”Unik solidaritet med egyptiska journalister”
Martin Schibbye skriver i dag på Aftonbladets kultursida en artikel under rubriken Journalistik är inte terrorism, apropå att tre journalister från al-Jazira i dag ställs inför rätta i Egypten. Anklagade just för att vara terrorister.
Journalisterna är australiensaren Peter Greste, hans egyptisk-kanadensiske chef Mohamed Famy och producenten Baher Mohamed. Det terrorbrott de påstås ha begått är att de försökt förklara egyptisk politik för al-Jaziras tittare genom att intervjua alla aktörer, inklusive terroriststämplade Muslimska brödraskapet.
Hur angår rättegången journalister i övriga världen?
– Den är obehaglig eftersom det som sker är att kollegor åtalas för en rätt vardaglig och alldaglig nyhetsrapportering. Peter Greste har jobbat som utrikeskorrespondent i 20 år. Han vet var gränserna går för vad som är riskfyllt och inte. I ett utsmugglat brev skriver han själv att han är förvånad över att han skulle fängslas för att försöka ge en bild av vad som händer i Egypten. Inte för något undersökande, grävande reportage utan vanliga raka nyheter.
– Det är i dag jaktsäsong på journalister. Vi har ju i alla tider skjutits och fängslats. Mr. Kellog red med General Custer till slaget vid Little Big Horn och dödades direkt. Sedan dess har 1 000-tals kollegor dött på fältet. Yrket har alltid innehållit risker.
– Men de senaste tio åren har kollegor börjat dömas för terrorism. Detta är något nytt som vi måste ta på allvar och analysera.
– Döms al-Jaziras medarbetare står vi inför ett paradigmskifte. En kriminalisering av journalistiken.
Du tror att Egypten inspirerats av Etiopiens sätt att behandla journalister. Vad tyder på det?
– De har kunnat se att det inte får några konsekvenser att fängsla journalister. Samma med Turkiet. Det är business as usual. Det är effektiv och billig censur.
– Utrikeskorrespondenter i Egypten vågar i dag inte intervjua muslimska brödraskapet. Vi har vant oss vid att stater spärrar in människor för att de har skrivit artiklar. Vars enda brott är mod. Inspirationen kommer inte bara från andra auktoritära länder utan också från Guantanamo. Om våra länder ska få rätt klang i brösttonerna så kan vi inte ha dubbla måttstockar själva.
– Men det positiva som har hänt är att allmänheten har fått upp ögonen för vad som sker. Den solidaritet som nu visas över hela världen för kollegorna i Egypten är unik. Inget reportage al-Jazira hade sänt hade kunnat skada Egyptens anseende lika mycket som den nu pågående rättegången.
Hur påverkar detta inhemsk och internationell bevakning om Egypten?
– Det återstår att se hur den här kraftmätningen slutar. Men det är ett hot absolut. Flera utrikeskorrespondenter i Kairo har försökt få klara besked av landets myndigheter om man får intervjua brödraskapet och svaren de har fått har inte varit tydliga. Men vi får inte heller glömma att attackerna mot journalister är en droppe i havet sett mot bakgrund av den repression som drabbat landet sedan juli i fjol med massakrer och fängslanden. Men utan journalister som berättar om detta så kommer bevakningen att påverkas absolut.
Du ser ett mönster att antalet fängslade journalister ökade efter den 11 september 2001. Kan du utveckla det?
– När man mäter situationen för pressfriheten i världen jämför man ofta år för år. Men zoomar man ut och tar ett helhetsgrepp på de senaste tio åren så ser man att antalet fall där retorik om nationell säkerhet och anti-terroristlagar används mot journalister ökar. Detta var ju något som bland annat Journalistförbundet varnade för redan 2005. Dåvarande ordförande Agneta Lindblom Hulten var ute i den debatten men resonemanget avfärdades då som "vargen-kommer" retorik. I dag är det som 2005 var otänkbart vardag. Det går fort nu.
