Tipsa Journalisten »
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
20 augusti, 2013
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
I en av sommarens mest omdiskuterade krönikor sågade Johan Croneman (DN, 6/8) samtidens medieklimat. Han anser att alltför många kolleger jagar snabba klick i stället för sanna och viktiga nyheter, att de "hårdgranskar prinsen och hans Sofias semester" i stället för att gräva fram djupare fakta om landsdbygdsstödets försvunna 36 miljarder eller Vattenfalls förlorade 40 miljarder.
Samma vecka skrev, i vad som kanske borde ha blivit sommarens mest omdiskuterade krönika, Dan Persson (Idrottens Affärer, 10/8) om hur Rikspolisstyrelsen ljugit angående polisfakturor till idrottsaktiebolag samt hur Bo Svensson, tidigare Högsta domstolens ordförande, lämnat ifrån sig en lagvidrig utredning på regeringens uppdrag.
Det var svårt att då inte erinra sig att också Johan Croneman skrivit uppseendeväckande om idrottsbolagens polisfakturor – men i form av klickraggning snarare än journalistisk sanning och konsekvens.
Ty redan på ytan är problemen med polisfaktureringen så uppenbara att nästan alla utom Rikspolisstyrelsen ser dem, inklusive flertalet remissinstanser i regeringsutredningarna.
Ett konkret exempel såg vi nyligen när Djurgårdens IF, som i egenskap av aktiebolag måste betala polisfakturor, mötte Brommapojkarna i Allsvenskan. Det är samma publik som kommer till samma arena, Tele2 Arena, oavsett vilket som är hemmalag. Men på matchen DIF-BP betalar DIF polisnotan; på matchen BP-DIF gäller allmänna skattemedel.
Och alla vet att exempelvis IFK Göteborg, som slipper polisnotor, är lika affärsdrivande och har liknande problem med "risksupportrar" som de polisbetalande idrottsaktiebolagen Djurgården och AIK.
Polisfaktureringen är alltså knappast kompatibel med vare sig Konkurrenslagstiftningen eller Ordningslagens avsikt, då paragrafen i fråga skrevs 1956 utifrån väsenskilda förutsättningar.
Vad som skett är helt enkelt att justitiedepartementet och polisen i en föråldrat skriven lagparagraf sett möjligheten att börja håva in årliga mångmiljonbelopp från några få av Sveriges största idrottsklubbar. Regeringen klubbade snabbt Rikspolisstyrelsens begärda timpris på närmare tusenlappen per utkommenderad polis. Ingen genomlysning av taxan gjordes, och ingen insyn finns i den löpande behovsprövningen, och nu kan klubbar och supportrar bara frustrerat iaktta hur alla dessa poliser mestadels tillbringar sin värdefulla tid på och utanför arenorna med att fika och äta korv – baserat på ett underlag som är konstant hemligstämplat.
Inte undra på att klubbarna, som redan lägger mångmiljonbelopp på egen säkerhet, känner sig utsatta för ett rättsövergrepp.
Regeringen tillsatte en utredning för att analysera hur det nya systemet fungerade, och utredaren, den förre rikspolischefen Björn Eriksson, konstaterade att det var förfelat och rekommenderade att polisfaktureringen skulle upphöra. Bland annat visade nämligen hans utredning att klubbarna de senaste åren lagt ner allt större resurser på säkerheten och fått våld och störningar på matcher att minska kraftigt sedan dess – och att detta i synnerhet gällt idrottsaktiebolagen.
Tyvärr tycktes justitieminister Beatrice Ask ha bestämt sig för att polisfaktureringen skulle fortsätta oavsett detta, så hon kastade Erikssons utredning i papperskorgen och skräddarsydde premisser för en ny utredning – nu utförd av Bo Svensson, som lyckats med konststycket att helt motsäga Björn Erikssons kraftigt remisstödda och statistiskt underbyggda uppgifter om klubbarnas ökade engagemang. Svenssons slutsats, att polisfaktureringen bör fortsätta, baseras endast på Rikspolisstyrelsens påstående att idrottsaktiebolagen behöver denna som incitament för egna säkerhetssatsningar.
Så långt bakgrunden, och den enkla matematiken – så enkel att den framförts journalistiskt åtskilliga gånger, både på sport- och ledarsidor.
Men Dan Persson pekade i sin Idrottens Affärer-bloggkrönika på mer djupgående strukturfel, baserade på Djurgårdens IF:s egen utredning av frågan, inklusive material från och mejlkommunikation med Rikspolisstyrelsen (RPS). Både Persson och DIF har här gjort ett journalistiskt jobb som jag häpnar över att ingen journalist i våra riksmedier gjort tidigare. Det är nämligen inget grävjobb som kräver månader i anspråk. Däremot har de läst inte bara den färdiga utredningen och dess remissvar, utan även kontrollerat underlaget bakom Rikspolisstyrelsens förnyade slutsats, trots att den redan är motbevisad, att idrottsaktiebolagen behöver polisfaktureras som påtryckningsmedel.
RPS hävdar att interna rapporter från 2011 och 2012 visar detta, men Dan Persson konstaterar att rapporten från 2011 inte ens existerar – den ansågs vara för undermålig för att färdigställas. Och rapporten från 2012 bygger främst på uppfattningar hos polisdistrikt som inte har någon som helst erfarenhet av polisnotor till idrottsaktiebolag.
Regeringens utredare kommer alltså fram till att idrottsaktiebolagen måste faktureras, på underlag från tio polisdistrikt som aldrig fakturerat några idrottsaktiebolag.
Bisarrt nog konstaterar RPS själva i denna rapport att detta inte ger grund för tesen om ”incitament”. Denna uttrycks i stället som en åsikt.
Och, som Idrottens Affärers Dan Persson konstaterar:
”Vad värre är i rapporten saknas vetenskaplig metod, underlaget är för litet för statistisk signifikans, frågorna är inte relevanta, bedömningar stöds inte av numerära fakta. Därutöver saknas kopplingen poliskostnader och bättre ansvar för ordning på matcher. RPS intellektuella stringens med den valda påhittade korrelationen är fullt jämförbar med Vattenfalls ekonomiska antagande vid köpet av Nuon.”
Därmed är vi tillbaka i Johan Cronemans ödesdom över dagens medieklimat. Frågan om polisfaktureringen har precis allt det som Nuon-skandalen har – det må handla om miljon- i stället för miljardbelopp, men graden av regeringsimplikationer och myndighetsmissbruk är desto större. Och när Dagens Industri nyligen (9/8) redovisade uppgifter om att statsminister Fredrik Reinfeldt planerar regeringsombildning inför nästa val startade också spekulationerna om huruvida det är frågan om idrottsaktiebolagens polisfakturor som gör att justitieminister Beatrice Ask är en av dem som sägs bli utbytt. Statsministern är dels så pass insatt i frågan att han sannolikt insett sin justitieministers flagrant bristande hantering av polisfaktureringen, dessutom har nu oppositionen tagit definitiv ställning emot polisnotorna, och Folkpartiet har signalerat för kursändring.
Således är detta ett drömjobb för en grävande reporter – och inte nog med det: grundjobbet är redan gjort av idrottsaktiebolagen själva samt Idrottens Affärers Dan Persson.
Ändå hamnar frågan endast hos tyckare: krönikörer och ledarskribenter. Innan Dan Perssons bloggkrönika hade jag inte sett ett enda försök att koppla ihop alla detaljer i denna fråga – de uppenbara och de dolda – med frågorna om demokratiskt förfarande och myndighetsmissbruk. Ingen har ens ställt frågan till Beatrice Ask (eller överhuvudtaget väckt den) varför hon kastade en underbyggd och remisstödd utredning i papperskorgen för att ersätta den med medvetna missförstånd.
Någonstans i detta finns ett mediefinansiellt mönster, nämligen det som Johan Croneman pekade på i sin DN-krönika: att medierna prioriterar journalistik som kan aggregera snabba svallvågor på webben. Och knappt något åstadkommer detta lika effektivt som sport – inte minst får supporterrivalitet sportsidorna att flöda av läsarinteraktivitet. Självklart surfar sportredaktionerna på detta, skapar och modifierar sitt material för mesta möjliga läsarlänkning. Och därmed saknar en dagstidning praktiskt taget incitament (för att tala RPS-språk) för att gräva djupare i frågan om polisnotorna – den kan leva så mycket längre, och ge så många fler spinoffeffekter, när man utformar den för åsikter och känsloargument. Supportrar till andra klubbar än idrottsaktiebolagen lockas att spela med i klubbrivalitetsspelet.
Och mindre nogräknade krönikörer lockas till ytliga provokationer.
Som när Johan Croneman själv skrev om polisfakturorna (DN, 1/12 och 8/12), skippade både research och eftertanke och bara ”tyckte” i bästa Beatrice Ask-stil att idrottsaktiebolagen skulle betala – och lyckades provocera tusentals engagerade läsare att reagera i sociala medier och till redaktionen.
En bra affär, desto sämre journalistik.
KJELL HÄGLUND
Karlskoga Tidning-Kuriren, är en av mottagarna av Klassiska priset av Värmlands journalistpris 2022.
är ny producent för P3 Krim på produktionsbolaget Tredje Statsmakten.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Journalisten, Nytorgsgatan 17a, 116 20 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Journalisten.se har 190 000 unika sidvisningar och 75 000 unika besökare per månad (genomsnitt Google analytics).
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 42 000 läsare (Orvesto 2:a kvartalet 2017). Annonsera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Julia Nilsson. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 15 kommentar på sidan.
Kommentera
Enligt aktiebolagslagen är syftet med ett aktiebolag att generera ekonomisk vinst till bolagets ägare, varför eventuella överskott i rörelsen beskattas, medan den allmännyttiga ideella föreningen har ett annat – ideellt – syfte och därför av lagstiftaren givits vissa privilegier, bland annat skattefrihet.
Dock finns det andra fördelar med bolagsformen som i vissa fall ändå kan tala för bolagslösningen, varför vissa föreningar valt den vägen. När föreningarna gjort sina ställningstaganden, har de alltså vägt för- och nackdelarna med de olika associationsformerna mot varandra och därvid kommit fram till olika slutsatser.
Har lagstiftaren funnit det lämpligt att låta ideella föreningar befrias från kostnadsansvaret för polisbevakningen vid anordnade arrangemang (måhända främst med tanke på små folkparksföreningar som under mycken möda och stort ideellt besvär driver den lokala nöjesparken med magert ekonomiskt utfall), får den som ändå väljer bolagsformen ta skeden i vacker hand och inte gnälla som en bortskämd barnunge över livets alla orättvisor.
Problemet är nu att vissa gaphalsar inom främst de stora stockholmsklubbarna, som valt att bolagisera, inte förstår, eller möjligen låtsas att inte förstå, att man inte både kan äta kakan och ha den kvar. Väljer en förening bolagsformen för verksamheten får föreningen också räkna med de nackdelar som är förknippade med en sådan lösning.
Än värre blir det när "de kritiska granskarna" utan minsta ifrågasättande faller in i det obefogade och okunniga lipandet utan att sätta saker och ting i sitt rätta sammanhang. Det ÄR nämligen inte alls orimligt att låta verksamheter som bedrivs i rent vinsyfte, som i ett aktiebolag, bära de kostnader för samhället som verksamheten medför, medan föreningar med ideell inriktning givetvis befrias från samma krav. Vill man inte betala polisnotan är det bara att gå tillbaka till föreningsformen.
"Myndighetsmissbruk", tss. Är det någon som ska ställas mot väggen är det möjligen alla de affärsadvokater och skattejurister som mot saftiga arvoden arrangerat de här bolagsuppläggen, utan att först riktigt ha överblickat konsekvenserna innan de skickade i väg sina feta fakturor.
Lysande! Skönt att det faktiskt finns åtminstone en kompetent och hedervärd journalist kvar i konungariket!
Mycket bra skrivet! Riktigt illa att detta inte belyses mer i media.
Väldigt bra skrivet. Det är verkligen märkligt hur den här frågan hanteras av svensk media trots att det verkligen är upplagt för ett bra scoop.
I Tyskland utredde man för övrigt också om idrottsaktiebolag skulle betala polisnotor men kom fram till att det inte var förenligt med ett demokratiskt samhälle.
Sicket nys! Aktiebolag som anordnar kommersiella nöjesarrangemang ska göra rätt för sig. Vad är det för konstigt med det? Vad tror du en poliskommendering inför ett stort derby kostar skattebetalarna? För föreningar gäller andra regler, eftersom politikerna vill gynna den ideella idrottsrörelsen. Det här vet ”alla”, och därför är det svårt att ta AIK:s, Djurgårdens och de andra idrottsbolagens krokodiltårar på allvar. Det visste vad de gav sig in på redan när de valde att bilda bolag (och solka ned många av idrottsrörelsen traditionella ideal, och som man bäddar får man bekant ligga.
Nej, låt polisens resurser användas för riktigt polisarbete och tidningsutgivarnas resurser för riktigt journalistiskt arbete. Att springa idrottsbolagens ärenden räknas lyckligtvis inte dit.
Bra skrivet!
Väl talat. Kan egentligen inte skylla på journalister eller redaktörer, de vill ju givetvis sälja så mycket tidningar och annonsutrymme som möjligt. Helt i sin ordning. Däremot bör man fråga sig varför medborgarna helt plötsligt inte är intresserad av att granska makten, samhället och vår samtid. Är fördumningen nu total? Varför intresserar gaffelprinsens eventuella bröllopsplaner mer än rättsvidriga övertramp från de som hävdar makt över oss?
@Martin B: Betalar inte aktiebolag skatt eller hur menar du? Ska inte banker betala extra för polisskydd? De tjänar ju trots allt pengar?
Mycket bra skrivet!
Torsten L och Martin B:
Ni missar tyvärr målet helt här. Anledningen till att vissa idrottsföreningar bildar bolag inom vissa sporter (framförallt bland stockholmsklubbarna) är för att de är alliansföreningar med ett flertal idrotter inom samma förening och vissa idrotter väljer då att bolagisera för att tydliggöra ansvarsfördelning samt för att slippa låta vissa sektioner belasta andra (en fotbollssektion är ju betydligt större än en bowlingsektion). Detta på uppmaning av Riksidrottsförbundet.
Klubbarna lägger redan ner enorma summor på säkerhetsarbete kring sina arrangemang: ordningsvakter hyrs in samt ideela krafter hjälper till vilket har lett till att det numera är lugnt på matcher/evenmang (framförallt jämfört med hur det var på 90-talet). Måhända att det kan krävas en större polisinsats i samband med stockholmsderbyn som håller koll ute på stan men varför ska klubbarna tvingas ta (ekonomiskt) ansvar för vad som sker utanför deras evenemang?
Förutom att gå in på alla detaljer om hur uselt skött denna fråga är kvarstår huvudfrågan: Varför ska vissa vara tvugna att betala extra för en skattefinansierad samhälsinsats? Tror ni inte att dessa idrottsbolag betalar in till samhället redan via skattsedeln?
Martin B - med ditt resonemang så ska DIF och övriga aktiebolagsklubbar skattebefrias. De bidrar med stora skatteintäkter varje år, så varför skulle de då inte omfattas av grundläggande rättigheter precis som övriga skattebetalare? Att kräva betalning för polisens jobb är att rucka på statens våldsmonopol. Då kan vi lika gärna låta klubbarna anlita Hells angels för bevakning. De är mer effektiva både när det gäller kostnader och att röja bort brottslingar.
Var går gränsen för er som tycker att Aktiebolag är en gräns vad det gäller idrottsklubbar, Min fråga blir enkel hur mycket ska de vinstdrivande krogarna som är samlade under Stureplansgruppen betala varje öppen dag och helg, vad ska bankerna betala, hur mycket ska de politiska partierna betala för Almedalsveckan nej f'låt dom är ju befriade, hur mycket får istället de affärsdrivna f
retagen i Visby betala under den veckan, hur många affärsdrivna företag kan ta emot räkningar utan specifikation om vad och varf
r de ska betala, är det en exempelvis en krogs/banks antal besökare som ska vara riktmärke för hur mycket dessa ska betala, det kanske blir så att oavsett om din krog inte/bank har problem så utgör närheten till ett riskområde att den får betala mer, var lägger ni gränsen för hur polisens fakturer utan underlag ska se ut och till vilka, alla eller bara till vissa.
Re: Anders J och LA. Öppnar man ett varuhus får man själv se till att bemanna det med de ordningsvakter, väktare och butikskontrollanter som behövs för att motverka stölder och ordningsproblem. Tar man en tjuv på bar gärning på ett sådant ställe ringer man bara polisen, som tar hand om lagföringen. Öppnar man en nattklubb gäller samma sak, eller om man arrangerar en rockkonsert. Kör man en buss-, tåg- eller båtlinje likaså. Ja, principen att arrangören själv ansvarar för ordningen i kommersiella sammanhang gäller i princip överallt.
Nu har de här storklubbarna, som av ren och skär girighet valt att bolagisera (argumenten som Anders J anför håller inte, eftersom det med rätt redovisningsteknik är enkelt att hålla i sär olika verksamhetsgrenar), förstått att det även finns vissa nackdelar med bolagsformen som de råkat förbise, och försöker därför med hjälp av hela spektrat av ohederliga PR-tricks och de nyttiga idioterna journalisterna få det att framstå som samhällets fel att de krävs på kostnaden för den polisbevakning, som uteslutande är nödvändig på grund av att de själva inte klarar av att ta sitt ansvar som arrangörer och upprätthålla ordningen. Frågan om våldsmonopolet har alltså inte annat än i mycket långsökt mening med saken att göra.
Vad vi saknar här är mycket riktigt kritisk journalistik, men med tanke på de granskande ambitionerna inom den fjäsk- och kotteriverksamhet som brukar betecknas som sportjournalistik är det nog att hoppas på för mycket att granskningen skulle komma att inriktas på rätt problem i sammanhanget, nämligen de osunda idrottsbolagen och deras bristande moral.
Anders J: Den enkla anledningen är att dom har valt en bolagsform med massa andra fördelar (t.ex. vinstudelning som är väldigt mycket mer fördelaktig i ett AB och omöjlig i en ideel förening)
Om man vill driva en kommersiell verksamhet så är det fullt rimligt att man även tar ansvar för merkostnaderna som ens verksamhet innebär. Det är helt orimligt med privata vinster och socialiserade förluster.
Martin B:
Nu har du nog missat en hel del i frågan. Klubbarna betalar redan väldigt stora summor för säkerheten. För att jämföra med ditt exempel med varuhus, tycker du att det vore ok att ett varuhus som har massor med vakter även får fakturor från polisen för att polisen patrullerar gatorna kring varuhuset, och att dessa fakturor inte heller kan ifrågasättas vad gäller omfattning eller nödvändighet för patrullerandet?
Vad gäller att spela efter de regler som gäller så stiftades denna lag om att fakturera vinstdrivande verksamhet redan 1956, då fanns inte idrottsaktiebolag, och man undantog uttryckligen idrottsklubbar i förarbetena till den lagen. Anledningen till att inte idrottsaktiebolag undantogs var för att idrottsaktiebolag inte ens fanns på den tiden och det fanns således ingen anledning till att undanta dessa.
Mycket bra skriver Kjell! --> Torsten L: det sorgliga med din kommentar är att du inte förstår hur obildad du är. Du argumenterar alltså med stöd i aktiebolagslagen, trots att ett idrottsaktiebolags målsättning är att skapa ett så bra fotbollslag som möjligt - inte att generera så mycket vinst som möjligt. Med din argumentation borde alltså McDonalds betala för en eventuell polisinsats på stan om två gäng börjar slåss om de tidigare på dagen har ätit på McDonalds. Detta eftersom de enligt din argumentation borde klassas som "McDonalds-anhängare" (de gillar ju uppenbarligen McDonalds). När du läser detta inser nog till och med du att McDonalds inte kan ta det ansvaret, lika odemokratiskt och fel är det att fakturera idrottsaktiebolag.