Edvard Derkert: Stjäl inte material – förbättra det!

1968 publicerade den amerikanske aktivisten Abbie Hoffman boken Steal this book. Jag vet inte hur många som gjorde det – men det var en bra titel. Den här texten går inte att stjäla. Gör i stället vad ni vill med den – skriv ut den från nätet, ge bort den eller förbättra den.

Som collagekonstnär har jag ett speciellt förhållande till upphovsrätten. Min konstnärliga verksamhet bygger i hög grad på stölder och lån. Men jag har än så länge aldrig gett mig på ett originalverk, endast reproduktioner. Att gå in på Nationalmuseet och skära ut en bit av en Rembrandtmålning har liksom aldrig fallit mig in.

Det fina i kråksången är att när jag skurit ut ett stycke av reproduktionen har museet fortfarande kvar sin Rembrandt. Så vad är det jag har stulit egentligen? Kopierar du denna text har jag den fortfarande kvar.

Annons

Det digitala bildarbetet har underlättat mitt ”bildtjuveri”. Numera skippar jag saxen: allt jag behöver göra är att klippa och klistra i datorn. Tillfället gör tjuven och handen på hjärtat – tjuvar gör vi väl alla? Den som är helt utan synd kan kasta den första stenen. Till skillnad från gemene mans stölder blir mina ibland offentliggjorda, och frågan är om jag har begått en brottslig handling eller inte? Nej, jag tycker inte det.

I upphovsrättslagen sägs det att man får ”citera ur offentliggjorda verk i överensstämmelse med god sed och i den omfattning som motiveras av ändamålet” och om ”någon i fri anslutning till ett verk åstadkommit ett nytt och självständigt verk, är hans upphovsrätt ej beroende av rätten till originalverket.” Det är detta som avses med verkshöjd. Det är kopplat till begreppet originalitet. Det finns upphovsrättsorganisationer som besöker medieutbildningar och påstår att inte ens ett kommatecken får lånas ur någon annans verk. Det är inte sant. Men var gränsen ska dras är svårt att veta.

Det jag nu skriver skulle vara omöjligt utan alla de böcker och tidningar jag har läst. Få – om några – av mina uppslag är speciellt originella. Ingen högre verkshöjd alltså. Det blir mest en omstuvning av gamla tankar. Vi är alla återbrukare och klipp-och-klistrare men vi är oftast inte medvetna om det.

Den första upphovsrättslagen kom till 1710 i England och beskrevs i lagtexten som ”An Act for the Encouragement of Learning”. Det var i första hand allmänheten som skulle gynnas. Lagen instiftades på grund av de ständiga ”pirattrycken”, vilka gjorde investeringar i tryckpressar och förlagsverksamhet osäkra. Det offentliga samtalet riskerade att avstanna eller som man säger i dag: den tillgängliga informationsmängden krympte. För att ett samhälle ska kunna utvecklas krävs tillgänglig information.

Tack vare den digitala tekniken har vi alla tillgång till tryckpressar, inspelningsstudior och Internet, ett fantastiskt effektivt och billigt distributionsnät. Den första lagstiftningen skulle förhindra kommersiellt motiverad piratkopiering av böcker. Dagens ”tryckpressar” används för eget bruk och för icke-kommersiell spridning. Det är en sedvänja som är utbredd och det finns inte mycket man kan göra åt saken. Att kriminalisera en miljon människor är ingen bra lösning. Ett alternativ till den vanliga upphovsrätten är en sorts mjukare upphovsrätt eller ”Creative commons” (www.creativecommons.org). Ditt verk görs tillgängligt för allmänheten men med olika reservationer, som att verket inte får användas i kommersiellt syfte, att upphovsmannen måste anges eller att verket endast får spridas i dess helhet. Den som vidareutvecklar ett verk måste enligt reglerna även göra resultatet tillgängligt på den kreativa allmänningen.

Jag bestämmer att den här texten är skyddad enligt Creative commons. Gör vad du vill med den – men ange textens upphovsman och vill du förbättra den så kan vi dela på upphovsmannaskapet.

Det ser jag fram emot.

Edvard Derkert

bildkonstnär, skribent