Tipsa Journalisten »
Telefon: 08-613 75 00
redaktionen@journalisten.se
annons@journalisten.se
16 mars, 2015
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.
När en diplomatisk konflikt av Saudiaffärens dimensioner utbryter borde det enligt journalistikens formulär 1A vara förstahandsuppgift att rapportera om hur händelserna uppfattas av de närmast berörda – i detta fall, utöver Sveriges makthavare och befolkning, också Arabvärldens makthavare och, inte minst befolkning.
Alla som vet det minsta om Arabvärlden vet att Arabförbundets ministermöten knappast representerar någon arabisk folkopinion. De representerar inte ens de enskilda arabstaternas grundläggande inställning. Ändå har i svenska medier inte funnits ett ord om hur andra arabiska regeringar och, framförallt, andra arabiska organisationer, opinionsbildare, intellektuella, har reagerat.
Många svenska medier hånskrattade över att Palestina till synes inte hade protesterat mot Arabförbundets påhopp på Margot Wallström. Men samma dag lades ett tufft uttalande ut på det palestinska utrikesministeriets hemsida där utrikesminister Riad al-Maliki slog fast att ”förbindelserna mellan Sverige och Palestina är utmärkta”, något som inget svensk massmedium rapporterat. I en palestinsk tidning refererades en rad egyptiska intellektuella som öppet kritiserade Arabförbundet och Saudiarabien. Flera arabiska medier vidarebeordrade ett twittermeddelande av en rådgivare till härskaren i Abu Dhabi med skarp kritik mot Arabförbundets agerande och slutsatsen att ”Sverige förtjänar vårt tack och vår uppskattning”. Dessutom spreds nyheten om den svensk-saudiska konflikten i mängder med arabiska medier under rubriker, typ ”Sverige sätter mänskliga rättigheter framför sina exportintressen i Saudiarabien”.
Hade det inte varit läge att intervjua arabiska människorättskämpar, feminister, demokratiförespråkare? Hade det inte i varje fall varit läge att vidarerapportera om det stöd Sverige fått i arabiska medier? Men inte förrän Washington Post skrev något positivt om Margot Wallström fick svenska läsare information om att det faktiskt finns stöd för Wallström-linjen utomlands. Bristen på normal journalistisk uppföljning av hur Arabvärlden har reagerat på Saudiaffären kan inte bortförklaras med att de flesta svenska journalister är dåliga på arabiska. Man kunde ha bett om hjälp från våra hundratusentals arabiskspråkiga invandrare. Man kunde ha intervjuat arabiska oppositionsföreträdare och författare som nästan alltid kan engelska eller franska. Man kunde ha gjort sitt jobb. Och då hade den grundfalska bilden av att Sveriges offensiva ställningstagande för mänskliga, inte minst kvinnliga, rättigheter, skulle ha gjort vårt land till en internationell paria, inte kunnat upprätthållas.
Men inte ens det öppna stödet från EUs kvinnliga utrikeschef har ägnats medial uppmärksamhet av en mediekår som varit sällsynt enig i att försöka få en av Sveriges mest berömvärda utrikespolitiska insatser till att framstå som ett gigantiskt fiasko. En av de få svenska journalister som inte behöver skämmas är Gunilla Hall i SvD som envetet rapporterat om jublet över Sveriges tuffa hållning bland konferensande människorättskämpar i Genève. I övrigt har alla jamsat med i det så kallade drevet, och förmedlat bilden av att Arabförbundets politiker skulle vara representativa för 350 miljoner araber – vilket inte blir mindre beklämmande av att tre fjärdedelar av dem företräder icke-demokratiska stater. Beklämmande är bara förnamnet på denna journalistiska kollaps.
Per Gahrton
DN och Hufvudstadsbladet, har tilldelats Pennskaftspriset 2023.
Sveriges Radio, får Publicistklubbens pris Guldpennan 2023.
blir ny chefredaktör och ansvarig utgivare för Skaraborgs Läns Tidning.
Prenumerera på nyhetsbrevet
Journalisten, Nytorgsgatan 17a, 116 20 Stockholm
Tel:08-613 75 00
E-post: redaktionen@journalisten.se
Journalisten.se har 190 000 unika sidvisningar och 75 000 unika besökare per månad (genomsnitt Google analytics).
Magasinet Journalisten har en räckvidd på 42 000 läsare (Orvesto 2:a kvartalet 2017). Annonsera
Journalisten är Sveriges äldsta och största medietidning. Prenumerera
Ansvarig utgivare: Axel Andén. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies
Kommentarer
Det finns 18 kommentar på sidan.
Kommentera
Efter följt söndagskvällens Agenda där Anna Hedenmo låtit den tillträdande (KD) ledaren "Ebba Busch Thor" helt omotsagd låtits spy ut sin kritik om hanterande av samarbetsavtalet och regeringsoduglighet, är "public service" Kalle Anka median ett faktum..
Detta är alltså samme man, som beskrev Mubaraks Egypten som en demokrati. Skam går på torra land...
Inte behöver man gå utomlands för att upptäcka den svenska journalistikens tillkortakommanden. Titta på Assangefallet, där journalisterna inte frågar sig varför åklagaren bryter mot svensk lag utan att någon reagerar. Där Statsminister Reinfeldt uttalar sig med felaktigheter i fallet, där Utrikesministern påstår att Sverige inte får förhöra utomlands (vilket åklagaren nu säger att hon kommer att göra) och Socialministern gör nedsättande karaktärsbeskrivningar av den misstänkte. Tänk om det hade inträffat i Frankrike....
Tack Per.
Jag skulle till Wallström-försvaret lägga Ola Larsmo i DN 13 mars 2015; "Nu presenteras det faktum att Sveriges utrikesminiser stått upp för grundläggande demokratiska värderingar som ett misslyckande. Statsministern har visat dåligt ledarskap som inte lyckats hålla liv i en affär som från första början var på gränsen till det kriminella."
Jan Halldin
jan@halldinreportage.se
Bra rutet! Ty vad man än tycker så måste journalister göra sitt jobb så folk har en rimlig chans att ta ställning. Ryt på, ty det slarvars, eller i värts fall, fegas på många håll.
vi som bor i Europa noterar en påfallande tystnad gentemot det wallströmska greppet om sanning heder och rätt. Hon är då ingen utrikespolitikens Zlatan.
Aldrig har jag varit så stolt att vara svensk. Margot gjorde rätt . Hoppas flera stayer gör likadant
Den så kallade arabforpondet represtrar inte areb folket
Den representerar arab dektatorer
Lika beklämmande som att eftersupning inte är kriminaliserat.
"Vi som bor i Europa..." Jag vet inte var du bor, men de stora danska tidningarna rapporterar (i övrigt rätt positivt) om "Saudi-affären".
Förklaringen till detta "journalistiska fiasko" är att 96 procent av svenska dagstidningarna är borgerliga. Den politiska oppositionen besitter alltså en kraftig megafon som försöker förringa regeringen Löfvens insatser.Det handlar om politisk propaganda, inte om att journalister skulle kunna göra en oberoende analys.
-Det är klart att det är strålande intelligent och modig utrikespolitik Wallström bedriver, det inser både Washington Post, Guardian och La Reppublica. Men inte Wolodarski i DN, Per T Olsson i Sydsvenskan eller Anna Dahlberg i Expressen. Eftersom de är förblindade av sina ideologiska skygglappar.
/Susanna Ringskog Vagnhammar
Efter ett halvt sekels frekvent umgänge med svensk media tycker jag mig märka en minskande vilja/förmåga att undvika "enögdhet", och undrar vad som gör drevmentaliteten så lockande. Är det av direkt kommersiella skäl, dvs.säljer drevet som företeelse, eller är det en följd av exempelvis det.ökade kravet på snabbhet som kanske går ut över bredd och djup i rapportering och analys? Orolig tänker jag på konsekvenserna av det som jag uppfattar som en kvaliteförsämring på lite sikt.
I svensk journalistkår är det få som vågar ha egna åsikter och ifrågasätta på samma sätt som man gör i andra länders journalistkårer, tror det kan bero på konsensuskultur som finns i Sverige..
Jättebra och viktigt inlägg! Måste dock slå ett slag för många bra och seriösa journalister som kämpar i hopplösa strukturer där allt handlar om klick eller större intressen.
håller med dig, Per, och en eloge till Margot!
Per Gahrton, orädd och principiefast- som vanligt!
Jag tror det finns för många journalister som förväntas skriva en politisk opinionskolumn på regelbundet schema, och det är därför de gillar "drevet" för att det ger dem ett ämne att skriva om.
Tidigare Timbro-kometen Tove Lifvendahl gjorde i SvD förra helgen vad hon kunde för att flinkt blanda bort korten och åka skridskoåttor runt de centrala frågorna i affären. Mycket låtsasresonemang, konstiga jämförelser (vem har påstått att politiker förväntas personligen byta plats med Raif Badawi eller misshandlade kvinnor i Kabul för att kunna få moralisk auktoritet att kritisera de länder som dessa personer förtrycks eller dödas av? Och vem tror på allvar att om en journalist säger "Margot Wallström är feminist, hon är öpppen med sina värden och talar klarspråk, som Marianne Underwood gjorde i en liknande situation i House of Cards" så måste *alla* omständigheter hos den fiktiva diplomaten och hennes make passa in i ekvationen?), mycket halmdockor och perifera saker som inte hör hit - att Sverige har en image av ett jämställt land betyder inte att vi har hörts speciellt bra i kvinnofrågor ute i världen på senare år. En stor matta av ord som är till för att dölja taktiken och - hyckleriet.
http://tinyurl.com/qb5rmm5