SvDs granskning av SCA
halvsanningar och påhitt

29 september, 2016

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

När jag gick igenom Svenska Dagbladets granskning av SCA för min bok Tronstriden fann jag ett sammelsurium av sant, halvsant och påhittat. Framför allt tidningens användande av anonyma källor måste diskuteras. Vi närmar oss en galen journalistik om vi låter Svenska Dagbladets arbetssätt fortsätta råda.

Ponera att Svenska Dagbladet kommer med ett häpnadsväckande påstående: den stora, gula månen vi ser är gjord av ost! Inga belägg för detta ges i tidningstexten mer än anonyma källor. Men tidningen hävdar att de gjort mycket noggranna kontroller och källorna har rätt: månen är en Port Salut!

Påståendet får stort medialt genomslag. Men sedan gör en annan journalist en granskning av uppgifterna. Han intervjuar astronomer, geologer och till och med en astronaut som besökt månen. Alla dessa personer är rörande överens: månen är inte gjord av ost, utan av sten. Men när uppgifterna blir offentliga hänvisar Svenska Dagbladet till källskyddet, och försäkrar oss återigen om att de gjort en mycket noggrann granskning av sina källors trovärdighet.

De kan olyckligtvis inte ge några detaljer om hur denna granskning sett ut. Därefter uteblir all debatt. Övriga journalister säger: här står ord mot ord, inte mycket att göra. Det är denna galna verklighet vi landat i med Svenska Dagbladets granskning av SCA. I boken Tronstriden har jag synat några av de mest spektakulära påståenden Svenska Dagbladet lät anonyma källor framföra under vintern 2014/2015.

En hel del går att belägga är felaktigt, exempelvis påståendet att jaktanläggningen Henvålen står på ofri grund, eller SvDs påstående att SCA skulle ha förfalskat fakturor (de två granskningar som gjorts pekar med emfas på att Svenska Dagbladet missförstått fakturorna, och att det inte finns några förfalskningar).

Men därefter finns ett antal påståenden som tillbakavisas av piloter, flygmekaniker, jaktledare, helikopterpiloter och företagets ledning. Exempel är att europeiska stjärnkockar flugits in av SCA till jaktanläggningen Henvålen. Eller den ökända historien om hur SCA lät en glömd plånbok åka i ett tomt flygplan upp till Östersund.

De vittnesmål som säger att detta aldrig hänt är primärkällor, personer som rimligen borde veta om detta inträffat. Och de underkänner alla Svenska Dagbladets bevakning som felaktig och undermålig.

Här finns en principiellt viktig fråga: är ett anonymt vittnesmål lika mycket värt som vittnesmålet från en person som identifieras och behärskar ämnet? Är en anonym källa lika bra som en namngiven astronom när det handlar om att avgöra om månen är gjord av ost? Rimligen inte.

Svenska Dagbladet har inte presenterat mycket till försvar för sin granskning. Chefredaktör Fredric Karén uppger att han inte kan ge mer detaljer om tidningens arbetsmetoder med hänvisning till källskyddet. Det är uppenbart nonsens. Svenska Dagbladet borde utan problem kunna uppge exempelvis vilka de påstådda stjärnkockarna var, utan att äventyra en källa. Tidningen skulle också kunna ge fler detaljer om plånboksresan, exempelvis tidpunkt och direktör det gällde. Om inte Karén menar att flera likadana resor ägt rum rör det sig bara om en resa – och då vet SCA i alla fall vem det gäller. Här verkar tidningen mest bara vilja dölja sitt dåliga hantverk.

Men framför allt vill Fredric Karén underkänna de vittnesmål som går honom emot. När det gäller piloter, jaktledare, företagsledning, med flera, avfärdas de med att alla är hotade och inte vågar säga något annat. Det är också en vansinnig utgångspunkt. Det går naturligtvis inte att lyssna på Fredric Karén när han säger detta – eftersom anonyma källor låter mig veta att han är hotad av sina reportrar Andreas Cervenka och Torbjörn Isacson. Karén håller egentligen med mig, men törs inte säga det. Och med detta argument kan alla vittnesmål i världen tystas.

SCA-granskningen har lett till en galen värld där Svenska Dagbladet genom anonyma källor instiftat en ordning där inget tidningen framför behöver beläggas. SCA-granskningen visar att Svenska Dagbladet till och med anser sig fri att anklaga personer för brott, utan att kunna styrka detta (vilket är vad tidningen gjorde när den hävdar att SCA förfalskat fakturor – det faller under brottsrubriceringen grovt bokföringsbrott). Utpekade personer kan försöka rentvå sig själva, men eftersom tidningen ger ett minimum av detaljer så blir det i princip omöjligt. Är det en rimlig journalistik vi ser? Är det en journalistik vi vill ha?

Det här är frågor som måste diskuteras. Hittills har den debatten uteblivit, vilket jag tror har att göra med att hela medie­Sverige återgett de uppgifter som SvD publicerade om SCA. Nu står vi alla där och inser att vi blivit lurade. Men det hindrar inte att frågorna måste adresseras. Hur vaga kan anonyma uppgifter vara, och fortfarande anses vara tillförlitliga? Hur mycket ost av den typen får en granskning innehålla?
                                   Jens B Nordström
                                   ekonomireporter och författare

 

Läs Fredric Karéns, Andreas Cervenkas och Torbjörn Isacsons svar här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies