Den fria journalistikens fiender
Redan för 7-8 år sedan presenterades de första fulavtalen för frilansjournalister som arbetar för olika tidskriftsförlag. Intentionen från förlagen var redan då att utan ersättning ta över frilansjournalisternas upphovsrätt.
I takt med att avtalsförslagen blivit allt grövre och mer omfattande har de under senare tid mötts av skarpa och rättmätiga protester från bland annat Journalistförbundet.
Det senaste och hittills mest långtgående exemplet är avtalet från Egmont som kräver fri disposition av våra material för all framtid på alla nuvarande, liksom på alla tänkbara framtida, plattformar. Samtidigt kräver man av sina frilansar att de förbinder sig att inte arbeta för konkurrerande förlag eller publikationer.
Det här skulle innebära att kollektivt belägga en hel grupp med yrkesförbud. Själva definitionen av frilans är ju att arbeta för många olika uppdragsgivare.
Efter förnyade protester drogs emellertid den senare skrivningen – att göra sina frilansar till livegna – tillbaka. Den säger ändå någonting om hur man tänker. Tror de här förlagen på fullt allvar att någon skulle vara intresserad av att skriva under dessa slavkontrakt och arbeta på de här villkoren. Förväntas man arbeta åt bara en uppdragsgivare så är det mest rimligt att bli anställd av denne – men det är naturligtvis inte heller aktuellt.
De avtalsförslag som nu formuleras hos olika förlag är direkt fientliga mot frilansjournalisterna. Avtalen har redan i de flesta fall passerat anständighetens gräns. Nu väntar vi bara på nästa skrivning som innebär att man förbjuder frilansjournalister att arbeta åt såväl andra som det egna förlaget. För det är ju vad man innerst inne vill; att stänga dörren för frilansarna.
Frågan blir då var tidningarna ska få alla texter och bilder ifrån som man nu är beroende av frilansarna för att få in.
Olle Anderstam
frilansjournalist
