Bra att drottningen anmälde

25 mars, 2013

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage ”Kungamiddagen - Om detta må ni också berätta” skildrar som känt kung Carl XVI Gustaf med Aje och Noppe och allt vad kungens kompisar heter dreglande över Camilla Henemark serverad som pizza, allt med drottning Silvia har fullt upp med att skura bort ett hakkors på golvet nedanför den illustra buffén.  

Många, för att inte säga de flesta, tycks i likhet med mig har funnit bilden smaklös och plump, därtill stendöd som satir. Var finns hos konstnären den glimt i ögat som förvandlar hennes bild med dess vältuggade rykten om kungen, dess billiga angrepp på drottning Silvia till något mer: Till ett skratt eller till ett ”hoppsan”? Ingenstans!

Att strö salt i såren på offentliga personer som mörbultats av skoningslös publicitet är inte någon hedervärd journalistisk ambition, låt vara att den inte är helt ovanlig inom svenska medier. Detta var vad fotomontaget syftade till och jag tycker att Daniel Suhonen på Tiden skulle ha avstått från den initiala publiceringen.

Men var publiceringen ett brott mot god publicistisk sed såsom den kodifieras i det pressetiska regelverket och praxis? Att som offentlig person bli utsatt för omdömeslösa anklagelser är inte nödvändigtvis detsamma som att ha blivit kränkt i pressetisk bemärkelse. En riktig råsop kan vara så grov att den tar ut sig själv varvid ingen klandervärd publicitetsskada uppstår.

Jag tycker att det är bra att drottningen anmälde Tiden m.fl. till PO för de fräna publiceringarna. Jag tycker likaså att det är bra att hon har överklagat PO:s friande beslut till PON. Inte för att jag vill falla min efterträdare som PO, Ola Sigvardsson, i ämbetet och hävda att han har fattat fel beslut utan därför att drottningens anmälan gäller knepiga publiceringar som gärna får bedömas av mer än en granskare.

Enligt min uppfattning får drottning Silvia, med den ställning hon har vid det svenska hovet, finna sig i att hennes familjs politiska bakgrund väcker allmänt intresse. Hon får också finna sig i att hennes egna ståndpunkter därvidlag diskuteras och ifrågasätts. Däremot behöver hon inte finna sig i att man klandrar henne personligen för faderns politiska val.

Elisabeth Ohlson Wallins fotomontage är, som jag ser det, tvetydigt ifråga om anklagelserna det riktar mot drottningen. Drottning Silvia, knäskurande ett hakkors på golvet inunder sig uppfattas av betraktaren som stigmatiserad av sitt förflutna på samma sätt som kungen inför den pizzabeströdda Camilla Henemark synes förtjäna evigt förakt. Det är rätt personligt.

Detta är naturligtvis inte den enda möjliga tolkningen av bilden. Man kan se den som en grov drift med monarkin. Kungen och drottningen är här inte att betrakta som personer utan som representanter för huset Bernadotte. Bakom monarkins förgyllda fasader och stolta ceremoniel slirar ätten Bernadotte ned i degeneration, dras med oskick, extravaganser, politisk förljugenhet och allmän stollighet – allt en organisk konsekvens av nedärvda positioner och orimliga privilegier.

Tolkar man bilden så får den ses som ett inlägg i samhällsdebatten – bara för drottningen och kungahuset att gapa och svälja.

Jag tycker inte att det är självklar hur man bedömer. Det ska vara svårt för kungahuset att få rätt mot den seriösa pressen men odiskutabla slag under bältet ska inte ens de kungliga behöva stå ut med. Återstår att se vad diskussionen i Pressens Opinionsnämnd kommer till för slutsats om slagen och hur de träffade.

                                                                                 YRSA STENIUS

 

 

 

Kommentarer

Det finns 3 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av hå hå ja ja mån, 2013-03-25 16:51

Men snälla Yrsa Stenius ingen har nånsin klandrat drottningen för pappans nazism.
Däremot måste man kritisera hur hon handskades med dessa uppgifter och vilka hon själv inte känt till. Hon uppfattade ju offentliggörandet som en form av kränkning vilket knappast är rätta handlaget. Självklart måste uppgifterna ha varit djupt smärtsamma rent privat vilket hon gott kunde ha gått ut med tillsammans med betonande av att
allt offentliggörande i medierna kring en fasans epok måste göras i en vaken demokrati. Istället startar hon en egen utredning som skrubbar pappan till en slags gentlemannanazist i alla fall. Så visst finns det fog för bilden av drottningens skrubbande på fotomontaget. Och inte heller är det nån poäng med att anmäla vad som är avsett som ett konstverk. Det mest beklämmande i alltihop är den absoluta inkompetensen hos hovet i handlaget med drottningens begripliga privata förtvivlan.

Inlagt av Joactin fre, 2013-03-29 19:48

Den verkliga poängen med hela farsen är att det helt lämnas åt sidan att fadern till kungens maka sannolikt inte tjänade mer pengar på nazistväldet än många om inte de flesta svenska företagare som gjorde profitabla affärer med packet.
Det där hyckleriet ligger.

Inlagt av Josefin mån, 2013-04-01 08:21

Jag har för mig att drottningen lät utreda sin pappas förflutna och inte smög undan vad de kom fram till. I så fall har hon ju inte försökt skrubba bort något.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies