Public service lider av ”influenca”
När journalisten Carina Bergfeldt via ett Instagraminlägg valde att starta en insamling till Svenska Afghanistankommittén blev hon sågad jämns med fotknölarna av en del branschkollegor.
Inte på grund av sitt val av insamling, men för att Carina Bergfeldt inte ska använda sin plattform med tusentals följare – som hon fått tack vare sitt arbete på SVT – för ”egen” vinning. Men Lex Bergfeldt är egentligen bara ett symptom på något som har tagit över hela public service: ”influencan”.
Förra året var programledarna i Musikhjälpen skådespelaren och musikern Oscar Zia (som nu även är programledare för Melodifestivalen), podcastprofilen och influencern Brita Zackari och slutligen musikern och influencern Anis Don Demina. Dessa tre personer är fantastiska underhållare och magnetiska framför kameran. Det är också därför företag gång på gång betalar dem för att göra reklam för deras produkter och tjänster. Och på grund av deras hundratusentals följare på sociala medier, såklart. Flera av dessa följare har bland annat hittat till deras plattformar på grund av deras medverkan i SVT och SR.
”Tanken med public service är att alla medborgare i ett demokratiskt land ska få tillgång till opartisk och mångsidig information inom olika områden […]” står det i public service-företagens sändningstillstånd. Vidare står det att verksamheten ska vara oberoende gentemot staten och andra maktsfärer i samhället och att “Grunden i vår journalistik är trovärdighet och opartiskhet […].”
Det går inte riktigt att säga att Musikhjälpen är ett journalistiskt program, men det gör det inte mindre problematiskt att de kändisar som återkommande programleder några av public services största produktioner också kränger reklam på sociala medier så fort deras kontrakt på SVT eller SR har löpt ut. När public service, i synnerhet P3, återkommande anställer dessa personer så gör de sig inte oberoende mot andra maktsfärer i samhället, utan rentav förstärker den kommersiella maktsfären. De blir i motsats till sändningstillståndet inte oberoende av deras inflytande, utan beroende av det.
En av anledningarna till influencer-inflationen bland profilerna inom public service stavas: de otrygga anställningarna. Att bli utlasad på SVT och SR är satt i ett sådant system att det till och med finns memes på ämnet. Att ständigt tampas med otrygga anställningar gör att lockelsen att lägga ut sin integritet på entreprenad kan ses som ett nödvändigt ont. Dels ger det dig som profil extra cash fram tills att nästa visstidsanställning trillar in, dels blir det en möjlighet att förstärka bilden av dig själv som en inflytelserik profil. Du bygger helt enkelt en persona som kan ta dig ett steg närmare det fasta kontraktet. Ett av de stora riskmomenten blir sedan när samma influencerprofiler börjar jobbar med hybrid-journalistiska program som Morgonpasset i P3 och blir kollegor med journalisterna på P3 Nyheter. Som journalist på P3 är du anställd för att granska etablissemanget – inte dela kaffemaskin med det.
Vi lever i en tid där fria medier och journalistik ifrågasätts allt oftare. Att som skattefinansierat medium då allt oftare blanda samman influencers med journalister, eller att i värsta fall tvinga journalister och programledare att bli influencers, är inte rätt väg att gå. På kort sikt kanske influencerkortet leder till fler följare på Instagram, men på lång sikt kan det leda till censur och korruption. Och det är långt mycket värre än Bergfeldts insamling till Svenska Afghanistankommittén.
Fanny Jönsson
fristående skribent
Läs SRs och SVTs repliker här.
