Ulf Söderström: : I Gustav Fridolins byxor

9 mars, 2004

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Expressen publicerade fredagen den 20 februari några bilder ur Gustav Fridolins privatliv. De är tagna när han umgås med sina vänner på Hultsfredsfestivalen i somras. De befinner sig utanför ett tält, ett par personer rycker i Gustavs byxor, han skrattar, man kan se ungefär tre kvadratcentimeter av hans kalsonger. De är svarta.

Expressen publicerade fredagen den 20 februari några bilder ur Gustav Fridolins privatliv. De är tagna när han umgås med sina vänner på Hultsfredsfestivalen i somras. De befinner sig utanför ett tält, ett par personer rycker i Gustavs byxor, han skrattar, man kan se ungefär tre kvadratcentimeter av hans kalsonger. De är svarta.

De senaste veckorna har vi vetat att dessa bilder existerar. En rad journalister har ringt och tipsat om att någon människa försöker få dem publicerade. Det är som en scen ur TV-serien Vita Huset. Som något hämtat från ett land där smutskastning av människors privatliv är en accepterad politisk metod.

Här i Sverige har vi en annan uppfattning. Alla seriösa medier ser det som en fråga om integritet och mänsklig värdighet att en politiker inte ska behöva titta sig över axeln vid kräftskivan hemma i syrenbersån eller när han kysser sin pojk- eller flickvän adjö på tågstationen. Detta är en del av det öppna samhälle vi har som gör politiker så tillgängliga både för medier och väljare. När Gustav arbetat färdigt för dagen i Hultsfred så gömde han sig alltså inte med sina vänner bakom de låsta dörrarna på ett hotellrum, utan gjorde som alla andra och gick ut på campingen och satte sig hos sina vänner.

bryt

När vi hörde att det fanns bilder därifrån så kändes det inte som ett politiskt problem. Däremot kände sig Gustav kränkt på ett personligt plan. Bilderna i sig är ganska harmlösa, det som är obehagligt är att de rör den privata sfären.

Negative campaigning är inte lika okomplicerat i Sverige som i USA. Den person som försökte sprida bilderna från Hultsfred fick det inte så lätt. Efter att ha försökt med de stora medierna, som inte var intresserade, så fick han sänka sina ambitioner, det fick bli de mindre, sedan de obetydliga, sedan de helt omoraliska. Nere på botten fick han napp. En porrsajt som såvitt jag förstår är specialiserad på en blandning av nakna kvinnor, chockbilder på döda människor och konstiga internetlänkar lade ut bilderna. I det läget hakade även Expressen på och publicerade bilderna.

Människor är intresserade av att glutta in i andra människors privatliv. Det ligger i människans natur, vi är sociala varelser. Att Big Brother får sådant genomslag beror ju på att folk är nyfikna. Frågan är om det är en Big Brother-politik vi vill ha i Sverige. Ska vi ha politiker som antingen gömmer sig bakom stängda dörrar, eller som har blivit politiker av sitt intresse att vika ut sig snarare än av politisk övertygelse?

bryt

Ingen politiskt aktiv person borde behöva acceptera att han genom sitt politiska engagemang har skrivit på ett Big Brother-kontrakt som ger vem som helst rätten att hänga ut hans privatliv. Expressens chefredaktör Otto Sjöberg har inte rätten eller skyldigheten att glutta i en politikers byxor och visa det han hittar för hela landet.

När jag pratade med den tjänstgörande redaktören på Expressen kvällen innan bilderna publicerades så antydde denne att Gustav genom att bilderna var möjliga att ta på något vis godkänt att de både togs och publicerades. ”Om man träffar sina vänner på Hultsfred där det finns 200 journalister så får man räkna med att de skriver om det”. Det är det som är poängen. Det var nämligen precis det de inte gjorde. Sveriges medier var givetvis inte intresserade av färgen på Gustavs kalsonger. Det var bara en porrsajt, nazisajten info 14 och tidningen Expressen som tyckte att detta låg inom deras publicistiska policy.

pressekreterare, miljöpartiets riksdagskansli

Kommentarer

Det finns 1 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Mikael Altersten mån, 2011-12-19 22:18

Ett hårt spel

Av Mikael Altersten

G. Fridolin är (som vem som helst kan se) en oerhört färgstark person och tydligen en duktig politiker, han ger även intryck av att vara modig. Han är också en mästare på att attrahera medias uppmärksamhet som en del av sin politiska verksamhet. Ett exempel på detta är när han blev “fängslad” i den Judiska staten, och på det sättet satte(utan egentligt risk för sin egen säkerhet) världens mest uppmärksammade konflikt under ytterligare media bevakning.

Detta är bara ett av tillfällerna som bevisar att han har lärt sig att använda media för att lyfta sin egen karriär.

Nu är det ju som så att alla som har lite livserfarenhet vet att ingenting är gratis, så om G. Fridolin njuter medias frukter måste han också betala för dom.

Med detta inte sagt att ovanstående är en dålig människa, jag respekterar hans mod att öppet kritisera nazister och andra farliga grupper, men händelsen i den Judiska staten har fått mig att förakta hans metoder.

Mikael Altersten

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies