Gå direkt till textinnehållet

Inför punktskatter för journalistik

I mannaminne har reklaminkomster varit en förutsättning för att bedriva fördjupande och god journalistik i de privata mediehusen. Men situationen har förändrats drastiskt. Därför är det dags för statsmakten att agera.

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Ett sätt kan vara punktskatter som går hårt åt den journalistlösa reklamen och samtidigt slussar över pengar till medieföretag som ägnar sig åt kritisk granskning av samhället. Allt för demokratins skull.

Mediebranschen med dess mediehus synes gå samma framtid till mötes som varv och mekaniska räkneapparater. Kan punktskatter möjligen ändra denna utveckling?

I slutet av 70-talet började jag på Göteborgs-Posten. Då fick jag jobb på ett självspelande piano. Två tredjedelar av inkomsterna kom från annonsörerna, en tredjedel från prenumeranterna. Med en hushållstäckning på cirka 85 procent behövde inte annonsörerna gå någon annanstans. Tidningen fick säga nej till annonser för de fick inte plats. Och så var det runt om i Sverige där första-tidningen slagit ut andra-tidningen (sosse-tidningen). Det var blomstrande tidningshus.

Men sen kom reklamradion, och så kom reklam-TVn, och så blev det fart på direktreklamen, och till sist kom internet med webb-annonseringen. Den tidigare goda spiralen med ökade inkomster, fler journalister och bättre journalistik byttes mot det motsatta. Minskade inkomster, färre journalister, nedlagda redaktioner och ytligare journalistik har lett till ytterligare minskade inkomster med färre prenumeranter och därmed minskat intresse från annonsörerna.

En gång sa en kommunalpolitiker till mig att tidningarna är den bästa revisionsenheten en kommun kan ha. Oavhängig, hängiven, snabb, kan sålla ut det viktiga och leverera ett lättbegripligt resultat.

Men denna revision håller nu i allt snabbare takt på att försvinna såväl lokalt som regionalt och nationellt.

Kan man möjligen bryta denna utveckling med hjälp av punktskatter? Att annonsering i medier som inte har något publicistiskt uppdrag, utöver att tjäna pengar, beläggs med en hög skatt.

Den mest förkastliga arten, direktreklamen, vars produktion och distribution är både miljöstörande och energikrävande, skulle ha en mycket hög skatt. Radiokanaler och TV-kanaler utan journalistik skulle också ha en förhållandevis hög skatt.

Samtidigt skulle TV4, om de bestämde sig för att öppna lokala redaktioner, bli attraktivare att annonsera hos eftersom annons/reklam-skatten blev lägre. På samma sätt kunde det lilla lokala mediehuset som bestämde sig för att öppna nya lokalredaktioner bli mera attraktivt för det lokala näringslivet när det ville nå sin kundkrets.

Vad som är tillskott av journalister och journalistik skulle ett statligt organ, med sakkunnigt folk, avgöra.

Ur samhällssynpunkt finns det ingen större anledning att understödja papperstidningsproduktion som är både miljö- och energistörande. Därför är det rimligt att en annons i papperstidning är betydligt dyrare än sin motsvarighet på webben.

Tanken är alltså att med skatter som ekonomiskt styrmedel slå vakt om de tidningshus som vi har runt om i landet. Där finns samlade kunskaper om hur man bedriver god kritisk granskande journalistik för medborgarnas och samhällets bästa. Om ett tiotal år kan mycket av detta ha förslösats.

Jag är medveten om att det kan vara knepigt med beskattningen då en del av reklamkakan numera hamnar på internet hos stora internationella aktörer men kanske kan annonsörerna förmås att komma tillbaka om det finns inhemska betydligt billigare alternativ som med intressant journalistik lockar deras målgrupper.
                                                                                         Nils Svensson

 

Fler avsnitt
Fler videos