideell timme till. Sedan kommer frälsningen. Vår längtan efter nästa grej överstiger vida vår kapacitet att bedöma och hantera den verklighet vi lever i just nu, varför vi gärna hoppar över all jobbig konsekvensanalys och hellre tittar framåt.

Dessutom tror jag att människan har en naturlig längtan efter auktoriteter, auktoriteter som vi kan våga lita på. När politiken och solidariteten inte längre kan bära de förväntningarna, så vänder vi oss till smart kommunicerande företag, och blir inte deras kunder, utan hellre "användare", eller "ambassadörer", eller i värsta fall "fans".

Det finns människor där ute, och de är ganska många, som "håller" på Apple och Google på samma sätt som de håller på Malmö FF eller IFK Göteborg.

Journalistikens roll kan inte vara att jamsa med i det där. Makten ska beskrivas och granskas, var den än finns. Just nu finns den hos dem som kontrollerar våra största webbtjänster.