Anna Börje: : Vem tänker på offren?

22 november, 2004

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna i artikeln är skribentens egna.

Nu ska alla – i alla fall i Norrland – få veta vilka kvinnor som misshandlats. Vilka barns pappor det är som slåss. Bilderna på männen kommer att publiceras i Norrländska Socialdemokraten.
Vem tänker på offren?

Nu ska alla – i alla fall i Norrland – få veta vilka kvinnor som misshandlats. Vilka barns pappor det är som slåss. Bilderna på männen kommer att publiceras i Norrländska Socialdemokraten.

Den norrländska kvinnans grannar, arbetskamrater, vänner och flyktiga bekanta ska alltså få veta att hon blivit misshandlad. Och barnens kamrater och klasskamrater, fröknar och dagispersonal ska få veta att deras pappa är en hemsk människa.

Vem tänker på offren?

Att bli slagen och misshandlad är det mest förnedrande och nedbrytande som en kvinna kan råka ut för. Dessutom är det en oerhörd skam att bli slagen av sin man.

Kvinnor slätar över, förlåter, förklarar sina blåmärken och sönderbrutna ben med att dom ramlat och slagit sig. Ytterst få misshandlade kvinnor berättar om att de blir slagna. Dom är rädda att inte bli trodda, många har så dåligt självförtroende att dom till och med kan tycka att det är deras eget fel att de blir slagna. Dom skäms. ”Och han är ju snäll när han är nykter”.

Barnen som ser på är också offer, dom far illa men vill inte heller att någon ska veta vad pappa gör mot mamma. Män som döms för grov kvinnofridskränkning och grov fridskränkning har långvarigt förtryckt och misshandlat sin fru eller sambo. Det är alltså kvinnor som misshandlats och kränkts i åratal, kvinnor utan självkänsla och självförtroende.

bryt

Visst, den närmaste sfären vet ändå – i alla fall om mannen döms till fängelse, men den breda allmänheten vet inte. Genom att publicera namn och bild på våldsmännen blir också deras familjer offentliga personer. Hur ska barnen och hur ska kvinnan orka leva vidare med detta? Att inte kunna visa sig ute utan att känna sig uttittade? De är offer som blir offer igen.

– Syftet med beslutet är inte att öka straffet eller att hjälpa offren utan att det finns ett allmänintresse, skriver tidningschefen Lennart Håkansson i NSD.

Allmänhetens intresse är alltså viktigare än att skydda offren. I en intervju säger Lennart Håkansson att han aldrig varit en så populär tidningschef som nu när han fattat beslutet att publicera namn och bild på alla män som döms för grov kvinnofridskränkning.

I det här fallet har jag har svårt att glädjas åt en kollegas popularitet.

För jag tänker på offren, kvinnorna. Vilken kvinnofrid får de i fortsättningen när de utsätts för ytterligare en kränkning?

redaktionschef och ansvarig utgivare, Sydöstran, Karlskrona

Kommentarer

Det finns 6 kommentar på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.
Inlagt av Anders G Bergquist mån, 2011-12-19 22:18

Nyanser…

Av Anders G bergquist

Om man läser Lennart Håkanssons förtydliganden så säger han i princip att man ska avgöra från fall till fall om man ska publicera namn på de som dömts för grov fridskränkning.

Det kan ju betyda allt eller inget.

Om det innebär att han publicerar namn och bild i de fall där målsägandena godkänt det är det väl bra – annars håller jag med Anna Börje om att det är ytterst tveksamt.

Anders G Bergquist

Inlagt av Jessica Westerlund mån, 2011-12-19 22:18

BRA av NSD

Av Jessica Westerlund

De kvinnor som Anna Börje skriver om har mest troligt INTE anmält sin man ännu och hans bild och namn kommer därför inte visas i NSD.

Jag tycker det är ett BRA initiativ av NSD. Det ligger i allmänhetens intresse att veta vilka män som utövar våld mot kvinnor därför att:

1) Kvinnor ser hur den dömde ser ut och kan vara aktsamma mot personen.

2) Våldsbenägna män blir avskräckta.

Jessica Westerlund

Inlagt av annika bryn mån, 2011-12-19 22:18

Bra att publicera

Av Annika Bryn

Jag kände en gång en jurist som berättade hur män slog ihjäl en kvinna, satt något år på psyket, kom ut och slog ihjäl nästa kvinna, etc. Ingen varnade kvinnorna.

Allmänintresset – dvs kvinnors rätt att varnas – väger tyngre här. Det handlar om dömda män, vilket ändå är en liten bråkdel av alla som faktiskt begår våld mot kvinnor och barn. Att hemlighetsmakeri skulle skydda kvinnor tror jag inte alls på. Varför späda på känslan att våld mot kvinnor är en privatsak och en skam för den som är utsatt? Mördade kvinnor får för övrigt alltid schavottera i pressen med bild, beskrivning av brottet och hela livshistorien. Häng ut förövarna. (Vad är det för skillnad på detta och att publicera namn på Helge Fossmo m fl, för övrigt?)

Annika Bryn

Inlagt av Roland Pettersson mån, 2011-12-19 22:18

Alltid samma problem.

Av Roland Pettersson

Är det inte alltid samma problematik när media avslöjar kriminella? Skall media alltid mörka namnen? Var det fel att avslöja Malexandermördarnas namn? Som Anna Börje uttrycker det:

“Visst, den närmaste sfären vet ändå ”“ i alla fall om mannen döms till fängelse, men den breda allmänheten vet inte. Genom att publicera namn och bild på våldsmännen blir också deras familjer offentliga personer. Hur ska barnen och hur ska kvinnan orka leva vidare med detta? Att inte kunna visa sig ute utan att känna sig uttittade?”

/Roland Pettersson

Inlagt av Magnus Andersson mån, 2011-12-19 22:18

Skam, anmälningsbenägenhet o självmord

Av Magnus Andersson

Det var kloka reflektioner och det ligger väldigt mycket i att det är en stor skam att bli dömd för misshandel utan att det offentliggörs, då alla i ens släkt och bekantskapskrets får veta.

Vidare kan nog anmälningsbenägenheten bland kvinnorna komma att minska om domar blåses upp med namn och fotografier av de dömda männen i tidningarna. En stor skada i sig, om så sker. Jag kan mycket väl tänka mig att det kan bli konsekvensen.

Slutligen publicerade en lokaltidning för ett antal decennier sedan listor med dem som dömts för rattfylleri, och det var en och annan av dem som publicerades som sedan tog livet av sig. Om publicering av misshandelsdömda skulle ge samma resultat vet jag inte, men det är nog inte alldeles otänkbart.

Till dessa negativa effekter kan ju läggas att publiceringen inte fyller något som helst allmänintresse.

Magnus Andersson

Inlagt av Wanda tis, 2012-02-07 20:49

The blog is cool

Årets groda 2021

Alla gör fel ibland. Men en del fel är roligare än andra. Nu kan du rösta på vilken som var 2021 års roligaste groda. Sista dag för att rösta är den 14 februari. Rösta här.

Senaste numret

Prenumerera

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet




Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies