Har ni aldrig mött journalister förr?
Journalister behöver medieträning. Åtminstone om vi ska medverka i ”Mediemagasinet”. De gav ett så amatörmässigt intryck, journalisterna som kritiserades i programmet om rapportering kring mordet på Fadime Sahindal. De verkade omedvetna om att de och deras arbete befinner sig i offentligheten.
Journalister behöver medieträning. Åtminstone om vi ska medverka i ”Mediemagasinet”. De gav ett så amatörmässigt intryck, journalisterna som kritiserades i programmet om rapportering kring mordet på Fadime Sahindal. De verkade omedvetna om att de och deras arbete befinner sig i offentligheten. Inom loppet av en halvtimme hade journalisterna lyckats bryta mot de enklaste och mest självklara råden som en medietränare kan tänkas ge.
bryt
Var rak. Slingra dig inte när du har begått ett fel. Försök inte gömma dig bakom antaganden av typen att ”det säkert går att hitta en psykolog” som tycker att det är bra för en oskyldig person som befinner sig i akut kris att bli pressad i direktsändning. ”Jag uppfattade henne som en stark människa” är bara en tafflig bortförklaring – som om inte en stark människa kan bli traumatiserad.
bryt
Var tillgänglig. Undvik misstaget som DNs reporter begick när han sa att han inte ville medverka i programmet. Det går inte att låtsas som om man ”inte gör press just nu” när man jobbar på en tidning. Tittaren har redan formulerat rubriken i huvudet HAN VÄLJER ATT TIGA (när hans eget arbete granskas, inte när det handlar om sånt som andra har gjort). Man undrar vad han är rädd för? Kollegerna eller publiken?
bryt
Var öppen för debatt. Vägra inte ta till dig kritik som Studio 1s Peter Welander. Han höll envist fast vid att företrädare för kurderna som grupp kan ställas till svars när en individ i gruppen har brutit mot lagen. I så fall borde Publicistklubbens ordförande placeras på de anklagades bänk varje gång en journalist gör fel. Journalister är ju också en kategori, precis som kurder är en kategori.
Det kan knappast ha varit svårt att hitta exempel på usel journalistik – för sådan fanns i överflöd – i samband med mordet på Fadime Sahindal. Och visst är det befogat att ställa frågan varför detta mord och den påföljande rättegången ges ett sådant stort utrymme i medierna.
bryt
Men det goda uppsåtet rättfärdigar inte ”Mediemagasinets” sätt att lägga upp programmet. Dan Josefsson trampade själv över när han kritiserade andra journalisters övertramp. Han lät veta att Peter Welander bor på Rivieran varannan vecka, vad nu det har för betydelse, och sedan visades bilder på hans stora, vackra hus. Det ligger honom alltså i fatet att vara rik. Liza Marklund och Jan Guillou som i programmet fick företräda den Goda Sidan, är inte heller direkt barskrapade. De skulle också kunna porträtteras i miljonärsmiljö, men deras inkomster användes inte emot dem.
bryt
Även mediekritiken måste tydligen passa in i en säljande, journalistisk mall. Den får inte vara sådär träigt akademisk och djuplodande. Det är komplicerat att granska sin egen miljö. Fallgroparna är många, och genom anekdotiska avslöjanden av de skenbart ansvariga, kommer man inte åt den dolda kärnan. Eller, för att låna ytterligare en tankegång från Pierre Bourdieu och hans sociologiska studie av den akademiska världen: man får ”vara på sin vakt mot frestelsen att använda sig av journalistiken eller journalistikens effekter för att försöka socialt triumfera inom det journalistiska fältet”.
