Krönika

Ola Sigvardsson

I Frankrike hade M-politikerns svartbygge aldrig bevakats

15 juni, 2022

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Det var nog Pressfrihetens dag den 3 maj som fick mig att fundera.

Yttrande- och tryckfrihet verkar inte i ett vakuum. De är en del av vårt samhälle och påverkas såväl av lagstiftning som hur enskilda väljer att bruka eller missbruka friheten. En central fråga är hur friheten ska balanseras mot skyddet av enskilda människors privata sfär.

Det är som två vågskålar. I den ena ligger friheten och i den andra enskildas intressen. Om lagstiftarna väljer att betona friheten så minskar skyddet för enskilda – och tvärt om. Ett belysande exempel är utvecklingen i Frankrike efter prinsessan Dianas död 1997.

Knappt hade ljudet av kraschen i Pont de L’Almatunneln under Paris tonat bort förrän det inleddes ett intensivt arbete av lagstiftarna i Nationalförsamlingen. Fotografernas dödsjakt på prinsessan skulle inte få upprepas. Metoden blev att stifta nya lagar till skydd för den personliga integriteten. Det officiella, den offentliga arenan får naturligtvis bevakas, men privatlivet ska lämnas i fred.

I dag pågår det en diskussion i Sverige, inte minst bland jurister och en del politiker, som går ut på att skyddet för enskilda personer är för svagt i Sverige och att det borde stärkas lagvägen. Diskussionen får näring i första hand av hat och hot på nätet. Men vad skulle hända om Sverige valde att gå Frankrikes väg? 

De senaste veckorna har Kristianstadsbladet rapporterat om ett misstänkt svartbygge nära stranden i Åhus. Ansvarig för bygget är inte vem som helst, utan kommunstyrelsens ordförande Peter Johansson (M). Tidigare ordförande i byggnadsnämnden. Kommunens tjänstemän har funnit flera eventuella brott mot bygglovet.

Hade vi befunnit oss i Frankrike är det tveksamt om vi fått läsa om det i tidningen. Husbygget har inget med Peter Johanssons politiska verksamhet att göra. Det är en del av hans privatliv och att skriva om att bygget ifrågasätts kan mycket väl ses som en kränkning av hans integritet, med en annan lagstiftning. 

Men vad är då viktigast: frihet för alla eller skydd av den enskilde?

Yttrande- och tryckfrihet skapar trygghet i ett samhälle. Tryggheten handlar om att alla vet att man kan tycka, säga och skriva i princip vad som helst utan att riskera straff. Friheten möjliggör effektiv och korrekt information från nyhetsmedierna. Ryktesspridning undviks och granskning av makthavarna är en självklarhet.

Sverige har valt en omfattande frihet för alla, på bekostnad av skyddet för den enskilde. Det stämmer att vi har sämre skydd i Sverige än i många andra länder. Det är till exempel i praktiken i det närmaste omöjligt att vinna en förtalsrättegång mot en tidning.

Ett sätt att hantera denna obalans har medierna själva skapat, genom att inrätta Medieombuds­mannen och Mediernas Etiknämnd. En fällning i nämnden får stor publicitet och har som syfte att upprätta den som blivit illa behandlad i medierna.

I mina ögon är det nog. Friheten för alla väger tyngst. 

Fotnot: Peter Johansson har meddelat att han lämnar politiken.