Ska verkligen vad som helst få kallas dokumentär?
En av SVTs viktigaste uppgifter är folkbildning. En sådan uppgift förutsätter ambitionen att skildra verkligheten så sanningsenligt som möjligt, med hjälp av kvaliteter som saklighet, opartiskhet och kritisk granskning.
Därför förvånar Granskningsnämndens beslut att fria Anders Grönros dokumentär Ambres – en död talar. Beslutet öppnar dörren för i stort sett vilka skildringar som helst under etiketten dokumentär.
SVTs yttrande i ärendet till Granskningsnämnden avslöjar en påtagligt förvirrad syn på kunskapsbildning och kritisk analys. SVT skriver bland annat:
”Både i spel- och dokumentärfilm har Anders Grönros utforskat just gränsen för vårt medvetna, gränslandet mellan livet, döden och drömmarna. Att ställa strikta krav på opartiskhet och saklighet när en film rör sig i detta gränsland vore enligt SVTs uppfattning lika orimligt som att ställa krav på saklighet eller opartiskhet när det gäller andra program som speglar tro och livsåskådning ur ett personligt perspektiv.”
Olika livssyner bör utan tvekan speglas av SVT och så sker också, till exempel i programmet Existens, som tar upp en mångfald av religiösa trosföreställningar på ett både sakligt och kritiskt granskande sätt. Anders Grönros film är dock något mer än en ”spegling” av en personlig tro – den är ett mycket kontroversiellt ställningstagande av filmaren själv. Varför kontroversiellt? Helt enkelt för att frågan om en värmländsk snickare är hemsökt av en 3000-årig ande inte är en åsiktsfråga utan en strikt empirisk fråga. Den kan jämföras med frågan om man kan gå på vatten eller trolla fram guldringar ur tomma luften eller, för att anknyta till Grönros intressesfär, huruvida en egyptisk ande delar boplats i de värmländska skogarna med mer inhemska väsen såsom troll och älvor.
SVTs resonemang antyder att det inte går att undersöka medvetandefrågor på ett sakligt sätt. Endast filmare med religiösa, nyandliga eller andra vildsint subjektiva utgångspunkter kan ägna sig åt sådana efterforskningar. Det är en märklig uppfattning hos ett modernt public serviceföretag. Lek med tanken att upphovsmannen till Ambres – en död talar vore neurolog eller medvetandefilosof, snarare än spelfilmsregissör med en ockult repertoar. Hade SVT då ansett det ”orimligt” att ställa krav på saklighet och kritisk analys i dokumentären, och hade den berömde anden lika lekande lätt passerat Granskningsnämndens granskning?
SVT skriver vidare i sitt yttrande till Granskningsnämnden:
”SVT ska, enligt sändningstillståndet, erbjuda ett mångsidigt programutbud som omfattar allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper och utrymme skall ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar.”
Att åberopa mångfald eller åsiktsfrihet till försvar för Grönros pseudodokumentär är en försåtlig strategi av SVT, men bara alltför lätt att genomskåda. Vår kritik har inget att göra med spännvidden i SVTs programutbud. Vad kritiken handlar om är SVTs journalistiska förhållningssätt till de många åsikter och meningsyttringar som ges utrymme i public service-TV. Sändningstillståndet må stipulera ”allt från det breda anslaget till mer särpräglade programtyper”, men var i detta tillstånd läser SVT att kravet på saklighet fritt kan åsidosättas i program som skildrar särskilt ”särpräglade” fenomen? Torde inte kravet gälla alla typer av program som påstår sig belysa verkligheten?
Behovet av en kritisk attityd blir knappast mindre akut när man närmar sig en kontroversiell – och kommersiell – verksamhet som Sture Johanssons seanser eller annan manipulativ affärsverksamhet i nyandlighetens tecken.
En film med titeln Ambres – en död talar som kallas dokumentär innebär en motsägelse per definition. Att Granskningsnämnden trots det valt att inte fälla filmen antyder att public service-uppdraget inte längre anses folkbildande på saklig, opartisk och kritiskt granskande grund. Finns då någonting som hindrar annan propaganda att passera under dokumentärens täckmantel i SVT? Kanske vi får se hyllningar av rasbiologi, astrologiska personlighetsanalyser eller scientologiska berättelser om rymdhärskaren Xenu?
Frågan som vi ställde i vår anmälan till Granskningsnämnden i januari väntar fortfarande på svar.
Christer Sturmark
ordförande, Humanisterna
Sara Larsson
redaktör, Humanisten
