Gå direkt till textinnehållet

Spetskompetens försvinner på SVT

SVT är just nu inne i en omfattande omgörning av de regionala sändningarna som bland annat innebär att den renodlade fotografrollen försvinner. "Det här främjar en journalistik som blir allt ytligare", säger Hans Gustafsson i Umeå.

Som Journalisten tidigare skrivit om försvinner fotografrollen på SVT under 2015. Just nu utbildas därför 110 personer runt om i landet till så kallade VJs – videojournalister. Nästa år ska SVT även börja sända regionalt över länen. Det innebär bland annat att Jämtlansnytt bryts ur Mittnytt, samt att nuvarande Gävledala får enskilda program för Gävleborg och Dalarna. Samtidigt ska programledarna börja med så kallade självsändningar, precis som man länge gjort på SR.

Ledningen kallar omgörningen en storsatsning på journalistiken och man har också lovat att utöka till ytterligare sju journalister ute på fältet. Journalistklubben har dock varit kritisk länge, inte minst sedan den omskrivna tekniksatsningen gått snett på vägen. SVT planerade nämligen att slå ihop utsändningsplatserna från elva till fem, men kostnaden eskalerade från det budgeterade 4,6 miljoner kronor till 14,8 miljoner kronor. Så nu har hela projektet stoppats.

Redan innan teknikprojektet havererade hade SVT dock hunnit göra sig av med ett stort antal tjänster som skötte utsändningen. Personal som man nu – i vissa fall – behöver ersätta med nya. På redaktionen i Dalarna ser man inte att det här ska gå ihop med att man samtidigt ”vinner” sju fler journalisttjänster.

– Vi sympatiserar med SVTs tanke att man ska bli färre i kontrollrummen och fler på fältet. Men hur blir det i verkligheten? I Luleå är exempelvis hela styrkan på sju personer som skötte utsändningarna borta. Där måste de anställa nytt. Jag ser inte att det går ihop att vi ska bli fler på fältet nu, säger Anders Hansson, journalistklubben i Gävledala.

Tvärtom menar Anders Hans­son att de, för att fylla de nya regionala sändningarna, behöver göra tre inslag mer om dagen. Med samma antal reportrar.

– Kvar på golvet i Dalarna är vi tolv reportrar. I Gävleborg blir vi åtta. Där ser jag att arbetsbelastningen kan bli alldeles för hård. Vi ska göra fler inslag varje dag, vi har ovana reportrar som ska filma, och vi är samma antal personal, säger Anders Hansson.

Från SVTs sida säger man att de mindre stationerna ska kunna låna in inslag från angränsande län för att fylla sändningstiderna. Men det är också en lösning Dalarna är skeptiska till. Att hitta inslag kräver att någon ska leta upp dem och kanske anpassa för att de ska passa i ett annat län.

– Det kräver också reporterresurser så frågan är vad man tjänar på det här egentligen? säger Anders Hansson.

Olov Carlsson är nyhetsdivisionschef vid SVT. Han menar att hela omgörningen handlar om att skruva i journalistrollen för att den bättre ska passa för framtiden. Han är övertygad om att de, när allt är på plats, kommer att lösa bemanningsfrågan.

– Vi har lovat sju fler journalisttjänster inom de regionala nyheterna och det kommer vi att hålla. Totalt sett är däremot vår utökning av journalister större än så, då ett trettiotal medarbetare nu omvandlas från att ha jobbat låst i ett kontrollrum till journalister med multikompetens. Vår utmaning är att finnas på alla plattformar, inte bara i broadcast. Då behöver vi tänka och jobba på ett annat sätt. Alla måste hitta gemensamma format för våra sändningar och fundera på saker som hur vi får in fler gäster, eller hur en bra sändning ser ut, säger Olov Carlsson.

Vid Västerbottensnytt i Umeå är man också oroad. Inte minst för att man tappar specialkompetens nu när fotograferna ska försvinna.

– Jag funderar på vart vår spetskompetens tar vägen. SVT har
i dag duktiga fotografer som är specialister. Vi har duktiga reportrar som kan handskas med ett journalistiskt material, oavsett om det gäller kommunala handlingar eller svåra gräv. Det är lite synd att man inte får utveckla de spetskompetenserna. Det här främjar en journalistik som blir allt ytligare. Det är mitt orosmoln, säger Hans Gustafsson i Umeå.

Flera redaktioner vi pratat med tycker att omgörningen går för fort. Det håller inte Olov Carlsson med om.

– Nej, jag tycker inte det. Vi gör redan delar av det här i dag, det som är nytt är att vi fördelar om våra resurser i landet. Men jag förstår att det finns oro och funderingar kring hur det här ska gå till och det är klart vi tar det på allvar och ska föra en dialog om det, säger han.

Fler avsnitt