Gå direkt till textinnehållet

Håller tummarna för Uncoverage

Förra veckan startade Uncoverage i USA. Uncoverage är ett slags Kickstarter för journalistik – här kan vem som helst medfinansiera professionella journalister som vill göra seriösa jobb.

Styra dessa journalister kan man också göra, men bara genom pengarna: man väljer alltså vilket projekt man vill stötta, men har sedan ingen påverkan på innehållet. Man kan heller inte beställa vad som helst. Redaktören Israel Mirsky gör klart att han inte tänker administrera journalistik om Miley Cyrus – uppdragen måste matcha sajtens public service-profil.

De färdiga resultaten publiceras öppet, utan några betalväggsbegränsningar. Det är i sig det mest intressanta: det betyder ju att sajtens ägare tydligt kommunicerar att det är det journalistiska arbetet som kostar, medan distributionens kostnader är försumbara.

För att stärka seriositet och kontroll har Uncoverage skrivit ett samarbetsavtal med stiftelsen Center for public integrity, som bedrivit undersökande journalistik av närmast kameralt snitt sedan 1989, med goda resultat. (Dess grundare Charles Lewis har skrivit en fantastisk bok som heter "The buying of the president", som jag rekommenderar till varje svensk politiknörd, då främst i den andra upplagan från 2004.)

Annons Annons

Uncoverage har en egen affärsmodell också – sajten ser sig som en förmedlare av pengar från publik till enskilda berättare, och tar därför i storleksordningen fem till sju procent av de belopp som kommer in.

Sådana här försök har gjorts tidigare, med större eller mindre framgång. Det finns gott om succéexempel från kulturvärlden, där allt från skivinspelningar till utställningar har möjliggjorts via öppen gruppfinansiering.

Möjligen har Uncoverage ett lite bätte utgångsläge. Redskapen är enklare och bättre nu, och kanske har samtidens kultur långsamt börjat röra sig tillbaka mot en koppling mellan innehåll och kostnader.

Kanske, säger jag. För nog är det mycket i Uncoverage-projektet som liknar önsketänkande. Har vi verkligen en bred allmänhet som är beredd att betala för journalistik inte bara för den nytta eller den underhållning den ger, utan för dess politiska värde? Inte mycket tyder på det.

Vi lever i en värld där shopping och aktivism förenas av en sak: De är båda möjliga att utöva med ett enda klick. Skillnaden är väl den att Amazon i normalfallet levererar, medan saker som mänskliga rättigheter och kvalitativ journalistik sällan uppstår via Facebook-event.

Jag följer Uncoverage noga och håller alla tummar.

                                                     ANDREAS EKSTRÖM
                                                     kulturjournalist på Sydsvenskan

P.S. "Medierna" i P1, jag älskar er, men om ni inte slutar förlöjliga folk med hjälp av töntig musik i bakgrunden, som liksom ska betona det absurda i något dåligt redaktionellt beslut nånstans, så kommer jag och slår en dagstidning i huvudet på er. Eventuellt i läsplatteversion.