Håkan Lundqvist: Okritiskt om ”mördarbjörn”
Bara för att polisen säger att det ser ut som om mannen dödats av en björn tar samtliga medier det som en sanning.
Den 8 oktober upptäcks en död man i 60-årsåldern utanför sin stuga i Valsjöbyn i Jämtland.
Bredvid mannen finns spår av björn, som rotat runt i jorden. Mannen är sargad och det är tydligt att någon form av rovdjur varit på kroppen.
Polisen som kallas till platsen gör bedömningen att mannen sannolikt dödats av en björn.
Detta skulle i så fall vara andra dödsfallet på 105 år i Sverige.
Det som sedan händer i samtliga medier i länet, min egen arbetsplats SR Jämtland, Länstidningen, Östersunds-Posten samt Mittnytt får mig att fundera kring den kritiska hållningen och hur alla faller i samma grop.
Riksmedierna ska vi inte tala om.
Bara för att polisen säger att det ser ut som om mannen dödats av en björn tar samtliga medier det som en sanning. ”Man i 60-årsåldern björndödad” är det som basuneras ut under två dygn och rovdjursdebatten tar fart.
Likriktningen blir total de första dagarna, ingen ifrågasätter eller ens funderar kring frågor som borde ställas.
Kan mannen ha dött av andra orsaker?
Är rättsläkare inne på fallet?
Hur ska dödsorsaken fastställas?
Var mannen sjuklig?
Fanns det vittnen som såg mannen dödas av björnen?
Vad är det som säger att mannen inte dött av andra orsaker och att en utsvulten björn därefter gått på kroppen? Det strider inte mot en utsvulten björns natur, vad jag förstått.
Det sker en viss nyansering och en försiktigare hållning i rapporteringen i lokalradion dagen efter. Det ska medges.
Men jag blir smått fascinerad över hur alla ångar på i samma spår, med polisen som nästan enda källa.
Då bör hållas i minnet att polisens tekniker i Östersund haft fel förut vid dödsfall.
Jag förstår om redaktionernas försvar blir sannolikheten som sanning, men det duger bara som bortförklaring.
Det här är det tydligaste fallet på länge, där ”sanningen” bestäms utan grundläggande kritisk hållning.
Östersund
