Gå direkt till textinnehållet

Den vänlige grävaren

Bo-Göran Bodin är en av Sveriges mest prisbelönta grävare. Men han är en tvivlare, både vad gäller den egna förmågan och journalistikens kraft. Plaketterna och statyetterna - de står undangömda i matkällaren.

Vi kan börja i Växbo, en by någon mil nordost om Bollnäs, andra hälften av 80-talet. En tjafsande tolv-trettonåring åker gång på gång ut från lektionerna. Någon gång till och med bärs han ut och stängs in på toa – utan att för den skull tystna.

– Jag var nog rätt hopplös att ha att göra med, men kunde också vara ganska trevlig och kul. Auktoriteter har genomgående varit ett problem. Jag vet faktiskt inte varför, säger Bo-Göran Bodin, 28 år och många intervjuer med makten senare.

Som 18-åring utbildar sig Bo-Göran Bodin till sjuksköterska; oreflekterat väljer han föräldrarnas yrke. Efter några års jobb inser han att livet pågår utanför de stora vårdinrättningarna. Han måste ut i världen. Han läser pol mag i Uppsala och känner sig som en katt bland hermelinerna bland diplomatbarnen. Kommer in på JMG. Hittar hem, är lycklig. Det är sent 90-tal. Han upptäcker New Journalism och plöjer allt, och finner i samma veva SVTs Striptease. Där berättar Hannes Råstam och Janne Josefsson om polisvåldet vid Osmo Vallos död. Bo-Göran Bodin sitter omtumlad på studentrummet.

– Den där ilskan man kände, man visste inte riktigt vad man skulle göra av den. Det där, kände jag, var en kraft som var otroligt fascinerande.

Efter examen får han just Hannes Råstams hjälp in på SVTs Dokument inifrån, och efter det får han jobb i grannhuset på Gärdet. På Sveriges Radio har Bo-Göran Bodin tillsammans med kollegor som Daniel Velasco och Daniel Öhman avslöjat bland annat polisbrutalitet, olagliga polisregister, tvångsvård av unga och nogsamt hemlighållen svensk vapenexport.

Han behöver inte fundera länge över grävens gemensamma nämnare.

– Det kan låta klyschigt, men: när makten säger eller gör något som man vet inte stämmer. Som polismyndigheten som intygar att allt var okej när Johan Liljeqvist dog, att han hade ett hjärtfel, men när man tittar på det var det polisen som hade ihjäl honom.

– Vi har inte så mycket ekonomisk korruption i Sverige, men det som korrumperar är konsensuskulturen. När personer med makt ser genom fingrarna med fel inom den egna organisationen för att man inte vill stöta sig. Det som kanske bara var ett olyckligt misstag börjar mörkläggas, fast man i det skedet har alla möjligheter att hålla huvudet kallt. Det går jag igång jävligt mycket på, särskilt när det drabbar enskilda människor.

(…)

I ansvarsutkrävande intervjuer – senast den uppmärksammade med Göran Lambertz – är Bo-Göran Bodin långt från de tidiga tonårens tjafs.

– Jag kan nog ha kort stubin och vara hetsig, men i konfrontationsintervjuerna söker jag ett annat läge. Jag vill vara mer av brittisk gentleman än buffel. Och försöker göra skillnad på sak och person, jag blir inte som många andra förbannad på personen mittemot.

Läs hela intervjun och se fler av Tor Johnssons bilder av Bodin i Journalisten nummer 7/2015. Skaffa din prenumeration här.

Fler avsnitt