Elegi över Skolvärlden
Under många år arbetade jag som reporter på Skolvärlden. Vi på redaktionen hade vid några tillfällen allvarliga konflikter med Lärarnas Riksförbunds ledning. En gång var det tal om att tidningen borde läggas ut på entreprenad, men förbundsstyrelsen och kanslichefen tog sitt förnuft till fånga och verkställde aldrig hotet.
Nu åtskilliga år senare handlar det inte längre om en skenmanöver: Skolvärlden ska avvecklas och produktionen läggs ut på marknaden. Redaktionen får avsked på grått papper.
Det är ofattbart hur LRs styrelse kan göra sig av med en kompetent redaktion som producerar en utmärkt tidning uppskattad av medlemmarna.
Frågan är om inte förbundsstyrelsen och kansliledningen gräver en grop åt sig själva genom sitt antifackliga agerande gentemot Skolvärldens journalister. Nu stundar tuffa förhandlingar med SKL och för att få respekt måste man visa respekt.
Det är förvånande att de som fattat dessa beslut en gång själva var lärare och förmodligen fostrade eleverna i demokrati som är en av lärarkårens viktigaste uppgifter. För att bli trodd av de unga måste den vuxna generationen vara en förebild och även i sina handlingar leva upp till de fagra orden.
Jag och andra som arbetat på Skolvärldens redaktion vet hur det känns vid konflikter med ledningen. När jag slutade på Skolvärlden med avtalspension hösten 2001 skrev jag en krönika i Skolvärlden om mina år på tidningen. Jag saxar här en del av innehållet:
”Det känns motsägelsefullt när en fackförening, där man ofta och gärna talar om demokrati, ruckar på de demokratiska principerna. Men jag vill också betona att det som jag nu berättar är en extraordinär händelse.
I början av april år 2000 skulle LR ha en medlemsomröstning om ett kommande avtal. Skolvärlden skrev om avtalsförslaget, där individuella löner var ett brännbart ämne. Jag hade skrivit flera artiklar om detta och materialet var sedan länge inplanerat i Skolvärlden.
Dåvarande kanslichefen förbjöd publiceringen av ett antal artiklar. De förbjudna sidorna kryssades över med röd tuschpenna. Kanslichefen förklarade sitt agerande på följande sätt ’genom att anmoda Skolvärldens redaktionssekreterare och stf:s ansvarige utgivare att lämna värderingsfri information om avtalsförslaget följt styrelsens beslut och dess riktlinjer för tidningen’.
Artikeln om individuella löner publicerades vid senare tillfälle. Dessa aprilveckor var en mardröm. Jag har upplevt censur och diktatur i Afrika och Latinamerika. Jag sattes i husarrest i Kamerun i början av 1970-talet efter att ha intervjuat en journalist i opposition. Under Francos diktatur i Spanien förde polisen mig till sitt högkvarter. Anledning: jag hade fotograferat en demonstration. Efter förhör och beslagtagande av filmen med demonstrationsbilderna släpptes jag.
Aldrig hade jag kunnat tänka mig att jag skulle drabbas av censur i en svensk fackförening.”
Vid samma tillfälle skrev jag dikter som uttryckte mina känslor i april 2000. En elegi över Skolvärlden.
Trygghet
Tänk så tryggt att vila i husbondens famn.
Inget grävande.
Inget svävande på målet.
Bara blomsterängar med fridens liljor.
Och en dånande tystnad.
Ett dagsaktuellt tillstånd
En fläckad kupa med babbel och bjäbb.
Ordet sägs vara fritt,
Men stadgar tystar munnen.
Bland maktens fega nollställda politruker
Blir demokratin en grimas.
Demokratins smak
Hur smakar dagens demokrati?
Som friskt klart vatten i bergets källa.
Eller som stillastående unket tågvatten som härsknar i en karaff.
