Samtalstonen på Expressen har blivit bättre efter Metoo

Det har gått ett år sedan #Metoo drog igång. Rörelsen som kallats en revolution och som den svenska mediebranschen både rapporterade om och – i hög grad – själv drogs in i. En rad medie­arbetsplatser skakades om av anklagelser och utpekanden av både namngivna och anonyma personer. En rad etiska övertramp gjordes i rapporteringen, har Pressens opinionsnämnd och Granskningsnämnden slagit fast.

Men vad har hänt på redaktionsgolven? Har Metoo satt synbara spår genom konkreta förändringar? Journalistens rundringning till journalistklubbarna på nio stora svenska medier visar att så har skett – men inte överallt.

På Expressen har sexuella trakasserier tagits upp på alla avdelningar och chefredaktör Thomas Mattsson har haft en rad gruppmöten om frågan. En ambition har satts om en månatlig introduktionsdag där nya medarbetare får ansikten på avdelningschefer och fack och får Expressens mångåriga policy på området i handen. Det berättar Jan Spångberg som är journalistklubbens ordförande på tidningen. Frågan ingår numera också som en integrerad del av tidningens medarbetarundersökning.

– Det andra som skett är att man har hyfsat språkbruket. Våra problem har främst handlat om hierarkier och hård ton. Det har helt uppenbart hyfsats i alla slags kanaler. Man är hövligare mot varandra efter att redaktionsledningen har jobbat med tilltalet och tonen. Det tycker vi är bra.

Har det hänt tillräckligt?

– Nej. Metoo handlar ju inte bara om sexuella trakasserier, utan också om män som sätter sig på kvinnor och plattar till dem. I den delen har vi fortfarande en del att jobba med på Expressen.

Klubben gjorde sent i våras en arbetsmiljöenkät utifrån Metoo, som nu sammanställs.

– Det vi kan se är att det stora problemet hos oss som medlemmarna anger inte är sexuella trakasserier, utan trakasserier av maktkaraktär: ”Gör som jag säger!”. Kvinnor råkar, tror jag, speciellt illa ut i vissa lägen. Där har vi en del kvar att jobba med för att bli ett modernt företag där man tar tillvara alla.

Journalistklubbens roll på Expressen har varit att vara pådrivare gentemot ledningen och att stötta enskilda medlemmar, enligt Spångberg.

– Metoo för Expressen har ju varit något helt annat än för Aftonbladet. Om vi har haft en höststorm så har de haft en orkan.

Aftonbladet, som tillsammans med TV4 var den arbetsplats som själv skapade störst rubriker under Metoohösten ledde till att chefredaktören Sofia Olsson Olsén sjukskrevs och senare lämnade tidningen, tog in organisationskonsulter för att hantera frågorna.

– De genomförde en enkät och höll intervjuer med medarbetarna om den kultur och de värderingar som funnits på Aftonbladet – med fokus på en lägesrapport – för att sedan kunna genomföra förändringar för en bättre och mer jämställd arbetsplats, berättar nytillträdde klubbordföranden Eric Tagesson.

Han anser att den turbulenta tiden lett till att företagsledningen fått upp ögonen för problemen på arbetsplatsen.

– Man har utfört utbildningsinsatser både för chefer och medarbetare. Det finns ett ökat intresse för frågorna från företagets sida. Framför allt tror, och hoppas, jag att Metoo inneburit att ingen arbetsledare ser mellan fingrarna med kränkningar. Och förhoppningen är också att de som utsätts för, eller bevittnar, kränkningar vågar berätta för de högre upp i hierarkin. 

Har arbetsgivaren gjort tillräckligt?

– Man har vidtagit flera åtgärder, vilket är bra, men jag tror inte man ska se arbetet efter Metoo som avslutat, utan något som måste vara ständigt pågående. Det finns mer att göra, menar Eric Tagesson. 

På TV4, som liksom Aftonbladet stod i centrum för Metoo-rapporteringen förra hösten, tog ledningen rätt snabbt fram en handlingsplan med tio punkter, kallad ”Nollmissionen”. Bland punkterna finns saker som att kända programprofiler ska knytas närmare verksamheten, en ny visselblåsarkanal för TV4/C More och produktionsbolagen de anlitar, tydligare riktlinjer och kontinuerlig utbildning om trakasserier, och ökad kunskap bland chefer. Planen omfattade också att se över hur kontrakt skrivs med produktionsbolag för att få in den här typen av frågor, liksom en dialog med såväl bransch som produktionsbolag i synnerhet.

– Överlag känner vi att företaget har tagit det här på allvar. Det som hände med Martin Timell berörde ju inte våra medlemmar direkt, men vi blir nu också informerade om vad man gör för att förhindra att liknande situationer uppkommer ute på produktionsbolagen, säger Ann Johansson som är klubbordförande på TV4.

På tidningen Metro har mindre hänt. Varken några konkreta eller värderingsmässiga förändringar har kommit till stånds, enligt fackklubbens uppfattning.

–  Facken på Metro hade ett möte förra året med dåvarande vd och personer ur ledningen om hur de jobbade med metoo-relaterade frågor. På senare tid har vi fått information om att det ska komma en ny policy och att personer givetvis får komma till ledningen och rapportera om du upplever att de blivit utsatta får något, konstaterar Maja Schiöler, vice ordförande för journalistklubben.

– Vi har också fått höra att ledningen ska bli bättre på mjuka värden.

Arbetsgivaren har inte vidtagit tillräckliga åtgärder, enligt Maja Schiöler, men hon är också självkritisk kring klubbens roll:

– Jag upplever att vi inte gjort tillräckligt. Det fackliga arbetet har mest handlat om omorganisation, bemanning och lönerevision. Vi har under MBLer lyft frågan om hur ledningen jobbar med sexuella trakasserier och diskriminering, hur man kommunicerar med sina anställda, var personal kan hitta policys som berör detta. Men även lyft frågor som rör könsfördelning på chefspositioner.

På Dagens Nyheter har journalistklubben i samråd med arbetsgivaren lyft Metoo-frågorna under året.  

– Vi har haft seminarier och föreläsningar, bland annat av KTH-professorn Anna Wahl. VD Anders Eriksson har poängterat frågans vikt och det råder så klart nolltolerans mot alla former av kränkande behandling, berättar huvudskyddsombudet Thomas Lerner.

Vilken roll har fackklubben haft i arbetet efter Metoo?

– Vi har försökt vara pådrivande och ofta lyft fram dessa frågor, vi känner ett stöd från ledningen.

DNs avdelningschefer har också fått extra utbildning i frågan, en extra medarbetarundersökning har genomförts och en handlingsplan vid särbehandling har tagits fram, enligt Thomas Lerner. Han tror att även en attitydförändring skett.

– Attityderna har nog förändrats, även om det under en längre tid inte funnits någon macho-kultur på DN. Arbetsgivaren har gjort mycket, men det går alltid att göra ännu mer. Vi borde följa upp hur manliga och kvinnliga reportrar och chefer upplever att de behandlas. Det kanske inte handlar om sexuella trakasserier, utan mer om olika behandling på grund av kön. Viktigt att också att ha ett HBTQ-perspektiv i det sammanhanget. Det senare glöms ofta bort.

Sveriges Radios journalistklubb arrangerade tillsammans med SVTs klubb en workshop i samband med journalistuppropet #Deadline och ett seminarium om Metoo, samt skapade ett public service-nätverk om frågan.   

– Företaget började ta tag i frågorna även under tiden Metoo var som intensivast. När det lugnat sig gick ledningen igenom alla riktlinjer och policyer, såg över innehåll i utbildningar och information. SR gick även igenom alla ärenden och misstankar om problem kring både sexuella trakasserier och andra former av kränkande behandling eller problem som funnits de senaste tio åren. De har tagit tag i några problem som blivit liggande eller inte varit prioriterade tidigare, berättar tidigare klubbordföranden Ulrika Hyllert, idag vice ordförande för Journalistförbundet.

Ulrika Hyllert tycker att man kan se ”ganska mycket” konkreta förändringar på SR efter Metoo. Till exempel tas frågorna nu upp på introduktionsutbildningen för nyanställda och i arbetsmiljö- och chefsutbildningar.

– I våras höll SR obligatoriska utbildningar för chefer med arbetsmiljöansvar både arbetsrättsligt och hur man arbetar med det samtalsmässigt. Ungefär hälften av cheferna har gått och det kommer en ny omgång med utbildningstillfällen.  I kommande medarbetarundersökning kommer fler visstidsanställa få svara på enkäten och även praktikanter kommer att få svara utifrån berörda områden.

På Ekot gjordes en enkät i våras om endast sexuella trakasserier och kränkande särbehandling för att snabbt få reda på om det fanns några aktuella problem. SR har även haft utbildning i frågorna för produktionsbolagen.

Och värderingsmässiga förändringar?

– Det är väldigt mycket svårare att mäta eller säga något om. Precis som i resten av samhället har frågan aktualiserats och är mycket mer närvarande. Det är högre sannolikhet att den som blir utsatt nu får hjälp och stöd snabbare och blir rätt hanterad. Men jag tror tyvärr att den dagliga stressen och andra frågor nu tagit fokus från detta och att många inte längre ser det som ett lika akut problem. Jag tror inte heller att alla förstår de mekanismer som gör att detta både kan uppstå och varför det är svårt att säga ifrån eller anmäla. 

SR har gjort mycket, men det finns saker kvar, anser Hyllert.

– Alla chefer måste verkligen gå en utbildning. Sedan tycker jag att fokus behöver läggas mer på de psykologiska mekanismer som finns, inte bara de juridiska.  Människor agerar och reagerar inte bara utifrån hur diskrimineringslagen är utformad.

En fråga som både Ulrika Hyllert och Hanna Nyberg som leder journalistklubben på SVT har lyft men inte fått gehör för är att minska antalet visstidsanställningar utifrån att de är en riskfaktor när det gäller sexuella trakasserier.

På SVT har ett fåtal personer slutat som en följd av Metoo, konstaterar Hanna Nyberg. Konkreta förändringar som företaget genomfört är att alla som jobbar på SVT ska ha gått en workshop kring likabehandling.

– Det har också ställts frågor specifikt kring trakasserier i medarbetarenkäten som genomfördes över hela företaget i våras.

Fackklubben har engagerat en arbetsgrupp för att jobba vidare med de här frågorna och har i olika forum tagit upp Metoo-relaterade frågor med företaget.

– Men tyvärr har vi inte bjudits in att delta i det mer strategiska arbetet – om det finns ett sådant. Det finns också exempel där vi tycker att man skulle ha utrett saker mer, menar Hanna Nyberg.

Det gäller nu att hålla den policy kring frågorna som fanns redan före Metoo levande, anser Nyberg.

– En workshop per år vore bra. Men det handlar också om att uppmärksamma allt ifrån små saker som ord och blickar till att skapa trygga villkor för till exempel frilansar och på produktionsbolagen. Vi har lagt förslag på hur SVT skulle kunna hjälpa till att skapa en tryggare miljö på produktionsbolagen man anlitar. SVT begrundade det och sade sedan nej.

På Göteborgs-Posten hade företaget tillsammans med skyddsombud redan innan Metoo drog igång startat arbetet med en ny plan för jämställdhet, berättar klubbordförande Gabriella Mohoff:

– I samband med det arbetet hade vi redan planerat en del saker, som ju aktualiserades lite mer när Metoo drog igång. Vi har till exempel gjort en enkät bland medarbetarna. Dessutom kommer det att startas utbildningar för chefer, inte bara ur Metoo-vinkel, utan om trakasserier och kränkningar överlag. Vi tycker absolut att företaget gjort tillräckligt. Vi har inte, vad vi har kunnat hitta, några större problem inom det här området just nu. Som tur är.

På Sydsvenskan har inte heller några förändringar skett efter Metoo, enligt klubbordföranden Lotta Satz. Hon beskriver en arbetsplats förskonad från Metoo-tematiken, varför några åtgärder inte krävts.

Svenska Dagbladets klubbordförande Thomas Berglund säger ungefär samma sak:

– Vi har ett väldigt bra klimat på den fronten. Många reagerade under Metoo-hösten och slog fast att det som till exempel beskrevs ha hänt på Aftonbladet aldrig skulle kunna hända hos oss.

SvDs handlingsplan mot sexuella trakasserier ligger fast sedan åratal, konstaterar Thomas Berglund.

Centralt gick Journalistförbundet tidigt ut med information till klubbföreträdare om fackligt arbete vid sexuella trakasserier. Man har ordnat seminarier om frågan, träffat Medieföretagen om saken, och tagit fram kommunikationskampanjen ”Till mitt yngre jag” där kvinnliga journalistiska profiler talar om sexuella trakasserier.

Kampanjen är framför allt ett försök att nå osäkert anställda i produktionsbolagsvärlden, vikarier och andra, som oftare är oorganiserade. 

– Dubbelt så många visstidsanställda journalister uppger att de blivit diskriminerade eller utsatta för sexuella trakasserier jämfört med tillsvidareanställda, konstaterar förbundets kommunikationschef Jacob Lapidus, med hänvisning till den färska JMG-undersökningen Journalist 18.

Journalistförbundet har under året också samlat klubbföreträdare för de stora beställarna gentemot produktionsbolag.

– Vår analys är att problemen med sexuella trakasserier är störst där det är en högre grad av osäkra anställningar, där många är unga och man är beroende av någons gunst för att få komma tillbaka, säger Lapidus.