Gå direkt till textinnehållet

Susanne Palme: Eurogranskning med krympta resurser

Om knappt en månad muckar Susanne Palme från Studio EMU. Hon är vid det här laget rätt så trött på frågor om eurons svenska vara eller inte.

Om knappt en månad muckar Susanne Palme från Studio EMU. Hon är vid det här laget rätt så trött på frågor om eurons svenska vara eller inte.

Susanne Palme är projektledare, producent och leder Studio EMU, som Sveriges Radio sänder en gång i veckan fram till valet. På torsdag nystartar programmet efter en sommarpaus.

– Mycket av EMU-debatten nu liknar en återgång till den debatt som var inför förra omröstningen. Man diskuterar ånyo frågan om Sveriges inflytande. Om igen, säger Susanne Palme som även inför omröstningen om EU-inträdet hade ett liknande uppdrag på SR.

– Ibland blir jag otålig och frågar mig: Kan vi inte bara stöka över det här och ta i tu med det som faktiskt händer inom EU? Sådant som den diskussion som nu pågår i Europa om stabilitetspakten, alltså reglerna om hur stort budgetunderskott ett land får ha. I dag klarar inte Tyskland och Frankrike kraven. Inom EU förs en nyanserad diskussion om detta. Men den har vi inte hört mycket av här.

Hennes glöd för bevakningsområdet har varierat. För några år sedan gjorde hon ett uppehåll och var ledig i ett och ett halvt år.

– Jag var så in i helvete trött på EU-frågorna och Bryssel.

Strax efter attentaten i USA den 11 september 2001 började hon jobba igen och nu infann sig glöden.

Hon blev förbannad när hon såg att attentaten i USA användes som en förevändning för att nagga rättssäkerheten i kanten.

– Det var första gången jag blev personligt berörd sedan jag började jobba med EU-frågorna. Jag blev fruktansvärt upprörd när man frös de svenska somaliernas tillgångar, och Sverige, liksom övriga EU, på USAs begäran implementerade antiterroristlagar.

Det som hände då var extremt, understryker hon. Men det sker enormt mycket inom EU som berör människors rättssäkerhet och som borde uppmärksammas mer.

– Egentligen är det absurt att ha särskilda EU-reportrar när det som sker i Bryssel får konsekvenser för inrikespolitiken.

Mycket går i repris från förra gången det var omröstning, men i ett avseende märker Susanne Palme en skillnad.

– Då jobbade jag och två halvtidare med frågorna. Vi hade egen budget och egna respengar. Nu har vi inget sådant. SR måste spara.

Studio EMU får hjälp av en researcher från Ekot för att skaffa fram faktaunderlag, vilket är långt mindre resurser än vad hon skulle vilja förfoga över.

Granskning av fakta

För Susanne Palmes tanke var från början att Studio EMU skulle ägna sig åt sådant som granskning av fakta och att bringa klarhet i sakfrågor och argument. Man skulle spegla debatten. Varje program skulle ha ett tema.

I första sändningen tog man reda på hur det faktiskt var med prisökningarna i euroländerna. På vissa varor hade det skett kraftiga prisstegringar, framför allt på dagligvaror, vilket slår hårdare för de mindre köpstarka. Kapitalvaror hade däremot inte blivit dyrare. Differensen totalt var 0,2 procent.

När faktaunderlaget presenterats fick företrädare för konsumentrörelsen och handeln diskutera resultatet.

Studio EMU har ett benhårt krav på sig: det ska vara strikt balans mellan ja- och nejsidan.

– Efter varje sändning måste vi skriva upp varje minut som parterna har fått komma till tals. Men hur klassificerar man sådant som när vi tog upp brittiska finansdepartementets utredning om konsekvenserna av ett EU-medlemskap? Då intervjuade jag Lars Calmfors, inte som ja-förespråkare, utan som svensk EMU-utredare.

En komplikation i mediebevakningen och en orsak till förvirring för väljarna är att åsikterna om ja och nej, rätt och fel, går isär inom de politiska blocken och även mellan experterna. Vem ska man tro på?

– Många ekonomer är i stort sett överens om fördelar och nackdelar med att gå över till euro. En belagd euroeffekt är till exempel att en övergång till euro leder till ökad handel, vilket jasidan hävdat och nejsidan förnekat. Nu har forskning visat att handeln ökar. Somliga säger OK, det är ett plus, men det kompenserar inte för förlusten av en egen penningpolitik.

– Men för mig är det svårt att värdera argumenten. Hur ska jag, som inte är ekonom, veta hur stor risken är att Sverige kan hamna i kris?

Trots att ekonomerna värderar risker och fördelar med euro på ett likartat sätt och många anser att de ekonomiska skälen talar emot, kommer de flesta fram till att Sverige bör ansluta sig till valutasamarbetet.

En av dessa ekonomer är Lars Calmfors, som anser att Sverige bör införa euro – av politiska skäl.

Reda ut

Susanne Palme påpekar att man som journalist får vara medveten om att Calmfors då lämnat det område där han är expert.

För henne är det viktigt att reda ut hur det förhåller sig med påtagligheter, sådant som går att kolla.

Som när parterna i sina kampanjer har fört fram mer eller mindre detaljerade uppgifter om hur många jobb en övergång till euro skulle ge, inte bara i Sverige utan också specifikt i olika regioner.

Forskare har sågat den sortens spådomar.

Susanne Palme grunnar nu på vad de ska ta upp i höstens första Studio EMU på torsdag den 21 augusti. Kanske en granskning av nejsidans argument om att EMU leder till en superstat och påståendet att en valutaunion bara kan överleva med hjälp av mycket starka institutioner. Temat skulle passa just den dagen då det nya EU-fördraget ska diskuteras i riksdagen.

– Men hur granskar man det? Jag tänker tala med statsvetare och ekonomer som har studerat valutaunioner i historien och höra vad de kan dra för slutsatser.

Susanne Palme har noterat att ideologiska argument ofta är känslomässigt laddade. Frågor om politik och inflytande handlar mer om vad man tycker och tror, mer om känslor än om förnuft.

– När Göran Persson bytte fot talade han om EU som ett fredsprojekt medan Per Gahrton beskriver stabilitetspakten som en anfallspakt. Det är olika världsbilder.

Ekonomiska argument

Det är lättare att syna och värdera de ekonomiska argumenten än de politiska, till exempel om att EU är ett fredsprojekt.

Susanne Palme tyckte att debatten till en början höll en hög nivå, men efterhand har hon märkt att den förgrovats.

– Jag är sur på båda sidor som framställer allt som svartvitt. Hon berättar om en debatt i Studio EMU mellan biträdande finansminister Gunnar Lund och vänsterpartiets Jonas Sjöstedt.

– Det verkade som om Sjöstedt på papperslappen framför sig hade skrivit ”stabilitetspakt = tvångströja”, att länder tvingas dra ner på välfärden.

– På Lunds lapp verkade det stå ”dold agenda”, att vänstern egentligen vill att Sverige ska lämna EU.

Debatten låste sig, urartade till käbbel och pajkastning. Det är vid sådana tillfällen som medierna hittar stoff för att skildra valrörelsen som ett skådespel, en såpa. Susanne Palme tycker illa om sådant, liksom när medierna tappar bort sakfrågorna och i stället skildrar spelet om spelet, debatten om debatten.

– Nu består den svenska debatten mycket av pajkastning. Det är grovhugget, vulgärt.

Vi träffas dagen innan LO och socialdemokraterna ska presentera en uppgörelse om hur finanspolitiken ska stärkas om euron införs i Sverige. Susanne Palme ser flera möjliga sätt att berätta om det:

n Sakfrågan: Behöver man ha någon form av ekonomisk beredskap för att möta eventuella kriser efter att Sverige infört euro?

n Politisk-ideologisk-spekulativ analys: Kommer en uppgörelse att innebära att ja-sidan vinner över tveksamma väljare i LO-leden?

I valrörelsens tidiga skede blev LOs förslag om buffertfonder ett rött skynke, särskilt för borgerliga partier. Tidningarnas ledarsidor väckte liv i ”fondspöket”, man associerade till löntagarfonder och befarade en återgång till en gammal svensk korporativistisk modell.

Buffertfond

Studio EMU såg sig om i världen och fann att man i USA inte är främmande för liknande fonder. Där talar man om ”rainy day-funds”, reserver att tära på i dåliga tider. Även inom EU har frågan varit uppe.

För egen del – och för Sveriges – tror Susanne Palme inte att buffertfonder, eller vad man kallar det, är någon stor sak.

– Sverige är så välorganiserat och rustat att klara kriser. Det är svårare i Frankrike eller Tyskland. I Sverige finns en enighet bland arbetsmarknadens organisationer om att ta samhällsansvar och visa återhållsamhet för att inte staten ska gripa in. Sverige klarar bra både att införa euron och att stå utanför valutasamarbetet.

Över huvud taget har hon ett avspänt förhållande till det som ibland i valrörelsens hetta framställs som ett ödesval.

– Jag tror inte att den här frågan är så avgörande. Sveriges framtid beror på andra saker, hur vi sköter vår ekonomi och tillväxt och forskning och utveckling. Hur vi själva lyckas se till att vårt land frodas och mår väl. Sveriges inflytande kanske minskar något om vi står utanför valutasamarbetet.

Före EU-omröstningen 1994 kunde hon båda sidors argument utan- och innantill. Men på valdagen hade hon ingen aning om hur hon skulle rösta.

– Det är likadant nu.

hl@journalisten.se

Fler avsnitt
Fler videos