Svensk press skriver mer om bistånd
Mellan 2012 och 2013 ökade antalet artiklar om bistånd till afrikanska länder söder om Sahara med 40 procent. Det är framför allt intervjuer med svenska biståndsarbetare som blivit allt vanligare. UPPDATERAD.
publicerad
Under förra året skrev svensk press 955 artiklar om bistånd till Afrika, en kraftig ökning jämfört med både 2011 och 2012. Det visar en undersökning av We Effect och Retriever som presenterades på måndagsförmiddagen under ett seminarium i Almedalen i Visby.
Bakom ökningen står ett plötsligt stort intresse för att intervjua svenska biståndsarbetare i Sverige inför eller efter resan, från knappt 60 artiklar per år under 2011 och 2012 till 189 under 2013. Landsorts- och regionalpressen står för 80 procent av artiklarna där biståndsarbetare intervjuas.
Ola Richardsson, kommunikationschef på biståndsorganisationen We Effect anser att mediebilden av biståndet är grumlig och onyanserad eftersom det sällan rapporteras om de "goda effekter som biståndet bidragit till". I stället ligger fokus på offer och på vita biståndsarbetare. Men Journalistens chefredktör Helena Giertta som deltog i paneldebatten på seminariet i Almedalen framför kritik mot den analysen.
– Landsortstidningarna har inte resurser att skicka journalister till Afrika, som dessutom ligger långt utanför deras normala bevakningsområde. Den här undersökningen visar att även landsortspressen och lokalpressen ger stor och ökad uppmärksamhet till det svenska biståndet och dess effekter, framför allt genom att intervjua hemvändande biståndsarbetare. Däremot kan nog pressen bli bättre på att skildra personerna som är föremål för biståndet, säger Helena Giertta.
Ingrid Töhrnqvist, utrikeschef på SVT, anser att undersökningen är missvisande.
– Den största delen av utrikesrapporteringen sker i etermedierna, inte i dagspressen, och etermedierna ingår inte i undersökning. Det blir en skev bild av hur rapporteringen ser ut. Och vad förväntar man sig att lokala nyhetstidningar på till exempel Västkusten ska rapportera om Afrika egentligen? säger Ingrid Töhrnqvist.
– Vår uppgift är inte att gå i biståndsorganisationernas ledband utan att ge en sann bild av verkligheten. Biståndsorganisationer får 100 miljoner kronor för att i Sverige sprida en positiv bild av biståndet – som professor Bo Rothstein sa för ett tag sedan handlar det om att skattebetalarna betalar för att bli utsatta för propaganda från biståndsorganisationerna. Den här sortens undersökningar av mediernas rapportering är en led i den propagandan.
Ola Richardsson på We Effect försvarar undersökningen och den analys som gjorts:
– Det är tråkigt när journalister går ner i skyttegravarna i stället för att vilja diskutera sakfrågan. Vi har analyserat 2 300 artiklar under tre år och det är ett stort underlag i svensk tryckt media. Ett ökande antal artiklar om bistånd publiceras, men att en så extremt liten del av dem handlar om själva biståndet gör att vi måste reagera. Bristande resurser räcker inte som förklaring, de flesta intervjuer med svenska biståndsarbetare handlar bara om dessa svenskar – och inte mycket om de människor de har mött i Afrika, säger Ola Richardsson.
– Vi har varit tydliga med att vi inte har analyserat etermedia, det är i dag nästan omöjligt att göra det på ett rättvisande sätt.
Kongo var det mest omskrivna biståndslandet av de afrikanska länderna söder om Sahara under 2013, följt av Kenya, Mali, Uganda och Sydsudan. I mätningarna från 2011 och 2012 bildsattes flest andel artiklar med offerbilder, i bland annat flyktingläger. 2013 föreställer den vanligaste bilden biståndsarbetare. Merparten av bilderna är tagna i Sverige och i de fall bilderna är tagna i det afrikanska landet används lokalbefolkningen som en kontrast eller kuliss till biståndsarbetaren som står i fokus, enligt undersökningen.
