”Vi är måltavlor för både regimer och extremister”

I september i år benådades den prisvinnande journalisten och tidigare Irak-korrespondenten Mohamed Fahmy av Egyptens president. 99 andra fångar släpptes samtidigt, inklusive Baher Mohammed som var Fahmys kollega på al-Jazira och som greps tillsammans med honom och australiern Peter Greste i Kairo slutet av 2013.

Journalisterna 2014 dömdes till mellan 7 och 10 års fängelse för att ha spridit vad regimen kallade falska nyheter samt ”samarbete med” det av regeringen svartlistade Muslimska brödraskapet.

I dag är Mohamed Fahmy tillbaka i Vancouver i Kanada. Han har en anställning på University of British Columbia och ägnar stor tid åt att föreläsa om kriget mot terrorism, radikalisering och pressfrihetsfrågor. Parallellt driver han och hans fru Marwa Omara The Fahmy Foundation, som stöttar orättfärdigt fängslade journalister och samvetsfångar världen över.

Annons

Att fonden finns är ett resultat av att Fahmy under sin tid i fängelse fick 10000 dollar av svenska Kalityfonden, som ger ekonomiskt stöd till fängslade reportrar och fotografer över hela världen och som startades av Martin Schibbye och Johan Persson.

– Pengarna kunde inte komma mer lägligt, eftersom jag betalade för mina egna advokatkostnader och min familj redan hade sålt aktier och legat ute med mycket pengar för att stötta mig i fängelset. Men Kalityfondens generositet inspirerade mig också att göra likadant för att hjälpa några av de 200 journalister som sitter fängslade i världen, berättar Mohamed Fahmy i ett mejl till Journalisten.

– Nyligen gav vi till exempel bort 3000 kanadensiska dollar till den etiopiske journalisten Wousbhet Taye som är dömd till fjorton års fängelse i Etiopien efter fabricerade terroranklagelser.

Hur ser du på det övriga stöd ni fick under tiden som Egyptens fångar?

– Vi fick ett otroligt och outtröttligt stöd från diplomater, sociala medier-aktivister, journalister, människorättsorganisationer och vanliga människor som twittrade, skrev under namninsamlingar och demonstrerade för att vi skulle släppas fria. Det globala stödet höll mig uppe under den månad jag satt i isoleringscell, utan dagsljus och säng, i en kall cell full av insekter. Vi insåg att kampen inte längre handlade om att få oss tre fria, utan om det fria ordet.

Fahmy har tidigare riktat kritik mot hur lite den kanadensiska regeringen gjorde för att få honom fri. Han är också kritisk till hur arbetsgivaren al-Jazira agerade, i stora delar. Kanalen kampanjade visserligen i sociala medier, men Fahmy är missnöjd med advokaten som al-Jazira anlitade, som enligt uppgift förtalade sina klienter.

– Vi blev blev gisslan i den pågående politiska konflikten mellan Egypten och al-Jaziras ägare, Qatar. Så jag anlitade ett eget juridiskt team.

Hur ser du på dina 438 dagar i fängelse, nu när du är fri sedan några månader?

– Jag känner mig som en mycket starkare person än när jag fängslades. Jag lärde mig att vända lidande till en slags tragisk optimism.

– Och jag tror att fängslandet inte bara var ett sätt att tysta medier i Egypten, utan också en varnande budskap till Qatar och al-Jaziras arabiska kanaler för att de stöttat det Muslimska brödraskapet, som anklagas för att vara terrorister av Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.

Tiden i fängelse gav också Mohamed Fahmy bränsle till en ny bok, som planeras att ges ut nästa år:

– Jag tillbringade nästan ett år i fängelse tillsammans med IS- och al-Qaida-extremister, så jag har gott om förstahandsuppgifter att förmedla. Jag intervjuade dem i fängelset, och tog anteckningar.

Vad kan/behöver göras för att förbättra pressfriheten globalt, som du ser det?

– Jag tror att vi aldrig har sett så omfattande globala hot mot journalister som just nu, med 200 fängslade och dussintals dödade bara 2015. Det finns nästan ingen neutral plats att rapportera från eftersom vi är måltavlor för både regimer och extremister. Jag hoppas att regeringar och lagstiftare tar fram effektivare lagar för att stoppa förföljelse av journalister.

– Ja, vi står inför en hittills oöverträffad våg av global terrorism som kräver proaktiva åtgärder. Men vi kan inte tillåta det så kallade kriget mot terrorismen att användas för att slå ner på våra medborgerliga rättigheter. Regeringar måste kunna hitta en balanspunkt mellan säkerhetsåtgärder och bibehållen respekt för de medborgerliga rättigheterna, för att främja en verklig demokrati.