Krönika

Ulrika Knutson
skicka e-post rss

Fem hot mot tryckfriheten

10 november, 2016

I Sverige firar vi nu världens äldsta tryckfrihets­lag. I år fyller den 250 år.

1766 års tryckfrihetsförordning var verkligen radikal. Den statliga förhandscensuren avskaffades. Och den viktiga offentlighetsprincipen infördes, en svensk uppfinning. Om medborgarna fick insyn i rikets affärer kunde ”hemlighetsmakeri och skumrask” undvikas och korruptionen bekämpas.

Att hylla tryckfriheten och glädjas åt de framsynta lagarna är inte svårt. Men kan vi slå oss för bröstet? Hur ser hoten ut mot tryckfriheten i dag? Även om Sverige befinner sig i en priviligierad sits jämfört med omvärlden, så är vi inte immuna.

Här följer en lista på de fem största hoten mot yttrandefriheten i Sverige:

1. Vår okritiska anpassning till EU.
När vi blev medlemmar i EU 1994 skrek juristerna i kör att nu måste vi skrota offentlighetsprincipen, för någon sådan hade man inte i EU. Men i stället skrevs offentlighetsprincipen in i EU-fördraget, och går nu på export till andra länder. Men det finns alldeles för många exempel på hur svenska politiker och jurister förhandlat dåligt, och i onödan anpassat oss till sämre lagar.

EU-debatten om den personliga integriteten hör också hit. Vi fick till exempel den bristfälliga lagen om ”olovlig fotografering”. Och liksom i EU bör vi tänka mer på den personliga integriteten, menar till exempel professorn i straffrätt, Madeleine Leijonhufvud:

”Den traditionella svenska modellen, där yttrandefriheten ges en närmast fundamentalistisk stark ställning i förhållande till andra intressen, kan inte upprätthållas längre.”

2. Tystnadskulturens utbredning.
”Att vara visselblåsare i Sverige är karriärmässigt självmord.” Så drastiskt uttryckte sig Lennart Lundquist, professor i statskunskap i Lund. Kända visslare må först ha hyllats som hjältar, men sedan utsatts för trakasserier. Oftast blir de isolerade, och har svårt att hitta nytt jobb.

Rent allmänt har tystnadskulturen brett ut sig i det svenska arbetslivet, inte minst inom den offentliga sektorn. Människor är rädda, helt enkelt. Yttrandefriheten har aldrig gynnats av rädsla.

3. Nymoralismens triumf.
2010 fälldes serieöversättaren Simon Lundström för innehav av barnpornografi. Det rörde sig om japanska mangateckningar, av figurer med kattöron och svans.  

”Är ni svenskar inte riktigt kloka?”, sa den amerikanska fotografen Sally Mann i Kulturnytt. ”Döma teckningar? Det är ju som att göra fantasin olaglig!”

Fallet Lundström är den största censurskandal som Sverige upplevt i modern tid. Hans sociala straff blev hårt. HD friade Simon Lundström till slut, men i praktiken fick han yrkesförbud i två år. Vem ville förknippas med barnpornografi? Lagen är fortfarande grumlig. Och domare ska inte vara konstkritiker.

4. Krocken mellan ordning och frihet.
I migrationens och globaliseringens epok kommer yttrandefriheten att sättas på hårda prov. Vi minns ”Karikatyrkrisen 2006”, när UD försökte släcka ner Sverigedemokraternas server, för att hindra dem från att publicera Muhammedkarikatyrer. Det var olagligt. Laila Freivalds fick avgå.

Men attityderna kan ändras. Om hotet från terrorn ökar så kommer utrymmet för friheten att krympas på ordningens konto.

5. Tidningsdöden.
De senaste årens eruptioner i me­dielandskapet har lett till försämringar för tryckfriheten. Den redaktionella kulturen utarmas och strömlinjeformas.
Lokaljournalistiken är i akut kris, vilket på sikt försämrar även den nationella nyhetsfloran. Läskunnigheten och den kritiska reflektionen minskar samtidigt som desinformationen ökar. Resultat: försiktig pessimism...

Journalisten-podden

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies