Gå direkt till textinnehållet

”Unga i utanförskap måste fångas upp”

Under Almedalsveckan mottog journalisten och författaren Åsa Erlandsson förlaget Natur & Kulturs debattbokspris för reportageboken Det som aldrig fick ske – Skolattentatet i Trollhättan. I samband med prisutdelningen deltog hon även i ett seminarium som diskuterade vad samhället kan göra för att förhindra attentat som det i Trollhättan.

Åsa Erlandsson tilldelades priset på 250 000 kronor ”för att hon med ’Det som aldrig fick ske’ ger oss berättelsen om hur ensamhet, psykisk ohälsa och socialt utanförskap, i kombination med en normaliserad främlingsfientlighet, formade gärningsmannen bakom skolattentatet i Trollhättan. Erlandssons uthålliga research och intervjuer både fördjupar och problematiserar bilden av attentatet – liksom av hur myndigheter och media hanterade det”.

I boken har hon undersökt vad som låg bakom dådet där den 21-årige Anton Lundin Pettersson högg ihjäl tre personer och skadade en allvarligt med ett svärd på en skola i Trollhättan och på seminariet diskuterades bland annat vad som får en ung, blyg kille att bli massmördare.

– Han lämnade två avskedsbrev. Ett till polisen där han skrev om sitt hat mot samhället. Men det brev som jag fann senare beskriver han bara ett hat mot sig själv.

Anton Lundin Pettersson var en ensam person. I det material som Åsa Erlandsson gått igenom fann hon att hans högsta dröm var att få vänner.

– Jag har svårt att förstå att någon tillåts vara ”pojken i bubblan”. Att han hela tiden avvisades av sin omgivning och blev mer och mer ensam och isolerad. Ingen i vuxenvärlden såg honom, ingen försökte ens göra något. Den vän han hade var en spelkompis ute på nätet.

Med på seminariet var också journalisten och författaren Åsne Seierstad, som skrivit boken En av oss – en berättelse om Norge, om massmördaren Anders Behring Breivik. En av anledningarna till att hon skrev boken var att hon djupare ville beskriva bakgrunden, och vad som hände för de som var för unga för att förstå när dådet inträffade. Hon berättade att Breivik hade vänner under uppväxten men att hans udda personlighet gjorde att han också avvisades i vuxen ålder.

– Det finns det som skiljer dem åt, men också många likheter. Liksom Anton var han arbetslös och hade svårt att komma in i gemenskapen. Båda hade sin tillhörighet på nätet. Där kunde de hitta ett sammanhang. Många av de personer som begår terrorhandlingar har sökt sig till en ideologi för att känna sig delaktiga i något. De kan rättfärdiga sina handlingar genom att föreställa sig att de är i krig och kämpar för en god sak.

– Det är en rå ton och upphetsad stämning på nätet. Det är lätt att bli pessimistisk, sade Per Bergman, Stockholmspolisen, som arbetar med hotbedömning av ensamagerande gärningspersoner. Polisens uppgift är i första hand att utreda brott och lagföra en misstänkt och polisen har begränsade resurser att hitta de här personerna. Men jag tror att om skolan, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten kan fånga upp ungdomar i utanförskap så finns det hopp.

Åsa Erlandsson tyckte att polisen lade ner mycket tid på att kartlägga Anton Lundin Pettersson, mot bakgrund av att man i vanliga fall inte gör någon utredning alls om gärningsmannen agerar ensam och dör på plats. Förundersökningen var på 500 sidor.

– Men om inte polisen har resurserna kanske vi journalister och forskarna får ta vid, menade hon.

Fler avsnitt
Fler videos