Leandro Schclarek Mulinari: Uppdrag granskning missar det viktigaste – faktaunderlaget
När Uppdrag gransknings redaktion bestämt sig för något låter den sig inte styras av några begränsningar i faktaunderlaget. Insinuationer varvas med ett ovärdigt språkbruk. Tyvärr vågar ingen av de intervjuade vända på mikrofonen och tvinga journalisterna att precisera sig.
När Uppdrag gransknings redaktion bestämt sig för något låter den sig inte styras av några begränsningar i faktaunderlaget. Insinuationer varvas med ett ovärdigt språkbruk. Tyvärr vågar ingen av de intervjuade vända på mikrofonen och tvinga journalisterna att precisera sig.
I reportaget SFI – Sveriges farstu (sänt i SVT den 12 september) har reportern Lina Makboul hittat en person som hon kallar ”Ali”. Eftersom denne ”Ali” inte vill ställa upp i en intervju pratar Lina Makboul i stället med en annan kille, kallad ”Alis vän”. Vännen uppger att han har sett människor som medvetet misslyckats på utbildningen Svenska för invandrare, SFI, för att de ska få socialbidrag. Enligt ”Alis vän” går människor på SFI så länge som möjligt, för att slippa jobba.
bryt
Med detta begränsade faktaunderlag som utgångspunkt generaliserar Uppdrag granskning om det så kallade Fusket.
Dessutom har Lina Makboul intervjuat två SFI-studenter, presenterade endast med förnamn. Att de två kvinnliga studenterna inte svarar på svenska utan på sitt modersmål tolkas i den efterföljande debatten av Janne Josefsson som en provokation.
Då är programledare Janne Josefsson är upprörd till max. Han kallar panelgästen – Rossana Dinamarca (riksdagsledamot för vänsterpartiet) – för ”flyktingkramare” och hetsar upp sig när hon protesterar mot reportagets vinkel: invandrare är fuskare. Indignerat säger Janne Josefsson till Rossana Dinamarca: ”Du blir inte provocerad av dessa kvinnor alls!?”
Janne Josefsson, jag blir upprörd av något helt annat. Ärligt talat, vad vet du om de intervjuade studenternas erfarenheter och liv? Vem är du att mana till agg mot enskilda individer i direktsänd TV? Ingår det i uppdraget för public service? Enligt mig är ditt arbetssätt yrkesmässigt oförsvarbar.
Det spelade uppenbarligen ingen roll att de två studenterna tog avstånd från fusk, inte heller kände någon som fuskade och även gjorde analysen att en människa som fuskar ”inte kan vara normal”. I stället ville Uppdrag granskning framställa SFI-studenter som samhällsparasiter.
bryt
Reportaget försöker balansera på en skör lina av hörsägen och personliga betraktelser. Om ”Ali” säger Lina Makboul i en mellanprata att ”Jag vet inte om han är unik eller om fler resonerar som han”. Det är som om hon ville frammana fantasifoster om invandrare hos publiken, i stället för att ta reda på sakernas tillstånd.
När sedan den inbjudna panelgästen Basem Mahmoud, ordförande i Svensk-jordanska vänskapsföreningen, påpekar vikten av att ta reda på huruvida det är 90 eller en procent som fuskar, avfärdas han av Janne Josefsson i sedvanlig paternalistisk ton. Men det är en relevant fråga. Det är till och med grundläggande: påståenden i Uppdrag granskning om att alla SFI-studenter fuskar riskerar självklart att sprida och befästa fördomar om grupper i samhället, som redan har tillräckligt många vanföreställningar att slåss emot.
Med journalistisk makt tillkommer ansvar. Lina Makboul och Janne Josefsson valde att lägga tyngdpunkten på något annat – de ville sola sig i glansen av ett scoop. I stället för att ha avslöjat ett fuskande har de blottat något annat: den egna sensationslystnaden.
medlem av tidskriften MANAs redaktion
