Välbesökt på seminarium om Snowden

 

Arbetet bakom Snowden-avslöjandet på The Guardians redaktion är som hämtat ur en spionroman. För att kunna kommunicera och skicka filer användes avancerade tekniska system och kodord. Det läckta materialet förvarades på nyinköpta datorer i ett rum högt uppe i fastigheten långt borta från redaktionen, och en vakt posterades utanför dörren. Inga telefoner fick användas inne i rummet och det krävdes flera nycklar som bars av olika personer för att låsa upp dörren.

 

– Vi vidtog flera säkerhetsåtgärder för vi misstänkte att materialet kunde vara sprängstoff, berättade Paul Johnson under seminariet.

 

För att säkerställa att Edward Snowden var den han utgav sig för att vara och materialet äkta vara anlitades en specialresearcher. 

 

– När han var klar fick vi ett kort meddelande: ”The Guinness is good”. Det var koden för att vi kunde köra.

 

Ändå var det inte förrän dagen före publicering som han till slut började förstå vidden av avslöjandet. Han blev uppringd av en FBI-agent som bad honom att fördröja publiceringen en vecka, av säkerhetsskäl. 

 

– Medan jag satt i telefon med FBI-agenten såg jag hur en reporter sprang över redaktionsgolvet mot mitt rum. Han hade en mobiltelefon i handen, höll upp den och sa att det är MI5, de ville prata med mig. Då förstod jag att detta var stort, berättade Paul Johnson.

 

På redaktionen var de bekymrade över att brittiska myndigheter skulle kräva en ”injunction”, en munkavle på tidningen rörande allt som hade med Snowden att göra. En sådan munkavle ska prövas i domstol men processen kan ta månader eller till och med år.

 

– Det var därför vi gick med på regeringens krav att förstöra hårddiskarna med det läckta materialet. Det var en gest, samtidigt som det naturligtvis var meningslöst eftersom vi hade kopior och dessutom hade skickat delar av materialet till The New York Times. Det var helt symboliskt.

 

I USA fick avslöjandet märkbara konsekvenser, men i Storbritannien har inte invånarna upprörts i lika stor utsträckning över övervakningen, något som Paul Johnson tror beror på kulturella och politiska skillnader mellan länderna.

 

– I USA reagerade hela det politiska spektrat på avslöjandet, i Storbritannien var det framför allt vänsterpolitiker som var kritiska. Dessutom är det så att om du diskuterar spionage med en britt dröjer det i snitt fyra minuter innan James Bond nämns. Det finns en stolthet över att vi kan göra sådana här saker. Det är en märklig inställning, sade Paul Johnson.