MINNESORD

Jacob Forsell var pressfotografen personifierad – snabb, orädd och nyfiken. Han var en av landets verkligt stora bildjournalister med Expressen som plattform. Men trots alla priser och utmärkelser minns vi framför allt hans vänfasthet och hans insatser för oss fotografer – frågan är om någon annan enskild fotograf gjort mer för att höja pressfotografernas status.

Han var orubbligt principfast och tycktes helt orädd i debatter. Det var lätt att tro att han faktiskt njöt av stridens hetta, men det som drev honom var känslan för rättvisa.

Det finns otaliga exempel på hur han arbetade för förbättrade villkor för
pressfotografer, framför allt i sin roll som ordförande i PFK – Pressfotografernas Klubb.

Särskilt tydlig blev Jacobs mod och kraft när en av hans bilder på Evert Taube kopierats av en konstnär som framställt bilden som sin egen. Alla uppfattade det orimliga i detta men det var oklart om det kanske ändå var juridiskt tillåtet. Jacob tvekade inte att ge sig in i en rättsprocess mot konstnären och denne fälldes i både tingsrätt och hovrätt – men friades i Högsta domstolen. Detta stred dock mot det allmänna rättsmedvetandet och ledde till att lagen om upphovsrätt senare ändrades.

Sedan dess skyddas fotografier på samma sätt som andra konstverk. Lagen kallas allmänt Lex Forsell och Jacob är därmed den enda svenska fotograf som gett namn åt en lag.
I sin urkund från 1930 beskrivs Pressfotografernas Klubb tidstypiskt som en ”kamratklubb ”. En bättre kamrat än Jacob kunde vi och alla andra pressfotografer inte ha fått. Samtidigt var han den som gick i bräschen för att PFK skulle bli så mycket mer – vilket han verkligen lyckades med. Svensk fotografi är honom stort tack skyldig och vi minns honom med både glädje och värme.

För vännerna i PFK
Urban Brådhe
Bosse Johansson
Martin von Krogh
Nora Lorek
Jeppe Wikström

Hon har beskrivits som en av Sveriges främsta illustratörer. Hon började efter utbildningen på Konstfack som reklamtecknare på Dagens Nyheter och fortsatte sedan att göra illustrationer och modeteckningar för flera tidningar, exempelvis Femina. I slutet av sin karriär tecknade hon porträtt av intervjupersoner i tidningen Fokus.

Han började sin journalistiska karriär på Norrtelje Tidning 1949 och arbetade sedan under större delen av 1950-talet på Norrköpings Tidningar. Han frilansade också för bland annat Året Runt och Stockholms-Tidningen. 1965 anställdes han för att leda den nystartade tidningen Veckans Affärer. 1969 började han arbeta på SVT och producerade program som Insyn och Kafé 18.

Under många år undervisade han i journalistik på Journalisthögskolan i Stockholm (numera JMK) och på Poppius journalistskola, där han 1985 blev rektor. Han skrev även flera böcker om sina erfarenheter, exempelvis När jag blev journalist, Berättande journalistik och Att skriva i tidning, en bok som många journaliststudenter fått ta del av i sin undervisning.

Han började sin karriär som springpojke på Smålandsposten, där han sedan blev reporter och pressfotograf. Senare började han på Sveriges Television där han blev kvar i fyra decennier, och bland annat arbetade som filmfotograf och bevakade kriget i Vietnam. Han gjorde också flera filmer tillsammans med dokumentärfilmaren Tom Alandh.

FOTO: Knut Capra Pedersen

MINNESORD

Med stor sorg och förtvivlan tog vi i mitten av december emot beskedet att Tandläkartidningens chefredaktör Hilda Zollitsch hastigt har gått bort.

Hilda har varit chefredaktör på tidningen sedan 2016. Hon började sin yrkesbana som tandläkare, men sadlade efter 15 år om till journalist. Efter sju år som frilansande reporter för bland annat Tandläkartidningen, fick hon en tjänst som redaktör på tidningen Fysioterapi. Där arbetade hon nästan åtta år, för att sedan återvända till Tandläkartidningen som chefredaktör. Hon uttryckte själv att det var som att komma hem. Hennes kombinerade kunskaper i odontologi och journalistik har varit väldigt betydelsefulla för Tandläkartidningens kvalitet och trovärdighet.

Hilda var en trygg och omtänksam chef och ett stöd för såväl sina anställda som frilansar. Många nämner att hon var viljestark, handlingskraftig, tydlig och rak, samtidigt som hon behöll lugnet i stressiga lägen. Hennes humor sken alltid igenom, och hon bjöd ofta på dråpliga historier ur sitt liv, till exempel från de egna tandläkarpraktikerna i Rinkeby och på Södermalm, tiden som volontär på Seychellerna eller uppväxten i Lerum.

Vi saknar vår kollega. Det är oerhört tomt utan henne.

Tandläkartidningens redaktion
Anna Norberg
Carina Lööf Frohm
Peter Söderlund

Göran anställdes som redigerare på Tidningen Vi 1966 och blev tidningen trogen ända fram till pensioneringen, i 38 år! 1994–2004 var han tidningens chefredaktör, innan dess administrativ redaktionschef. Han var även djupt involverad i Vi-skogens verksamhet.

Göran var en engagerad medlem i Evert Taube-sällskapet och var dess ordförande i många år. Han redigerade även åtskilliga av sällskapets årsböcker, bland annat en volym som i sin helhet handlade om Evert Taubes omfattande korrespondens med Vi-redaktionen.

Han började sin journalistiska bana som typograflärling och fritidsskribent på Åmåls-Tidningen, blev därefter journalist på Arvika Tidning och 1960 började han på Östersunds-Posten. Han arbetade som ombudsman på Journalistförbundet åren 1970-1976. Efter det blev han redaktionssekreterare på ÖP innan han avslutade karriären på Journalistförbundet från 1983 fram till pensionen.

MINNESORD

Per ägnade större delen av sitt yrkesverksamma liv till att vara journalist på Sveriges Radio. Efter sina studier på både KTH och journalisthögskolan började han 1981 arbeta som nyhetsreporter och 1983 fick han anställning på P4 Västmanland. Per tyckte mycket om teater och fick 1988-1992 möjligheten att jobba som teaterproducent innan han återgick till journalistiken.

Efter några år på TTs redaktion började han återigen på Sveriges Radio 1995 och då på SR Stockholm där han stannade till sin pension 2019. Genom åren hann Per med flera olika roller på redaktionen; nyhetspresentatör, programledare, producent, nyhetschef och ställföreträdande kanalchef . Men den sista tiden på Sveriges Radio arbetade han med det han nästan 40 år tidigare började som; nyhetsreporter.

Utöver jobb på P4 Västmanland och SR Stockholm jobbade Per bland annat också på Ekot.

Per var en mycket duktig journalist med ett skarpt publicistiskt öga och ett brinnande intresse för den lokala journalistiken. Därtill en varm kollega - vi är många som kan vittna om hur han med sitt lugna och kloka sätt alltid tog sig tid för att hjälpa och förklara. Han var generös med sin kunskap och är idag djupt saknad.

Alisa Bosnic
kanalchef P4 Stockholm
Mats Rundbladh
livechef på Ekot och mångårig kollega till Per

Hon var radio- och TV-reporter och arbetade bland annat på Sveriges Radios Stockholmsnytt, och gick senare över till Sveriges Television där hon bland annat arbetade som hallåa.

Lorentzon började som sportreporter på Sveriges Television i slutet av 60-talet och var redaktionen trogen till sin pension 2005.

”Jan Lorentzon var en av SVT Sports största profiler genom alla tider men själv höll han en låg profil. Det var alltid idrotten, idrottarna och journalistiken i fokus. Aldrig journalisten”, skriver SVT:s sportchef Åsa Edlund Jönsson.