Gå direkt till textinnehållet

DNs svar: ”Det är vår plikt att berätta om felaktigheter vi hittar”

 Dagens Nyheter tillbakavisar Olav Sandströms kritik på tidningens uppmärksammade granskning av internationella adoptioner. 

Det här är en argumenterande text. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Olav Sandström är inte bara "mångårig journalist på SVT". Han är också pappa till Adoptionscentrums ordförande, Willhelm Kaldo, en av de adoptionsföreningar som DN under året har granskat.
Kaldo är alltså arbetsgivare för Adoptionscentrums kansli.
Debattören tar upp två av de 29 artiklarna i DN:s granskning “Barn till varje pris”. Han hänvisar till tillsynsmyndigheten Mfof:s auktorisationsbeslut gällande Adoptionscentrums adoptioner från Sydkorea och menar att DN har fel, eftersom granskningen visar en annan verklighet än vad auktorisationsbeslutet beskriver.
Ja, det stämmer, eftersom det är är just detta beslut som DN har granskat.
Det är en grundläggande journalistisk praktik.

DN har begärt ut all korrespondens mellan tillsynsmyndigheten Mfof (och dess föregångare MIA), Sveriges ambassad i Sydkorea och Adoptionscentrum under 2010-talet till senvåren 2021. Det handlar om hundratals offentliga handlingar. DN har granskat korrespondensen och hittat flertalet oegentligheter, som DN redogör för i granskningen.
Sandström hävdar att ingen på den sydkoreanska adoptionsbyrån har sagt "Ditt barn kommer att bli olyckligt om du behåller det" till någon av DN:s intervjupersoner. 
Det stämmer inte. Kvinnorna har fått rådgivning av adoptionsbyrån, på det boende där de befann sig när de var gravida. Om detta har de vittnat för DN.

Sandström hävdar att DN beskriver oegentligheter från förr, men att tidningen försöker få det att låta som nutid. En intervjuperson, som ställer upp med namn och bild, vittnar om att hon blev pressad av adoptionsbyrån så sent som hösten år 2020. Detta står i artikeln.
Sandström hävdar: "När man läser artikeln framgår det rätt tydligt att det inte är adoptionsbyrån som pressar Kim, utan hennes föräldrar."
I artikeln framgår det att pressen både kommer hemifrån och från adoptionsbyrån.
Sandström "känner" att vår granskning inte håller. Känslor är inte argument.
Det är just känslan som han återkommer till när han ifrågasätter det tiotal anonyma kvinnor som DN har intervjuat. "Det troliga är att det är föräldrar och släktingar, inte någon adoptionsrådgivare", skriver han.
Kvinnorna har uppgett för DN att det är adoptionsbyrån som har pressat dem. De har begärt källskydd på grund av hedersnormerna i Sydkorea. En ensamstående mamma kan förlora sitt arbete, om det kommer fram att hon har barn utan att vara gift.
Sandström har intervjuat tillsynsmyndigheten Mfof:s generalsekreterare, Per Bergling. Han säger att adoptionerna från Sydkorea inte strider mot FN:s barnkonvention.
Uppgiften i DN:s artikel kommer från en av de hundratals offentliga handlingar som vi har begärt ut, faktagranskat och läst. I artikeln står det: “Utredaren på Mfof får kännedom om att adoptioner från Sydkorea strider mot Barnkonventionen, som i dag är svensk lag: adoptivbarnet får inte veta sina biologiska föräldrars identitet – om de inte ger sitt samtycke.”

Per Bergling säger till Sandström att det är ett missförstånd att Mfof fått ett löfte om att Sydkorea under 2020 ska ratificera Haagkonventionen. Det stämmer faktiskt. Sanningen är att Sydkorea inte bara har gett ett, utan flera löften om att ratificera Haagkonventionen. Det framgår av de offentliga handlingar som Sandström själv inte har begärt ut.
Poängen med undersökande journalistik är att granska myndighetsbeslut – i det här fallet en auktorisation. Och när DN hittar felaktigheter i auktorisationen är det tidningens plikt att berätta detta för läsarna. Det har DN gjort. Sandström har uppenbarligen inte samma syn på journalistik.

Därutöver är det besvärande att en journalist som Sandström företräder föreningen Adoptionscentrum – som hans son är ordförande för.
Patrik Lundberg, reporter
Josefin Sköld, reporter

Läs Olav Sandströms debattartikel här

Fler avsnitt