Gå direkt till textinnehållet

”Vi har probleminsikt på SR”

Peter O Nilsson, chef för kulturområdet på Sveriges Radio, kommenterar nu för Journalisten helgens mångfaldsbråk. Han anser att man har skaffat sig en probleminsikt och att det finns en rörelse framåt för att öka mångfalden på SR. KORRIGERAD.

Diskussionen om mångfalden bland SRs utrikeskorrespondenter som startade med en artikel på SVT.se har fått Peter O Nilsson, som ansvarat för SRs mångfaldsutredning, att inse att den interna diskussionen om mångfald kan behöva fördjupas.

– Mångfalden diskuteras mycket på chefsnivå i Sveriges Radio, och bland cheferna finns det en relativt stor samsyn. Efter diskussionen i helgen kan man misstänka att vi inte tagit den diskussionen ut till alla medarbetare på ett tillräckligt bra sätt, säger Peter O Nilsson.

– Vi har skaffat oss probleminsikt och vi vet att det finns mycket att göra för att bredda mångfalden i Sveriges Radio. Med detta sagt så vill jag också säga att det har hänt mycket de senaste åren. Mellan 2013 och 2014 har mångfaldsandelen bland medverkande i våra P4-kanaler fördubblats, visserligen från en låg nivå, men det är ändå en rörelse i rätt riktning. Men man är naiv om man tror att detta vänder på ett par år. Det kommer att ta tid.

Hur jobbar SR med att öka mångfalden?
– Vi har övergett behovsanalysen i våra rekryteringar och i stället börjat använda en bristanalys. När man använder behovsanalys är risken stor att man kommer fram till att vad som behövs är mer av samma, alltså hungrigare nyhetsjägare på webben, till exempel. När man i stället analyserar vilka brister som finns så blir svaren annorlunda.

Hur gör ni själva bedömningen av mångfalden vid rekryteringar?
– Man behöver vikta kompetensen och måste acceptera att de vi rekryterar kan ha lägre kompetens på vissa traditionella områden.

Hur då?
– Vi ska värdesätta saker som språk, perspektiv och nätverk som journalistiska verktyg på ett bättre sätt. Har en sökande ett annat nätverk än de andra på redaktionen, andra källor, andra personer i sin omgivning, andra experter, så har det ett värde eftersom det kan bredda journalistiken. På samma sätt kan språkkunskaper och till exempel andra socioekonomiska eller geografiska perspektiv tillföra en breddning, och det är kompetenser som ska värderas vid rekrytering. Man ska inte fastna i hudfärgstermer eller kulturell bakgrund. Mångfalden handlar om att bredda erfarenheterna och perspektiven på många sätt och att se dem som tillgångar och som journalistiska verktyg.

– De kompetenser som kan viktas ned är till exempel radioerfarenhet, för sådant kan man lära sig. Vi kan satsa två veckors extra utbildning på en person med mindre erfarenhet av radio men som samtidigt tillför en ny kompetens till redaktionen.

– Sen måste man naturligtvis göra lokala avvägningar. Den största bristen i den tekniska delen av SR är att könsfördelningen är sned, och då kan man prioritera det. Det är inte rimligt att försöka åtgärda brist på kulturell mångfald på sameradion, och så vidare. Man måste göra lokala värderingar och bristanalyser som är relevanta.

Bråket började egentligen med ett foto av SRs utrikeskorrar där man ser att det är många som har samma bakgrund. Är inte det ett problem?
– Jag ska inte kommentera hur det ser ut i den gruppen eftersom jag inte är chef för dem, men jag kan säga att på kulturområdet på Sveriges Radio som jag ansvarar för, där är vi för homogena.

– Men för att svara på din fråga: Ja, vi behöver låta och se ut som Sverige låter och ser ut. Lyssnarna ska kunna känna igen sig i det vi säger och i vilka vi är, särskilt viktigt är det i den speglande och bevakande verksamheten. Det här är något vi arbetar väldigt mycket med, och mångfaldsfrågorna ska bli en del av allas vardag – inte något som en speciell reporter ska ägna sig åt eller en speciell avdelning. Vi ska bygga om SRs struktur och det kommer att ta tid. Det viktiga just nu är inte att bestämma hur stor andel som ska ha vissa kompetenser utan att vi ser att det sker en rörelse, säger Peter O Nilsson.

Vilka är svårigheterna med att öka mångfalden?
– Dels har skolorna samma problem som vi har. De har svårt att locka personer med olika perspektiv och bakgrunder och det gör att våra rekryteringar blir svårare. Dels är det svårare att rekrytera de vanliga vägarna, man måste leta på andra sätt – genom kontakter, rätt nätverk i sociala medier, och så vidare. Det tar längre tid, och ibland väldigt mycket längre tid. Men om man vid en rekrytering bara får sökande som heter Kalle, då har man misslyckats. Man har inte gjort sitt jobb. Då måste man börja om.

 

RÄTTELSE: I en tidigare version av denna artikel uppgavs att andelen medarbetare i P4-kanalerna fördubblats mellan 2013 och 2014. I verkligheten handlar det om andelen medverkande, det vill säga intervjupersoner, gäster, experter, paneldeltagare, tävlande, osv.

Fler avsnitt
Fler videos