Ulla Danné: Reportern som revisor

Bingo.
Och bingo igen.
Under våren och sommaren 2003 trädde Svenska Dagbladet fram som nyhetsledande, med bland annat två tunga avslöjanden om mygel i toppen för försvarsmakten och Storstockholms lokaltrafik.
Ulla Danné var en av dem som stod bakom bägge historierna.

För henne innebar publiceringen första mötet med en riktig läsarstorm.

– Responsen på reportagen var enorm. Det var så många som ringde att jag var tvungen att stänga av telefonen emellanåt för att överhuvudtaget kunna jobba. Den här veckan har jag dessutom blivit intervjuad för ett porträtt i försvarsmaktens personaltidning. Det var en ny och konstig upplevelse.

Frågor om fiffel hos allmänhetens tjänare engagerar svenska folket.

Om SL avslöjades redan i maj att VDn Gunnar Schön bjudit sin hustru med på tjänsteresan till Island, och att han försökte mörklägga det i redovisningen.

Raskt, bara några dagar efter den första artikeln, avgick Gunnar Schön med en 600 000-kronors fallskärm. Därmed släcktes dock inte strålkastarna. I slutet av juni avslöjade Svenska Dagbladet vidare att samme VD utan styrelsens medgivande gjort upp hemliga avtal om extrabetalningar till Connex som driver tunnelbanetrafiken.

bryt

I juli kom ytterligare artiklar om SL-chefernas lyxliv och om nöjespräglade affärsresor som gjorts för skattepengar. Totalt hamrade Svenska Dagbladet ut ett tjugotal artiklar med avslöjanden om missförhållanden inom SL under våren och sommaren.

Under juli publicerade SvD-redaktionen en parallell historia. Efter att ha granskat försvarsmakten kunde tidningen berätta om hur försvaret anställt ledningens fruar så att de skulle kunna följa med på resor och evenemang runt om i världen – och få betalt för det. SvD visade att ÖB Johan Hederstedts fru fått betalt för en semesterresa.

Era artiklar ledde till att SLs VD avgick och marken under Sveriges överbefälhavare började skaka. Var det en skön, rusig maktkänsla?

– Nej, om en höjdare avgår är det inget som jag jublar över, och absolut inget vi firar på redaktionen. Visst är det roligt att artiklar får effekt, men det hade varit bättre och viktigare om artiklarna hade förändrat hur ansvar på offentliga uppdrag hanteras, säger hon.

Kollegerna Ulla Danné och Björn Hygstedt samsades om att fortsätta researcha, skriva, ringa och följa upp spåren.

– Det handlade i grund och botten om träget och mycket oglamoröst arbete. Idén med att granska SL och försvaret kom till under vanligt middagsprat om vilka myndigheter man borde granska. Granskning av försvaret kom till på grund av att någon i min bekantskapskrets på en middag i en bisats fällde en kommentar om en militärfru som reste så mycket att det gick ut över jobbet. SL-spåret hade dykt upp över ett år tidigare när jag granskade korruption i Värmdö kommun.

– Egentligen är det ganska typiskt att det här fusket avslöjades genom att vi satt och gick igenom bokföringen och inte genom tips. Min erfarenhet är att det oftast inte är själva nyhetstipsen som leder till avslöjande artiklar. Däremot leder tipsen vidare. Tar man sig tid att gå igenom bokföringen hittar man ofta mycket konstigheter, förklarar hon.

bryt

För Svenska Dagbladet var sommaren strålande. Förutom den ångande värmen från asfalten runt tidningens moderna citylokaler i Klarakvarteren bjöds det dessutom på både bra och goda nyheter i officinen. Svenska Dagbladet har varit huvudstadstidningen som länge framstått som problembarnet och den vanartiga överklasslyngel som ingen medieägare kunde få ordning på. Men i augusti 2003 kunde man visa upp ett andra kvartal med vinst. Formatbytet och chefredaktören Lena K Samuelssons strategi med ett lättillgängligare, folkligare och piggare SvD börjar allt tydligare ge resultat. För första gången har Svenska Dagbladet lyckats visa vinst i en lågkonjunktur.

Märks förändringarna i atmosfären på Svenska Dagbladet i dag?

– Ja, det är kul när det går bra. När jag kom till Svenskan för två år sedan fanns det mer oro i luften, och det har förändrats till det bättre.

Ulla Dannés journalistkarriär sträcker sig bara över fem år. Men hennes håg till yrket är betydligt äldre.

– Jag ville bli journalist redan vid nio. Men hade inte det 5,0-betyg som krävdes för att komma in på journalistprogrammet. Under ganska lång tid gjorde jag annat, reste i världen, jobbade på mentalsjukhus och läste nationalekonomi och statsvetenskap på universitetet.

Men om det var din dröm, varför försökte du inte frilansa dig in i yrket?

– Kanske för att jag tror att jag är en dålig försäljare. Och jag hade en känsla av att om jag skulle kunna etablera en professionell identitet och ett journalistiskt förhållningssätt behövde jag den formella skolningen, berättar hon.

Betygskraven låg som en mental mur mellan henne och yrket. Först efter att en väninna hade sökt och kommit in efter att ha gjort högskoleprovet tog hon själv samma steg, och kom in på JMG i Göteborg. Efter att ha klarat av utbildningen dröjde det innan hon började arbeta som journalist. Av rädsla för att bli nobbad sökte hon inte reporterjobb under två år, men anträdde sedan de sedvanliga vikarievalserna, först via nyhetsdrill på TT, och sen en kort svängom på Expressen.

– Expressen och jag fungerade inte tillsammans. Efter några månader som nyhetsjournalist ville de att jag skulle redigera insändare på tidningen. Det var så långt ifrån mina ambitioner att jag kände mig förolämpad.

Från Expressen gick Ulla Danné till Dagens Eko, och därefter kom hon till Svenskan där hon nu arbetat i två år – och fortfarande är vikarie. På SvD har hon fått gräva.

Efter SL-avslöjandet kom rykten om att artiklarna kommit till genom tips från dagstidningen Stockholm City som ville åt SL och Gunnar Schön eftersom bara konkurrenten Metro får delas ut i tunnelbanan, avfärdar hon raskt:

– Det är märkligt att just journalister kan sprida sådana konspirationsteorier. Verkligheten är ofta mer jordnära och handlar om vanligt slitjobb.

Hur går man tillväga för att upptäcka fiffel som dolts?

– Kritisk läsning av bokföringen är nyckeln. I fallet med SL var det väldigt uppenbart. Beloppen från resan till Island var höga, posterna var ospecificerade, de var många, och datum för avgång och återkomst till Sverige onaturligt långa.

bryt

Tidigare kolleger säger att just förmågan till träget och oglamoröst arbete är Dannés styrka som journalist. Hon traktar inte efter att betraktas som stor stilist, men har en imponerande förmåga att plöja och dammsuga massiva dokumentsamlingar

– Granskande journalistik av den här typen är lite av ett revisorsjobb. Roligaste delen av arbetet är förstås att se det färdiga resultatet, men vägen dit går genom trist harvande i dokumenten.

Och det kommer fler avsnitt. Den andra augusti kunde Ulla Danné i en artikel visa att det som försvarsmakten bokfört som konferens och som kostade 98 000 kronor i själva verket handlade om prilliga lekar med felstyrda bilar, mjölkning av papperskossor och larv med inhyrda låtsasbanditer. När vi träffas i andra hälften av augusti berättar hon att granskningen av försvaret fortfarande pågår.

bryt

Ulla Danné vill även framöver arbeta med avslöjande reportage.

– Maktfullkomlighet är det värsta jag vet, så jag arbetar helst med den här kombinationen av politisk bevakning och grävande reportage. Egentligen tror jag att min drivkraft är nyfikenhet. Och ett visst rättspatos har jag väl också.

Ulla Danné har varit politiskt aktiv, men vill inte säga i vilket parti, och säger att hon slutade med partipolitiken innan hon blev journalist. Hon ger inte intrycket av att drivas av revanschbehov, ideologiska hämndbehov eller glödande skepsis mot överheten, utan tycks snarast ledas av en försiktig strävan efter gammaldags rekorderlighet:

– Det är ju vår roll som journalister att avslöja, mer än så behöver vi väl egentligen inte ta ställning till. Men även om sådana här reportage inte höjer samhällsmoralen direkt så tror jag i alla fall att makthavarna kan bli räddare för att avslöjas, och därmed avstår från att fiffla.

Paul Frigyes

pf@journalisten.se