Journalisten och författaren Anna-Maria Hagerfors, född 1940, är död, skriver Dagens Nyheter. Hon var mångårig DN-medarbetare och författare till en rad böcker.

1989 tilldelades hon Guldpennan av Publicistklubben.

Han var utbildad arkeolog och grundade tidskriften Medusa vid Svenska Rominstitutet. Senare arbetade han på fjortondagarstidningen Dagens Forskning och under ett antal år var han ämnesredaktör vid Nationalencyklopedin.

Han arbetade på den tyskspråkiga sektionen av Sveriges Radios utlandsprogram, och blev så småningom chef för hela utlandsprogrammet.

Han arbetade som tv-producent mellan åren 1960 och 1998 och producerade bland annat flera Melodifestivaler och Eurovision song contest 1992 i Malmö.

Han arbetade på Skaraborgs Läns Tidning, Nacka-Saltsjöbadens Tidning, Morgonbladet och Utrikesdepartementet innan han 1959 började på Svenska Dagbladet där han bland annat bevakade USA och Mellanöstern. Innan han gick i pension i slutet av 2000 utsågs han till senior editor på tidningen. Tillsammans med Elisabeth Tarras-Wahlberg skrev han boken Mitt liv med prins Bertil.

1968 började hon frilansa för Sveriges Radio. Hon anställdes 1972 och blev så småningom radioproducent på kanalen i Umeå. 1981 startade hon kvinnoprogrammet Radio Ellen och 1995 det feministiska radioprogrammet Freja! Hon tilldelades Stora journalistpriset 1992, främst för Radio Ellen. 2002 blev hon hedersdoktor vid Umeå universitet.

Han arbetade först på Aftonbladets kulturredaktion innan han övergick till Dagens Nyheter 1981. Där medarbetade han främst på Namn och Nytt-redaktionen, skrev kåserier och redigerade. Han skrev ett antal böcker, bland annat om Ryssland som var ett av hans stora intresseområden. Han arbetade även som översättare och tilldelades Samfundet De Nios översättarpris 2009.

Han var verksam som journalist sedan 1960-talet på Nerikes Allehanda, Aftonbladet och Expressen. Han drev även sajten Leopold Report, där han framförallt ägnade sig åt att gräva djupt i mordet på Olof Palme. Under sin livstid författade han ett flertal böcker.

Han arbetade under 1970-talet på Aftonbladet, där han bland annat var korrespondent i Paris. 1979 övergick han till Sveriges Radio och jobbade på Dagens Eko, där han var Washingtonkorrespondent mellan 1982 och 1985. Tio år senare började han på Sveriges Television som chef för Aktuellt, men ett år senare gick han till nystartade TV4 där han som nyhetschef byggde upp nyhetsverksamheten. 1992 blev han programdirektör för kanalen. Han stannade på TV4 i omkring tio år och hade senare styrelseuppdrag för bland annat Com Hem och Svenska Filminstitutet. Han var gästprofessor i paraktiskt journalistik vid JMG, Göteborgs universitet, mellan 1998 och 1999. Han har även skrivit ett antal böcker, bland andra I saknadens tid, om förlusten av sonen Jonas som omkom i en bilolycka i Irak 2002.

Han värvades av Lennart Hyland till Sveriges Radios sportredaktion 1969 där han är känd för flera minnesvärda referat. Under närmare 20 år arbetade han med Radiosportens Sportextra. 1984 fick han som chef ta emot Stora journalistpriset tillsammans med Radiosporten. Han arbetade även  på Sveriges Television, bland annat som en av programledarna för programmen Razzel och Zick Zack. Som frilans hade han intervjuprogrammet Engstrand 45 minuter och kommenterade sport på Viasat Sport. Han var också medarbetare i Gomorron Sveriges sportpanel och vann TV-programmet På spåret två gånger.