”Vi har nått en helt annan publik”
Många har stannat till och velat veta mer om Dawit Isaak under den veckolånga manifestationen på Stockholms centralstation. ”Svenska folket är upprörda över att han inte är fri”, säger Brit Stakston från organisationen Free Dawit.
Ikväll avslutas manifestationen Sitt med Dawit, som har funnits på Stockholms centralstation sedan i onsdags. En rad talare har avlöst varandra under veckan, bland dem frilansen Martin Schibbye, Sveriges Tidskrifters Kerstin Neld, Journalistförbundets Ulrica Widsell, publicisten Christina Jutterström och – i dag – Journalistens chefredaktör Helena Giertta. Hon betonade i sitt tal att Isaaks 15 år i fångenskap är en mänsklig tragedi men också påminner om den viktiga kampen för yttrandefrihet.
– En dag kommer Dawit att bli fri, och den dagen kommer allt närmare, avslutade hon.
Brit Stakston, aktiv i Stödkommittén Free Dawit, berättar om ett stort intresse från allmänheten under veckan.
– Det har varit fantastiskt att vara på Stockholms centralstation, du möter onekligen hela Sverige här. Det har varit en bra mätare på hur väl Dawit Isaaks fall ändå är känt. Folk vill verkligen komma fram, förstå och veta mer. Många har sagt: den där siffran, man ser den varje dag men nu förstår jag äntligen! Jag tror att det betyder otroligt mycket för kampanjen att vi syns i människors vardag på ett annat sätt.
Tror du det på något sätt kan påverka möjligheten att få honom fri?
– Jag tror att det otroligt viktigt att vi fortsätter att berätta om fallet Dawit Isaak och därmed inte ger någon politiker eller opinionsbildare möjlighet att glömma honom. Vi är också övertygade om att den här typen av kampanjer på ett eller annat sätt sipprar igenom till honom, att han åtminstone på årsbasis vet att människor agerar för honom.
– Det här startar ofta också en större reflektion kring yttrandefrihet och mänskliga rättigheter – särskilt om man valt att själv sitta en stund i cellen.
Uppemot 15 personer per dag, unga som äldre, har valt att sitta en kvart i den replika av en eritreansk fängelsecell som finns i Centralhallen, enligt Stakston.
– Jag tror att det stora är att man ser den från alla håll här i centralhallen. Att det här finns i människors vardag och blir ett komplement till siffran man sett i tidningar, och till den video för Dawit som flera mediehus gått samman om.
Frilansjournalisten Martin Schibbye skrev i fredags i en debattartikel att civilsamhället skulle kunna bidra till bättre relationer mellan Eritrea och Sverige. Schibbye får i dag mothugg av journalisterna Kurdo Baksi och Åke Pettersson, som tvärtom vill se en hårdare linje för att få Isaak fri.
Vad tycker Brit Stakson?
– Jag tror verkligen att man ska vända på alla stenar. Den om civilsamhället är en ännu helt oprövad sten att vända på, säger Brit Stakston.
– Vi måste göra allt samtidigt. Just nu, vid sidan av vår aktivism tror jag att det är en bra tid för politiken och journalistiken att göra sitt. Varje aktör har sin roll, man måste fortsätta jobba. Att Margot Wallström i förra veckan berättar att hon ska träffa Eritreas utrikesminister är en öppenhet och ett tidens tecken som är intressant att följa.
