Kapade Leveson EU-rapporten?

25 januari, 2013

EU-kommissionen ska övervaka politiskt tillsatta nationella medieråd med makt att bötfälla publicister och frånta journalister rätten att kalla sig journalist. Sanningsministeriet är ett klatschigt namn, tycker ni inte?

EU-rapporten om pressfrihet och pluralism i Europa som presenterades i måndags väckte anstöt i stora delar av mediebranschen.

Det mest uppmärksammade och kontroversiella förslaget i rapporten är inrättandet av nationella medieråd som övervakas av EU-kommissionen, alltså ett slags överstatlig politisk kontroll över medierna, för att försäkra dessas frihet (mediernas frihet alltså, inte politikernas). Sanningsministeriet, kan vi väl kalla det?

I Medievärlden kritiserar Utgivarna rapportens rekommendation om politiskt tillsatta medieråd.

Professor Vaira Vīķe-Freiberga, ordförande i den kommitté som författat rapporten, sade på presskonferensen att dresserade apor förmodligen klarar av ett journalistiskt arbete, rapporterade Wall Street Journals Brysselkorrespondent Frances Robinson, som tillade att hon vill ha en banan.

Rapporten från High Level Group on Media Freedom and Pluralism till EU-kommissionen innehåller en mängd rekommendationer, bland annat vill man se enhetlig förtalslagstiftning i EU, ny lagstiftning mot mediemonopol, obligatorisk mediekunskap i skolan, pressfrihet som ett krav när handelsavtal och andra förbindelser ingås med länder utanför EU, utökat EU-stöd till journalistiska utbildningar och till grävande journalistik, ekonomiskt stöd för journalistik som rör sig över nationsgränser, tydliga och transparenta etiska regelverk för journalister – och så ja, de där politiskt tillsatta medieråden.

Förslaget om tillsättande av nationella politiska medieråd finns i rekommendation nummer 4 som ser ut så här:

”All EU countries should have independent media councils with a politically and culturally balanced and socially diverse membership. Nominations to them should be transparent, with built-in checks and balances. Such bodies would have competences to investigate complaints, much like a media ombudsman, but would also check that media organisations have published a code of conduct and have revealed ownership details, declarations of conflicts of interest, etc. Media councils should have real enforcement powers, such as the imposition of fines, orders for printed or broadcast apologies, or removal of journalistic status. The national media councils should follow a set of European-wide standards and be monitored by the Commission to ensure that they comply with European values.”

Det är en rekommendation som är långtgående. Ett ”oberoende” politiskt tillsatt medieråd ska instiftas i varje EU-land. Kommittén anser att medieråden ska ha långtgående befogenheter, som till exempel att bötfälla medier som inte följer de riktlinjer som medieråden fastställt. Medieråden ska också kunna tvinga ansvariga utgivare att publicera ”ursäkter”. Hur ärliga sådana framtvingade ursäkter blir kan man ju undra. Eller hur ansvarig en ansvarig utgivare är om hen inte ansvarar för innehållet i en sådan ursäkt. Medieråden ska också kunna ”frånta journalistisk status”, vad det nu innebär.

Dessutom ska den EU-kommissionen övervaka de politiskt tillsatta ”oberoende” medieråden, och försäkra sig om att dessa uppfyller ”europeiska värderingar”, vad nu det är.

Det finns mycket spännande i rapporten. Kommittén konstaterar bland annat att det är ”frekvent” förekommande att medieägare och annonsörer påverkar den till synes oberoende journalistiken, samt att mediekoncentrationen och de förändrade arbetsvillkoren har försämrat journalistiken överlag.

Men märkligt nog finns det i rapporten över huvud taget inget resonemang om de rekommenderade medieråden.

Om man gör en rekommendation i en rapport till EU-kommissionen, är det god sed att förklara hur man har kommit fram till sina slutsatser, vilka för- och nackdelar man har övervägt, och vilken forskning och vilka källor man har utgått från.

De andra 29 rekommendationerna är redogjorda för i det 50-sidiga dokumentet. Det förs resonemang om vilka olika alternativ man kan överväga för att stärka pressfriheten och den mediala pluralismen i EU-länderna. Men rekommendation nummer 4, den mest kontroversiella punkten i hela rapporten, är nedsläppt från skyarna.

Det enda ställe där medieråd (media council) nämns i rapporten är på sid 15, där kommittén i fyra stycken varnar för politiskt tillsatta medieråd eftersom sådana kan minska yttrandefriheten och pressfriheten, och konstaterar att ”pressfrihet och pluralism inte kan uppnås genom att anta en specifik uppsättning gemensamma regler”.

Vad gäller medierådens möjlighet att ”frånta journalistisk status” finns det heller inget resonemang kring hur detta skulle gå till. Eller ens vad en ”journalistisk status” är. Faktum är, att kommittén på sid 35 i rapporten, efter en utförlig redogörelse av olika alternativ, medvetet avstår från att försöka definiera vem som kan kalla sig journalist.

Hur hamnade rekommendation nummer 4 i rapporten? Blev hela rapporten high-jackad av Brian Leveson?

Vi har ställt frågan till pressavdelningen i Bryssel och väntar på svar.

Kommentarer

Det finns 0 kommentarer på sidan.


Kommentera
Kommentarer på Journalisten är till för yrkesdebatt och är förhandsmodererade. Det innebär att de inte kommer att publiceras direkt. Kommentarer som innehåller hat, hot eller personpåhopp kommer inte att publiceras. Journalistens ansvariga utgivare ansvarar även för kommentarsfältet.

Plain text

  • Inga HTML-taggar tillåtna.
  • Webbadresser och e-postadresser görs automatiskt till länkar.
  • Rader och stycken bryts automatiskt.
Uppdatera Skriv in bokstäverna som visas i bilden Type the characters you see in the picture; if you can't read them, submit the form and a new image will be generated. Not case sensitive.  Switch to audio verification.
Redaktionsbloggen

mer

Nyhetsbrev

Prenumerera på nyhetsbrevet

Säg upp din prenumeration här

Senaste numret

Prenumerera

Ansvarig utgivare: Helena Giertta. Allt material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. Citera gärna, men ange källan. Information om cookies