Ebba Lindsö: En otålig chef vandrar vidare

I morgon, den 26 februari, sammanträder Sveriges Radios styrelse. På agendan står bland annat att diskutera kandidater till posten som ny VD, efter Lisa Söderberg. Bland namnen som kommer att diskuteras finns – som en av tre personer på rekryteringsgruppens ”short list”, enligt vad Journalisten erfar – TTs avgående chef Ebba Lindsö.

Om detta vill Ebba Lindsö, av förståeliga skäl, inte prata alls, klargör hon när hon, efter viss tvekan, tackar ja till en intervju. När jag ändå, av lika förståeliga skäl, ställer en del lagom försåtliga frågor, möts jag av en vänlig men bestämd tystnad. Och när hon till slut går med på att säga något alls om sin framtid blir det i ytterst diplomatiska ordalag:

– Jag har fått smickrande erbjudanden, både inom mediebranschen och utanför. Men jag har ännu inte bestämt vad jag ska göra på andra sidan sommaren. Och jag vill inte delta i någon spekulation och ryktesspridning. Just nu vill jag ägna all min energi åt att slutföra mitt jobb på TT.

Ett av de tillfällen där hennes namn nämnts i samband med VD-posten på SR, var i en debattartikel av Anders Carlgren i Aftonbladet för en knapp månad sedan. Där var sammanhanget dock inte särskilt smickrande. I artikeln dömdes hon ut som kandidat såsom ”ekonom, inte publicist”. ”En ekonom är det sista SR behöver och Lindsö har dessutom gjort sig känd för ett kanske lite för stort behov av kontroll”, häcklade Carlgren – och Ebba Lindsö försöker inte dölja att artikeln gjorde henne irriterad.

Publicist i tio år

– Jag kan bli sårad av det där snacket om att ”du är ingen riktig publicist”. Nähä, jag har bara jobbat som det i snart tio år. Jag har jobbat som frilans, kämpat som nyhetsreporter och lyckats bra som chefredaktör. Ändå kommer sådana gliringar. Vad är en riktig publicist? Kan du svara på det?

En person som brinner för god journalistik.

– Det tycker jag också! Att brinna och verkligen kämpa för bra journalistik. Och det tycker jag att jag gör.

Påståendet om att hon skulle ha ett stort ”kontrollbehov” avfärdar hon som en myt, som något som helt enkelt inte stämmer.

– Jag är angelägen om att ha koll på det jag är ansvarig för, och att jag kan utföra det jag lovar, men något kontrollbehov har jag inte. Det tror jag att mina medarbetare kan intyga. Jag är däremot angelägen om att alla går åt samma håll. Det är viktigt. Och jag är krävande, det vet jag. Jag är engagerad till hundra procent i det jag gör.

Osedvanlig noggrannhet

Kanske är det så att ”kontrollbehovet” helt enkelt förväxlats med en osedvanlig noggrannhet. För Ebba Lindsö är noggrann, även som intervjuperson. Att bli intervjuad är en arbetsuppgift i sig, som hon kan lägga mycket energi på, både före, under och efter intervjun. Hon är mån om att detaljerna blir rätt och att rätt personer blivit tillfrågade om synpunkter på hennes person, men också med att det hon säger inte ska missförstås. De flesta svar och resonemang avslutas med en motfråga: ”Kan man säga så? ”Är det konstigt för dig?” ”Förstår du vad jag menar?” ”Håller du inte med, eller?” ”Vad tycker du själv?” Ett drag som kan ge intryck av en viss ängslighet, men som lika gärna kan vara ett uttryck för en lyssnande karaktär.

Att lyssna är viktigt för Ebba Lindsö. När hon tillträdde som VD på TT inledde hon jobbet, de första två månaderna, med att samtala med var och en av företagets 113 anställda, i minst en timme. En taktik som kan bli jobbig om hon skulle bli ny VD för Sveriges Radio, med 1 957 anställda, men som uppenbarligen var framgångsrik på TT, där hon snabbt vann personalens förtroende.

Förlusten vändes i vinst

Framför allt är respekten stor för det hon åstadkommit som VD.

– När jag kom hit var TT ett företag i djup ekonomisk kris, med en hel del tappade sugar. Det var inte så roligt då.

Men redan under hennes första år vändes förlusten i vinst och i dag står TT betydligt starkare ekonomiskt än såväl många av de tidningsföretag som äger TT som än dess utländska motsvarigheter.

Några drastiska sparpaket, i stil med Reuters, som i förra veckan meddelade att uppåt 3 000 personer kan komma att sägas upp, lämnar hon inte i arv till sin efterträdare, Finanstidningens grundare Raoul Grünthal. Snarare ett stabilt medieföretag, som ligger långt framme inom nya distributionsformer, från MMS till 3G, och som nu är redo att ta nästa steg inom framför allt omvärldsanalys och instrument för den finansiella marknaden.

– Vi har byggt ett helt nytt företag, konstaterar Ebba Lindsö.

Det bygget handlar dock inte bara om nya intäktskällor och ny teknik, utan också om det interna arbetet.

– Öppenheten har blivit mycket större. Beslut fattas snabbare i dag. Det är inte lika trögrörligt. Och det finns mer arbetsglädje. Vi har skapat en journalistisk kvalitet som är avsevärt förbättrad.

Fortfarande massor att göra

När hon beskriver vad som återstår att göra för TT låter hon mer entusiastisk än under hela övriga intervjun. Hon talar om ”många spännande projekt som är i uppstartningsfasen”, om ”en fantastisk potential” och om att ”det finns massor att göra” – och hon gör det med en markerad entreprenörskänsla, trots att hon själv inte kommer att vara kvar. De strategiska mål hon satte upp för tre år sedan, om att till december 2004 bland annat bli det ”mest respekterade nyhetsmediet i Sverige” och ”en av medie-Sveriges bästa arbetsplatser”, är betydligt närmare i dag än när hon började, men ännu återstår flera punkter att bocka av.

Så varför slutar hon redan nu? I en intervju i tidningen Vision i november år 2000 talade hon om att hon mycket väl kunde se sig själv kvar på TT ”om tio år om ägarna och mina medarbetare så önskar”. Istället kom uppsägningsbeskedet efter drygt tre, den 5 december, utan att hon hade bestämt sig för vad hon skulle göra härnäst.

När hon slutade som chefredaktör på Affärsvärlden 1999 var det efter en konflikt med E+T Förlags ledning om hur långt ansvaret sträckte sig.

– Jag var ekonomiskt ansvarig på sista raden, men hade ingen inverkan på intäktsskapandet, utan kunde bara peta på kostnaderna, alltså på redaktionen. Jag ville också vara med och ha idéer om hur man skulle skapa intäkter, om jag skulle ha ansvar. Och det tyckte man inte om. Då kände jag att det här är inte riktigt okej.

Så Ebba Lindsö sade upp sig, med ett erbjudande om att bli chefredaktör och VD för TT i bagaget.

Ingen konflikt i bakgrunden

Den sortens konflikt verkar det inte finnas i bakgrunden när hon sade upp sig den här gången. Det enda känsliga som nämns i korridorsnacket är frågan om TTs framtida ägande och dess styrelses sammansättning.

Ett av de ord som står i den strategiska planen – och som Ebba Lindsö själv, strategiskt nog, hoppar över när hon läser högt ur den, är nämligen ordet ”börsfähigt”. TT ska, i december 2004, vara ett ”värdefullt och börsfähigt företag”, slås det där fast. Bakom målet fanns tankar om en annorlunda ägarstruktur i framtiden, och därmed också om en annan sorts styrelse.

– På lång sikt tror jag att ett breddat ägande vore av godo för TT. Och då får det naturligtvis också konsekvenser för styrelsens sammansättning. Fast det viktigaste är att TT ska vara i sådan affärsmässig shape att det skulle kunna vara börsnoterat. Det är ett slags benchmark, som jag tror kan vara värdefull.

I dag har TT en styrelse bestående av tidningsdirektörer på sju stolar av åtta (personalrepresentanterna oräknade). Där sitter Svenska Dagbladets VD Gunnar Strömblad, Göteborgs-Postens VD Tomas Brunegård, Bonnier Newspapers VD Thomas Axén, Sydsvenskans VD Håkan Sehlstedt, Vestmanlands Läns Tidnings VD Lennart Foss, Norrköpings Tidningars VD Björn Jacobsson, Hallandspostens VD Göran Johansson och Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin. Knappast landets mest heterogena företagsstyrelse, om man säger så.

Det Ebba Lindsö talat sig varm för är en professionell styrelse, med fler representanter som står fristående från ägarintresset. Främst av ett skäl: konkurrenssituationen. Att ha en styrelse som ska diskutera satsningar som kan vara direkt konkurrerande med de verksamheter styrelseledamöterna själva representerar bäddar för konflikter. Och kan, i värsta fall, innebära att styrelsen sprutar in bromsolja i organisationen istället för stimulantia, vilket självklart är frustrerande för en VD som vill kunna agera offensivt och expansivt.

Men att ändra på styrelsen – och på sikt, på ägandet – är en uppgift som varit övermäktig även för en så driftig VD som Lindsö. Därför, exit Ebba. Eller?

Den direkta frågan om varför hon slutar får ett mycket långt svar, som handlar om vad som skett med TT under de år hon varit där. Men först efter att frågan upprepats ett par gånger kommer ett svar:

– Jag tycker att det är ett bra tillfälle att sluta nu.

Men det finns uppenbarligen mycket kvar att slutföra av det du dragit igång. Varför inte slutföra det och sedan njuta av frukterna ett tag?

– Jag kanske inte är den typen. Jag är mer den typen som tycker om att bygga något, att vara verksam i ett förändringsarbete. När man fått till en förändring och kommit till en viss nivå, så kan det vara bra att det kommer någon annan och tar arbetet vidare.

Är du en otålig person?

– Ja, jag är otålig. Jag vill att det ska hända saker och att de ska hända snabbt.

Martin Jönsson

mj@sjf.se