Krönika

Alexandra Pascalidou frilansjournalist
skicka e-post rss

En partiskhet som jag inte rår över

13 mars, 2014

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Jag skulle vilja vara ett blankt blad. Jag skulle vilja vara lika otvivelaktigt opartisk som tja, säg Claes Elfsberg som nyhetschefen i slutet på 90-talet namngav som ett föredöme i opartiskhet och objektivitet när jag ville bli nyhetsreporter. Jag var nämligen ”för mycket invandrare”.

I alla år har jag värjt mig och avvisat partipolitiska erbjudanden och lukrativa gig som skulle äventyrat min journalistiska integritet. Förgäves. Sent omsider inser jag att vissa av oss, oavsett vad vi gör, aldrig kommer att bli Claes Elfsberg.

Utöver det kulturmarxistiska korset som vi alla journalister bär på, har min Golgatavandring ytterligare fyra journalistiska kors.

Först och främst mitt kön. Som butlern i ett Agatha Christie-mord, så är vårt kön den första misstänkta när brottet är partiskhet.

När en man påtalar orättvisor har han pondus och rättvisepatos.

När en kvinna gör det är hon gnällig och ombeds ta av sig offerkoftan. Men partiskheten kan ingen sudda ut från betraktarens öga som verkar oförmögen att lyfta blicken från våra underliv.

För det andra, mitt invandrarskap – uppenbarligen en gängtatuering som gör oss som är måltavlor för rasism och nazism till partiska och därmed odugliga i vår yrkesutövning. Som av en händelse sorteras vi bort för att inte trasha trovärdigheten med vår blotta existens. Ty den i sig kan tolkas som ett ställningstagande för vår rätt att få finnas, andas, ta plats.

För det tredje, min uppväxt i en av Sveriges fattigaste förorter. Ett mångkulturens och marginaliseringens Mecka. Ett bespottat betongrike där vi alltid fick vara ”dom andra”. Ett FN i miniatyr som lärde mig se skillnad på människor bortom hår- och hudfärg, kultur och religion. Men där lärde jag mig också hur medier, medvetet eller omedvetet, föll för frestelsen att klä världen i ett dikotomiserande narrativ av Vi och Dom.

”Man kan ta en kille ur Rosengård men man kan inte ta Rosengård ur en kille”, har Zlatan sagt. Det gäller även oss tjejer. Rinkebyränderna sitter i men de gör oss som växt upp i Råslätt, Rågsved eller Rosengård lika partiska som alla andra.

För det fjärde, min arbetarklassbakgrund som fått mig att framhäva välfärdssamhällets förtjänster med bibliotek och fritidsgårdar och kommunala musikskolan dit jag sökte min tillflykt från ett trångt och bråkigt hem. Tack vare det samhället som fungerade som en social studsmatta skriver jag idag krönikor i Journalisten.

Trots att jag är vacker, vit och välutbildad, kristen och europé och därmed har kvalat in bland de privilegierade som sällan ses som partiska för att de alltid utgjort normen, identifierar jag mig fortfarande med de fattiga. Min klassresa är en daglig påminnelse om var jag kommer ifrån och min lojalitet finns fortfarande hos dem som kämpar för att överleva.

Det är dessa identiteter och erfarenheter som gjort mig till den jag är och de har fått vissa att anklaga mig för partiskhet.

Debatten om partiskhet som blossat upp är både nödvändig och komplex. Det är mycket som står på spel under supervalåret. Men om medierna verkligen menar allvar med sina mångfaldsplaner borde de sluta vara så ängsliga. Att inte ta ställning mot rasism och sexism är också ett ställningstagande. Att stämpla erfarenheter som avviker från normen som partiska är ingenting annat än en sofistikerad manöver för att motverka mångfalden, pluralismen och polyfonin.

Så ja, jag är partisk. Jag är partisk när det gäller sexism och rasism. Jag är partisk när det gäller orättvisor och maktmissbruk.

Något blankt blad blir jag aldrig. Jag förmår inte förhålla mig objektivt till rasism, sexism och segregation. För sådana som mig kan dessa frågor inte reduceras till partipolitik. För oss är det en fråga om liv och död.

 

Kommentarer

Det finns 12 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av K Ritiker tors, 2014-03-13 12:25

Pascalidou framstår som mer än lovligt självcentrerad. På vilket sätt är det idag en nackdel för en journalist att vara kvinna? Det är snarare manliga debattörer som hela tiden påminns om sitt kön och blir utsatta för neologismer som "cis-person" (ironiskt nog applicerbart även på heterosexuella kvinnor, men används inte om dem).

Dito för arbetarklassbakgrund, som många skribenter (ex Greider, Alakoski) använder som ett varumärke och själva gärna påtalar. Invandrarbakgrund används också mer och mer på samma sätt.

Inlagt av Rik tors, 2014-03-13 18:25

Alexandra sorteras bort? Som invandrare? Tvärtom tror jag att du fått en så bred plattform att tycka från just för att du är invandrare. Så ja, ta av offerkoftan.

Inlagt av Håkan Karlsson tors, 2014-03-13 19:21

Men Alexandra! Du är ju Alexandra! Så smart, klok och öppen. Schysst och aldrig nedsättande. Jag tycker det är bra att du kikar fram från din väldigt professionella, opartiska utgångspunkt och tycker till ibland. Världen känns så mycket mer positivt hoppfull av det!

Inlagt av Kallan tors, 2014-03-13 22:27

Precis som Alice Theodorescu sade: "Jag är inte säker på att din definition av rasism är samma som min."

Alexandra, det är många journalister som vill synas och höras i rutan och i radio. Men utrymmet är tyvärr begränsat. Det kommer därför alltid finnas de som "sorteras bort". Att påstå att du har sorterats bort och spela ut trumfkortet "rasism" som förklaring till det är ytterligare en devalvering av ordet. Du leder ju P1 Debatt i Sveriges Radio! Du har haft ett eget program på SVT (Mosaik)! Vi både ser och hör dig, Alexandra.

Kan det möjligtvis vara så att de gånger du inte fick precis dedär höjdarjobbet du ville ha, så fanns det någon annan som var lika duktig som du, eller till och med bättre?

Inlagt av Tomas Coulianos fre, 2014-03-14 08:46

Det låter som du gör personliga framsteg.

Inlagt av mario leiva fre, 2014-03-14 10:28

grymt bra skrivet!!!

Inlagt av Petro fre, 2014-03-14 13:50

Du har så fruktansvärt rätt. Är det bara en försvinnande liten, privilegierad grupp som aldrig varit tvungen att kämpa för att nå någonstans som kan anses vara opartisk? I så fall finns det inte ett skit kvar av det här samhället att värna om.

Inlagt av Pim Valborgsdotter fre, 2014-03-14 15:58

Heja Alexandra! I din gärning är du skarp~rättviz~har både hjärna och hjärta PÅ RÄTT STÄLLE... Jag beundrar dig omätligt för detta!!! Din partiskhet borde vara vår! Den orättvist behandlade är vår vän~granne~broder och medmänniska, som alla har rätt till en del av Jorden och Vetenskapens Goda!!! Och jag beundrar dig som Grekinna som med hjärta och intellekt ser Greklands smärta, korruption och småttighet när det gällt det Politiska spelet i kulisserna... Som delger detta till oss på et så omedelbart sätt!!! TACK!

Inlagt av Cis fre, 2014-03-14 22:25

Jag tycker att opartiskhet, neutralitet också innebär ett ställningstagande! Den som tiger samtycker. Ta bort bladet från munnen, visa att vi i Sverige inte önskar nazism eller rasism. Att våra media tar avstånd från detta är nödvändigt. Hur ska annars människor i vårt samhället kunna känna förtroende för media! SR, SVT ska vara opartiska, jo visst, men inte dumma i huvudet väl?! Vi lever i en demokrati och det betyder att vi inte behöver acceptera antidemokratiska rörelser. Punkt slut!

Inlagt av Ned Newman tis, 2014-03-18 08:18

Många med tydlig politisk framtoning ser inte sin egen färg på grund av bristande självuppfattning. Pascalidou är ett tydligt exempel på det. Att vilja att vara ett oskrivet blad när man själv är så tydlig i sin agenda är lite löjligt.

Inlagt av kerstin hallert ons, 2014-03-19 11:29

Det Pascalidou anför som hinder i sin karriär är i själva verket just precis de faktorer som öppnat upp offentligheten för henne.
Med sin bakgrund företräder hon just vad som önskas av medievärldens makthavare och vilka i sin tur avgör karaktären på tillhandahållna utrymmen. Det är deras förväntningar som ger henne uppdragen.
Pascalidou använder i krönikan sin bakgrund som ett inverterat hot mot
alla och envar som kan tänkas stå hindrande i vägen för hennes kommande insatser i kampen för sanning heder och rätt. Det greppet är inte vidare hederligt.

Inlagt av Ned Newman ons, 2014-03-19 14:01

"Så ja, jag är partisk. Jag är partisk när det gäller sexism och rasism. Jag är partisk när det gäller orättvisor och maktmissbruk."
Just det, vissa saker kan man kosta på sig att tillstå att vara partisk för. Och där är felet. För därefter har vi det som man inte vill tillstå, eller i bästa fall,partiskhet som man inte märker att man har.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies