Ska verkligen vad som helst få kallas dokumentär?

1 oktober, 2008

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

En av SVTs viktigaste uppgifter är folkbildning. En sådan uppgift förutsätter ambitionen att skildra verkligheten så sanningsenligt som möjligt, med hjälp av kvaliteter som saklighet, opartiskhet och kritisk granskning.

Därför förvånar Granskningsnämndens beslut att fria Anders Grönros dokumentär Ambres – en död talar. Beslutet öppnar dörren för i stort sett vilka skildringar som helst under etiketten dokumentär.
SVTs yttrande i ärendet till Granskningsnämnden avslöjar en påtagligt förvirrad syn på kunskapsbildning och kritisk analys. SVT skriver bland annat:
”Både i spel- och dokumentärfilm har Anders Grönros utforskat just gränsen för vårt medvetna, gränslandet mellan livet, döden och drömmarna. Att ställa strikta krav på opartiskhet och saklighet när en film rör sig i detta gränsland vore enligt SVTs uppfattning lika orimligt som att ställa krav på saklighet eller opartiskhet när det gäller andra program som speglar tro och livsåskådning ur ett personligt perspektiv.”

Olika livssyner bör utan tvekan speglas av SVT och så sker också, till exempel i programmet Existens, som tar upp en mångfald av religiösa trosföreställningar på ett både sakligt och kritiskt granskande sätt. Anders Grönros film är dock något mer än en ”spegling” av en personlig tro – den är ett mycket kontroversiellt ställningstagande av filmaren själv. Varför kontroversiellt? Helt enkelt för att frågan om en värmländsk snickare är hemsökt av en 3000-årig ande inte är en åsiktsfråga utan en strikt empirisk fråga. Den kan jämföras med frågan om man kan gå på vatten eller trolla fram guldringar ur tomma luften eller, för att anknyta till Grönros intressesfär, huruvida en egyptisk ande delar boplats i de värmländska skogarna med mer inhemska väsen såsom troll och älvor.

SVTs resonemang antyder att det inte går att undersöka medvetandefrågor på ett sakligt sätt. Endast filmare med religiösa, nyandliga eller andra vildsint subjektiva utgångspunkter kan ägna sig åt sådana efterforskningar. Det är en märklig uppfattning hos ett modernt public serviceföretag. Lek med tanken att upphovsmannen till Ambres – en död talar vore neurolog eller medvetandefilosof, snarare än spelfilmsregissör med en ockult repertoar. Hade SVT då ansett det ”orimligt” att ställa krav på saklighet och kritisk analys i dokumentären, och hade den berömde anden lika lekande lätt passerat Granskningsnämndens granskning?


SVT skriver vidare i sitt yttrande till Granskningsnämnden:
”SVT ska, enligt sändningstillståndet, erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper och utrymme skall ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar.”
Att åberopa mångfald eller åsiktsfrihet till försvar för Grönros pseudodokumentär är en försåtlig strategi av SVT, men bara alltför lätt att genomskåda. Vår kritik har inget att göra med spännvidden i SVTs programutbud. Vad kritiken handlar om är SVTs journalistiska förhållningssätt till de många åsikter och meningsyttringar som ges utrymme i public service-TV. Sändningstillståndet må stipulera ”allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper”, men var i detta tillstånd läser SVT att kravet på saklighet fritt kan åsidosättas i program som skildrar särskilt ”särpräglade” fenomen? Torde inte kravet gälla alla typer av program som påstår sig belysa verkligheten?
Behovet av en kritisk attityd blir knappast mindre akut när man närmar sig en kontroversiell – och kommersiell – verksamhet som Sture Johanssons seanser eller annan manipulativ affärsverksamhet i nyandlighetens tecken.
En film med titeln Ambres – en död talar som kallas dokumentär innebär en motsägelse per definition. Att Granskningsnämnden trots det valt att inte fälla filmen antyder att public service-uppdraget inte längre anses folkbildande på saklig, opartisk och kritiskt granskande grund. Finns då någonting som hindrar annan propaganda att passera under dokumentärens täckmantel i SVT? Kanske vi får se hyllningar av rasbiologi, astrologiska personlighetsanalyser eller scientologiska berättelser om rymdhärskaren Xenu?
Frågan som vi ställde i vår anmälan till Granskningsnämnden i januari väntar fortfarande på svar.


Christer Sturmark
ordförande, Humanisterna
Sara Larsson
redaktör, Humanisten

Kommentarer

Det finns 8 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Lasse Lundeberg mån, 2011-12-19 22:18

Vidskepelse hos Humanisterna? Den inskränkthet Humanisterna här uppvisar syns annars hos bokstavstrogna sekter med religösa eller politiska förtecken. Dessa brukar tro de vet. Bättre är att veta man tror.

Public Service är i en unik position att återge människors upplevelser och olika syn på livet. Existens gör det bra, men alltid utifrån den sedvanliga tillrättalagda Norm som just nu råder.

En dokumentär värd namnet ska kapitulera inför den verklighet som utspelar sig.

Analys, debatt och tillrättaläggande bör varken Humanisterna eller Public Service ha ensamrätt på.

Inlagt av Staffan Bengtsson mån, 2011-12-19 22:18

Du pratar som en väl förberedd sektmedlem Lasse. Det är just så här som man effektivt skyddar sig mot kritik; genom att försöka vinkla kritiken tillbaka mot kritikerna, t.ex. genom att komma med ogrundade påståenden om “deras egentliga agenda”. Du har inte bemött kritiken alls, du har enbart kommit med ad hominem angrepp och skräckpropaganda. Sånt hör inte en seriös debattör till. Försök igen.

Inlagt av Roland Chantre mån, 2011-12-19 22:18

Lasse Lundebergs defininition av en dokumentär framstår som ytterligt märklig. Låt oss pröva den! En dokumentär om trafficking skall då inte kritisera, granska eller ifrågasätta den som hävdar att han enbart gör en välgärning genom att hjälpa stackars fattiga flickor ur misären. En dokumentär om en krigsförbrytare kan vara en film där sagde krigsförbrytare får ägna en timma åt att oemotsagd berätta att han minsann är en krigshjälte och ingenting annat. Dokumentärfilmaren ska ju gudbevars bara dokumentera det som sker framför kameran och kapitulera inför det. Tack för tipset Lasse Lundeberg. Med din definition får vi säkert toppendokumentärer eller som de brukar kallas: Propagandafilmer.

Inlagt av Lasse Lundeberg mån, 2011-12-19 22:18

Staffan, Detta är demokrati- och yttrandefrihet. Vem ska äga Sanningen? Rika väletablerade, eller även små och fattiga?

Jag skrev inget om Humanisternas “egentliga agenda”. Jag behandlade H då dokumentären är harmlös. Inte så de som vill censurera. Några dokumentärdelar:

1. Vi möter Sture, gemytlig värmlänning som älskar skog och är snickare.

2. Sture blir fokuserad och håller långa monologer. Då kallas han Ambres.

3. Sture berättar om vardagliga händelser när en skådis besöker.

4. Ambres ger sin syn på tillståndet i världen. Vanligt förekomamnde politiska åsikter, även i SVT.

5. Ambres ger allmän livsvisdom som: “Hur skulle det vara att vakna en dag utan fruktan?”, “Det gäller att uppleva sig själv”, “Det gäller att finna mitt innersta sanna natur, och den är kärlek”, “Jag behövdes, jag var en länk i den här kärlekssagan…att kunna visa det gudomliga människans ansikte genom mig, för vi bär den var och en”. osv… (Fina ord, men inte unika)

6. Ambres berättar om sitt liv i Egypten för 3000 år sedan.

7. Folk imponeras starkt av Ambres och tror sig få kontakt med något större. (Bara om detta utnyttjas är det allvarligt)

Min kritik är att regissören i sina uttalanden

försöker blåsa upp ett klassiskt, över hela världen förekommande, mänskligt beteende till sensation. H gick tydligen på grejjen.

VIKTIG BAKGRUND

Människan har behov att se sig själv i större sammanhang. I alla tider på alla platser har enstaka tyckare med emfas sammanfattat helheten. Många andra, med samma längtan till förståelse, har flockats för att lyssna och försöka förstå. Men kanske mer att få konfirmerat vad man redan känner. Det är därför ofta ganska kloka ord. Men hängivenhet hos lyssnarna kan också utnyttjas.

Och i alla tider har de som vill skydda sina privilegier reagerat hårt mot den oorgansierade ur folket som får de mångas öra. Naturfolkens shamaner har mördats. Kommunister har mördat oliktänkande. En judisk snickarson spikades upp på ett träkors.

Inlagt av Lasse Lundeberg mån, 2011-12-19 22:18

Roland, Det resonemang du anför tar avstamp i tron att det bara finns EN sanning. Mer om det senare.

Du nämner trafficking. Här har Uppdrag granskning visat en bra dokumentär där man nära följde en kvinna. Hennes vidrige hallick fick oemotsagd, och utan foto/ redigeringstricks, säga sin mening rakt in i kameran. Ingen betraktare kunde sympatisera med mannen. Alla kände för kvinnan.

Ditt exempel “krigsförbrytare/ krigshjälte” är ännu bättre. I de allra flesta krig är bägge sidor helt övertygade att de är hjältarna och de andra förbrytarna. Här kan TV-dokumentären visa den verklighet andra sidan lever i.

Och Roland, vitsen är att public service ska visa BÄGGE sidor. Här sviker sedan gammalt svensk Public Service sitt uppdrag. Många konflikter utomlands och i Sverige får bara ena sidan beskriven. Följden är att många svenskar ser “andra sidan” som mindre mänsklig. Se där, den klassiska effekten av propaganda. Vilken oftast är sanning. Men avsaknad av andra sidans sanning.

Tillägas bör att SVT visar dokumentärer av mycket hög klass, men de ryms innanför PK-staketet. Att “Ambres” får “Humanister” att reagera säger mer om den PK-inhängnad vissa lever i.

SVT borde bredda synen på livet.

Inlagt av Hampus Eckerman mån, 2011-12-19 22:18

Ja, jag håller med Lasse. Låt oss exempelvis se en dokumentär om det osynliga flygande spaghettimonstret. En man går runt på stan och talar om att det finns ett flygande spaghettimonster som går in i olika butiker och ibland flyger upp på tak. Han säger att spaghettimonstret styr hela Sveriges riksdag och han berättar om spaghettimonstrets liv i de 42 dimensionerna.

Då får vi se oss själva i större sammanhang. Försöka förstå det flygande spaghettimonstrets agenda. Och så breddar vi synen på livet.

Givetvis ska mannen som berättar om spaghettimonstret inte ifrågasättas. Sådant vill bara komunister som mördar oliktänkande och spikar upp snickare.

Inlagt av Roland Chantre mån, 2011-12-19 22:18

Reaktionen från H beror inte på att Sture får lägga ut texten hur han vill, detta är fullständigt okontroversiellt. Kritiken handlar om att Svt till synes helt oreflekterat väljer att sända en entimmas reklamfilm för Stures affärsverksamhet och kalla det dokumentärfilm.

Inlagt av Lasse Lundeberg mån, 2011-12-19 22:18

Hampus, Efter Tv-timmen om spaghettimonstret bör Humanisterna få en timme där de kan förklara för den uppskrämda civilbefolkningen om verkligheten kring det osynliga flygande spaghettimonstret. H kan ha en panel av två vetenskapsmän och sju politiska officerare. Dessa kan ge saklig och opartisk information, som att bostadspriser och börskurser alltid stiger, hoppsan,... Allvarligt talat, det är ett stort problem att \"religös tro\" missbrukas för att rättfärdiga förtryckande beteenden. Därför är H bra. Men då bör man hålla sig på högre nivå än \"Ambres\" och \"spaghettimonster\". Problemet ligger ju inte där, utan hur myter nyttjas som maktmedel. Och då måste man samtidigt inse hur myter som socialism, fri marknad, jämlikhet, osv, är lika mycket tro och används som maktmedel precis som öppen religion.Samtidigt måste man inse att vi alla behöver tro på vissa filosofiska/ politiska/ religösa idéer för att kunna leva. Synen på vetenskap är också mycket viktig. Den måste verkligen hållas saklig och opartisk. Många gör dagens vetenskapliga fynd till religion och får sin världsbild störd av nya rön. Vetenskap ska då också följa en politisk mall. Bara viss forskning är OK, annan ska stoppas.Därför är medvetet troende människor bättre vetenskapsmän, då de så tydligt kan skilja sin egen tro från torra vetenskapliga fakta.Ett stort problem i Sverige är att politiska idéer blivit religion. I slutna religösa samhällen lever folk i tron att deras syn är den enda saningen. Med en enfald av röster tror man ju det. På exakt samma sätt blir en enfald av röster för vissa politiska idéer en religion.Så vad är H? En trångsynt samling som nervöst vill att SVT m.fl. ska beskriva världsbilden enligt dagens politiska mall? Får man vara med och rösta om vad alla ska tycka? Eller ska dagens pekå gälla för evigt amen?Jag hoppas på ett H som dels har mognad inse hur mycket tro det finns i det som kallas vetande, dels fokuserar på den skada som tro kan åsamka.Men då måste man samtidigt inse var man själv står. Att de sanningar man själv omfamnar om hur lagar och demokrati bör utformas, också grundas i många irrationella uppfattningar, precis som tro.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies