”Journalister måste kritiskt granska Irans propagandamaskin”

Att rapportera om situationen i Iran har varit en svår utmaning för journalister världen över under hösten och fortsätter att vara det. Utländska journalister får inte inresetillstånd och måste ibland förlita sig på sociala medier för att ta reda på vad som händer på plats. Det händer också att journalister med iransk bakgrund som bor i väst får ta emot hot. Till exempel har flera av BBCs persisktalande journalister berättat om att de mottagit dödshot på nätet och att deras familjemedlemmar i Iran utsatts för trakasserier. Värst är det förstås för alla de journalister som bor i Iran och som blir fängslade och utsätts för skenrättegångar för att de rapporterar om demonstrationerna eller andra regimkritiska aktiviteter.

Den iranska regimens ansträngningar att stoppa journalister från att utöva sitt jobb gör det desto viktigare att fortsätta rapportera om situationen i Iran och att göra det sakligt.

Under de senaste månaderna har det dock hänt flera gånger att svenska medier publicerat direkta felaktigheter om det som händer i Iran. Till exempel rapporterade flera medier i höstas den glada men också felaktiga nyheten att både moralpolisen och slöjtvånget skulle avskaffas. Det är förstås inte lätt att sortera mellan desinformation och fakta när den iranska regimen vill styra informationen, men även journalister i Sverige måste lära sig hur den iranska propagandamaskinen fungerar. Varje uttalande har ett syfte och är noga uttänkt. Därför måste all information från regimvänliga medier i Iran kontrolleras.

Annons

Dessutom är det viktigt att fokusera på rätt saker i samband med rapporteringen om det som sker i Iran. De allvarliga anklagelser som den iranska regimen riktar mot demonstranter som de ställer inför rätta och sedan avrättar behöver till exempel inte vara sanna. Propagandamaskinen gynnar sig själv och inte sanningen. Det pågår skenrättegångar i Iran.

Därför är det ointressant att presentera en dom som utfärdats av den iranska regimen på samma sätt som man presenterar att någon dömts för ett allvarligt brott i Sverige. Själva anklagelsen kan vara vilket påhitt som helst. Det viktiga är något helt annat. Nämligen att upplysa världen om att en människa av kött och blod, med en familj och framtidsdrömmar blivit berövad sitt liv. Lika viktigt är det att ha bilder på den som avrättats i stället för att ha allmänna genrebilder för att inte sudda ut bilden av en människa som inte längre finns på grund av en ondskefull regim.

Över 120 000 personer med iransk bakgrund bor i Sverige och många följer dagligen händelseutvecklingen i Iran med stor fasa. När den iranska regimen avrättar en demonstrant och svenska medier låter bli att ge en målande beskrivning av människan som avrättats och inte heller visar en bild på personen, väcker det känslor.

Ett tydligt exempel på när rapporteringen blev fel var för ett par dagar sedan när två unga människor blev dömda till döden och avrättades i Iran efter att ha deltagit i protesterna. Flera svenska medier struntade i att publicera männens namn och skriva vilka de var. De flesta medier valde dessutom att presentera nyheten om avrättningarna med allmänna genrebilder. En nyhetssida hade en bild på två personer som var ute på promenad i ett vintrigt landskap och en annan hade en bild på två personers skugga. Det mest uppseendeväckande exemplet var en bild på två svenskiranier som inte avrättats av regimen i Iran men som varit intervjuade i svensk media flera gånger. De två svenskiraniernas bilder visades under rubriken ”Ytterligare två avrättade i Iran”. För den som bryr sig om och sympatiserar med det iranska folkets kamp för frihet kan den här typen av publiceringar kännas illasinnade.

Journalister bör därför vara extra kritiska och granska fakta inför en publicering, när den iranska regimens företrädare uttalar sig. Det finns en stor grupp människor i Sverige som bryr sig om och vill ta del av nyheter från Iran. När journalister i Iran fängslas för att de utför sitt jobb är det dessutom viktigt att kollegor världen över tar stafettpinnen och rapporterar vidare om det som händer där. På så sätt står vi upp för grundläggande demokratiska värden som den iranska regimen försöker kväsa.
 

Sara Recabarren
journalist och författare