”Dansen lade grunden till min kreativitet”

När Khazar Fatemi kommer hem från sina reportageresor runt om i världen brukar hon gå till Café Fix vid Fridhemsplan, ett av Stockholms äldsta. Ägaren har blivit en vän efter att Khazar berättat att hon besökt hans hemstad Derik i Syrien. Hon beställer alltid samma sak: en dubbel cappuccino.
Det lite kitschiga kaféet, med udda tavlor och tidningsklipp under bordens glasskivor, har blivit en plats där hon känner sig hemma och kan varva ner efter resor till länder som Syrien, Mali, Colombia, Afghanistan och Libanon. Hemma i lägenheten har hon alltid en färdigpackad väska med kläder, pass, medicin och batterier till kameran och mobilen laddade, redo att resa med kort varsel.

Khazar säger att resandet har blivit en del av hennes identitet.
– Redan som foster var jag på väg. Min mamma var gravid med mig då vi flydde från kurdiska Iran till Afghanistan.
Khazar ville åka tillbaka för att se de kvarter där hon levde sina första år. Med hjälp av Svenska Afghankommittén åkte hon till Kabul och gjorde en pilot. Genom ekonomiskt bidrag från Konstnärsnämnden blev det dokumentären Där mitt hjärta slår som handlar om hennes återbesök till sina gamla kvarter tjugo år senare och sökande efter sin barndomsvän Mari, som hon lyckades hitta efter att filmen hade sänts i SVT.
– Min mamma var med på resan och jag tror att det var då hon förstod varför jag var tvungen att åka tillbaka. Att ta reda på var jag delvis kommer ifrån är att ta reda på vem jag är. Min mamma har berättat att jag på hösten i Sverige var ledsen på hösten då jag såg alla löv som ingen plockade upp. I Kabul samlade de fattiga in löv för att elda med på kvällarna. Här var de bara i vägen.

Föräldrarna var först tveksamma till att låta det enda barnet åka till Afghanistan. De hade flytt för att ge dottern en trygg uppväxt, för att hon skulle få rätt till sin egen identitet och som kvinna få sin röst hörd.
Hon säger att det krävdes mod av föräldrarna att släppa i väg henne eftersom de offrat så mycket för att hon skulle slippa krig.
– Jag tror inte att jag förstår vad mina föräldrar gått igenom förrän jag själv får barn.
Khazar och hennes mamma har infört en ritual inför hennes resor. Sista natten sover mamma över hos henne och är hemma i lägenheten då hon kommer tillbaka.
– Under mina resor har jag sagt till mamma att hon inte får skicka några sms där det står att hon saknar mig, för det gör mig ledsen. Men när hon vet att jag är på väg hem skickar hon tio sms på rad där hon skriver att hon saknar mig.
Reportageresorna har gått till länder där det pågår oroligheter, men Khazar vill inte beskriva sig som en krigskorrespondent. Hon vill berätta om hur konflikter påverkar vanliga människor. Hon vill ge dem en röst. När hon reser till konfliktområden tar hon med sig skyddsväst och gps-sökare. Men av olika anledningar tillåter inte vissa länder att man tar med sig skyddsvästar utan de måste hyras på plats.
– Det är svårt att hitta utrustning som passar mig eftersom jag är så kort. Jag brukar säga att jag vill ha en liten skyddsväst i rosa, lite för att jävlas och få dem att slappna av.

Annons

Humor är viktig anser hon eftersom det får människor att spänna av.
– Det är mycket skratt i teamet då vi är ute på reportageresor. Anspänningen och det allvarliga ämnet gör att man måste ta sig tid att skratta.
Hon hade inte tänkt bli journalist som föräldrarna: mamma jobbade som kulturreporter på en radiostation i Afghanistan och pappa på en tidning. Dans var hennes stora intresse. Hon har ett SM-guld i bagaget och under tio år var hon koreograf och undervisade i new style som är en gren i street dance.  Hon utvecklade en egen stil och kom in på Danshögskolan för att utbilda sig till danspedagog.
Men så kom terrorattacken den 11 september 2001 mot World Trade Center och hon såg hur medier bevakade USAs och deras allierades krig mot terrorismen.
– Jag var missnöjd med den journalistiska bevakningen. Inbäddade reportrar följde med amerikanska trupper i Afghanistan. Missnöjet ledde till att jag blev nyfiken på journalistiken.
Dansen är hennes gamla liv, men den har enligt Khazar påverkat hennes journalistik.
– Dansen har lagt grunden till min kreativitet. I new style ska du skapa något nytt, din egen stil, något som inte gjorts tidigare. Det har jag tagit med mig till journalistiken, att det inte finns några gränser.
Journalistpraktiken gjorde hon på den allmänna redaktionen på Rapport, men blev av utrikesredaktören Ingrid Thörnqvist handplockad till utrikesredaktionen eftersom hon hade erfarenheter och språkkunskaper som redaktionen kunde ha nytta av. Hon jobbade ett tag som nyhetsuppläsare, men det var ute på fältet hon ville vara, träffa människor och berätta om deras öden.

Hon har nyligen avslutat andra säsongen av Kultur i farozonen på SVT som hon är programledare och fältproducent för. Hon har rest till Mali, Bosnien, Colombia, Mexiko, Irak och Italien för att prata med folk som försvarar sina rötter och kulturer. Ibland blir hon emotionellt upprörd över att det finns personer som vill radera människors minnen som då IS förstörde delar av Palmyra i Syrien, något som skildrades i ett program under förra säsongen.
– Mina reaktioner fångades på bild. Då jag kom hem tyckte producenten att vi skulle ha dem med. Programmen ska vara personliga, men inte privata. Jag har skojat lite om att de inte får ta med scener då jag gråter för jag vill inte bli känd som den gråtande reportern.
Några planer på att resa till Iran har hon inte och troligtvis skulle hon inte få visum eftersom föräldrarna är dödsdömda för sina politiska aktiviteter. Dessutom har hon som journalist rapporterat om konflikter i grannländerna.
– Det enda jag egentligen vill se är staden Sanandaj som mina föräldrar kommer ifrån. Jag vill se de kvadratmeter de växte upp på och mina far- och morföräldrars grav. Det känns som att vi fortfarande inte har fått säga farväl till varandra.

När Khazar växte upp var hon trött på att ha ett förnamn som många hade svårt att uttala. När hon arbetade med sin dokumentär i USA var det många som ville kalla henne Kathy eller Kate.  
Men hon sade nej, för namnet är en del av hennes identitet. Khazar betyder Kaspiska havet på kurdiska och farsi. Från den region i Iran föräldrarna kommer ifrån är namnen ofta tagna efter naturen, som berg, dalar och sjöar. Kurdiska namn var tidigare förbjudna.
– Jag har insett värdet av att äga sitt namn. Får ett namn existera får även dess historia göra det. I nacken har jag tatuerat in mina föräldrars namn, Persheng och Firouz, så att jag alltid bär med mig deras kamp och styrka att stå upp för sin identitet.

FAKTA

Khazar Fatemi
Ålder: 33 år.
Bor: Stockholm
Familj: Mamma, pappa samt resten av världen. ”Jag kan hitta en själsfrände i varje land.”
Bakgrund: Dansare, JMK, Rapport, dokumentären Där mitt hjärta slår. Reportage om kvinnor i konfliktområden för Huffington Post. Det var en person som följde henne på Facebook och tyckte att hon gjorde bra reportage och hjälpte till med kontakter till Huffington Post.
Drivkraft: Friheten jag har att göra det jag tror på.
Aktuell: Reportageserie för SVT: Kultur i farozonen.
Framtiden: Vill göra dokumentärer som följer kvinnor som gör skillnad. ”De som kämpar för and­ra samtidigt som de för en kamp för sin egen överlevnad.”