Gå direkt till textinnehållet

Säkerhetspolis håller koll på pressklubb

När europeiska utrikesministrar möts i estländska Narva står Ukraina och de ryskspråkiga minoriteterna i Rysslands grannländer högst på dagordningen. Den ryska propagandan är massiv. Från Moskva organiseras pressklubbar både på Krim och i Baltikum. Journalisten lyssnade när ryssnationalisten Zachar Prilepin eldade 400 ryssar i Tallinn mot väst och för Ryssland.

 Redan en timme innan presskonferensen börjar stänger Julia Tisler på nyhetsportalen Delfi av sin bandare.
Hon är klar. Den ryskspråkiga redaktionen har fått en egen intervju med 38-årige Zachar Prilepin, en av Rysslands mest kontroversiella journalister, debattörer och författare. Innan hon hastar tillbaka till jobbet frågar jag varför hon har intervjuat Prilepin. Julia Tisler tittar på mig som om jag vore en idiot.
– För att han är här förstås, svarar hon.

Det är just det som är meningen. Han och andra berömda ryska kulturpersonligheter ger snabbt avtryck i ryskspråkiga medier hos Rysslands nära grannar, bara någon bjuder in dem. Därför har kolleger från Moskva startat särskilda pressklubbar i Estland, Lettland, Litauen, Moldavien och på Krim i Ukraina. Det är länder där stora ryskspråkiga befolkningar ofta känner sig diskriminerade av sina regeringar och vars regeringar känner sig hotade av Ryssland.
I Estland, där allt började för fem år sedan, heter klubben Impressum. Den har varit så framgångsrik att den har brännmärkts flera år i rad av den estniska säkerhetspolisen Kapo.
Under rubriken ”Rysslands psykologiska krigföring mot Estland” beskrev Kapo i årsrapporten för 2009 Impressum som ett forum för lögner och fientlig propaganda:
”Denna massiva påverkan, som påminner om Sovjetsystemets, fortgår bevisligen med full kraft, och med godkännande av den politiska administrationen i Ryssland”, heter det.

Ämnena har skiftat. Sedda var för sig kan programpunkterna verka harmlösa, tillstår Kapo, men sammantaget ingår de i ett psykologiskt krig. Ofta knyter de inbjudna gästerna an till politiska surdegar, som nödvändigheten av undervisning på ryska för ryska elever. Eller huruvida Sovjetunionen verkligen ockuperade sina grannländer under andra världskriget. Eller om estländare som stred i SS-trupperna mot Röda armén ska betraktas som frihetskämpar eller krigsförbrytare.
Galina Sapozjnikova, krönikör på Komsomolskaja Pravda i Moskva, är en av två grundare och eldsjälar.
Hon var tidigare korrespondent i Estland och beskriver engagemanget som ett kollegialt stöd till ryskspråkiga journalister i Estland.
– Jag ser det som min plikt att hjälpa ryssarna utanför Ryssland eftersom jag vet hur förtryckta de är, säger hon.

Hon tar för givet att Kapo har ögon och öron i lokalen, men tar lätt på att säkerhetstjänsten är efter henne.
– Det är mer deras problem än mitt. Jag gör inget kriminellt, men jag förstår att de inte vill att vi är vänligt inställda till Ryssland.
Gränspolisen har flera gånger sökt igenom Galina Sapozjnikovas bagage när hon landat i Tallinn för att kolla om hon har med sig mer kontanter än tillåtet.
I sina rapporter skriver Kapo att hon bedriver anti-estnisk propaganda med finansiering från Ryssland.
– Jag förstår inte det. Våra presskonferenser kostar nästan ingenting. Vi betalar inga honorar, föreläsarna ser det som en moralisk plikt att stödja sina landsmän. De får en flygbiljett och ett restaurangbesök men det är fickpengar i Ryssland och jag har inga problem att hitta sponsorer, säger hon.
I Ryssland hörs liknande tongångar som från Kapo i Estland. Med stöd av en ny lag försöker åklagare tvinga frivilligorganisationer som finansieras från väst att registrera sig som ”utländsk agent”. Annars väntar höga böter.

Men i Estland får Impressum hållas och i lokalen väller besökarna in. Just i kväll är det så många förhandsanmälda att Galina fått boka ett extra konferensrum. Knappt trettio journalister är anmälda men en politiskt och kulturellt intresserad allmänhet gör att åhörarna är fler än 400.
– Vi kunde inte föreställa oss att det skulle bli en sådan succé när vi startade att allmänheten också skulle komma. Men det visar på behovet, säger Galina Sapozjnikova.
Om arrangörerna vill göra propaganda för Ryssland utan att framstå som allt för regimtrogna så är kvällens gäst ett perfekt val. Zachar Prilepin har en bakgrund som gruppchef i det ryska inrikesministeriets fruktade OMON-styrkor och har två gånger tjänstgjort som soldat i Tjetjenien. Samtidigt är han kritisk mot president Putin och mångårig medlem i det förbjudna revolutionära Nationalbolsjevikiska partiet.

Förr samarbetade han med den ryske bloggaren och protestledaren Aleksej Navalnyj, som nu i egenskap av rysk liberal hör till hans främsta motståndare.
Vänsternationalisten Prilepin är dessutom, under pseudonymen Jevgenij Lavlinskij, chefredaktör för den liberala oppositionstidningen Novaja Gazetas edition i Nizjnij Novgorod. Samtidigt skriver han krönikor i en rad andra tidningar, till och med för ultrareaktionära Zavtra. Hans essä Brev till Kamrat Stalin har dessutom kritiserats för att vara antisemitisk.
Zachar Prilepins kritik av Rysslands liberaler gör honom till en allt populärare gäst i statskontrollerade ryska medier.
Och publiken i Tallinn älskar denne ryske patriot som dessutom är en entertainer. Orden smattrar som en kulspruta och lockar ofta till skratt.
I en skål mitt i lokalen kan åhörarna lägga lappar med frågor som då och då bärs fram till podiet.

Många frågor är retoriska: Om censuren i Ryssland – som Zachar Prilepin aldrig sett skymten av; allt kan sägas som inte handlar om Putins privatliv. Andra är uppriktiga: Varför är inte dagens ryska filmer lika populära som Hollywoods? Det var de ju på sovjettiden. Prilepin svarar att det visst görs bra rysk film men att rysk kultur inte ska vara lika glättig som amerikansk.
Under frågestunden lägger sig Sovjetnostalgin som en dimma över lokalen. Medelåldern är hög. Aleksandr Hobotov och Olesja Rotar, som arbetar ideellt med den estlandsryska kulturtidskriften Plug, hör till de yngre. Aleksandr Hobotov tror att en stor majoritet av åhörarna längtar tillbaka till Sovjetunionen.
Och han är säker på att Estlands säkerhetspolis finns på plats.
– Jag kan försöka peka ut dom åt dig om du vill, säger han och ser sig om.
Sen begär han ordet och frågar: Hur ser Zachar Prilepin på den snabbt växande rasismen i Ryssland? Prilepin svarar att rasismen är farlig. Särskilt som Kreml inte har någon egen ideologi, utan plockar upp tankegods från andra rörelser och neutraliserar dem genom att göra tankarna till sina egna. Därför kan Kreml självt bli rasistiskt, enligt Prilepin.
Men de flesta frågorna gäller Euromajdan, protesterna i Kiev och andra städer i Ukraina.

Protesterna, förklarar Prilepin, är uttryck för en extremnationalistisk längtan att göra sig av med Ryssland och många åhörare nickar instämmande. Han hävdar att demonstranterna leds av antiryska nationalister från västra Ukraina och att deras främlingsfientliga paroller förtigs av västliga medier för att väst ska kunna lägga beslag på Ukraina.
En lösning, anser Prilepin, kan vara att välja den tjeckoslovakiska vägen och dela upp landet i två delar, en ryskspråkig och en ukrainsk.
Och skulle valet komma att stå mellan Bryssel och Moskva så är Bryssel fel svar. Europa är på väg utför, hans italienska vänner är inte lika glada som förr och han förutspår religiösa eller etniska upplopp inom EU. Ryssland är däremot ett framtidsval.

Några veckor efter presskonferensen har åtminstone fem stora porträtt publicerats i lokala ryskspråkiga tidningar och nyhetsportaler.
På sina håll kallas Prilepin en ”upplyst rysk patriot”, som förklarar att friheten aldrig har varit större i Ryssland än den är i dag.
I intervjun för nyhetsportalen Delfi ställer journalisten Julia Tisler frågor om Prilepins misstro mot att Ukraina närmar sig Europa. Hon säger: Vi i Estland är med i EU. Och vi klarar oss bra.
– Du kan inte jämföra Ukraina och Estland. För Estland är EU inget universalmedel mot ekonomisk oro och för Ukraina kommer konsekvenserna att bli ännu svårare, svarar Prilepin.
Rubriken blir:
”Författaren Zachar Prilepin om Ukraina: Om de tror att alla problem kommer från Ryssland så tror de fel”.
Eldsjälarna i den ryska pressklubben Impressum har lyckats igen.
Eller, om man får tro säkerhetspolisen Kapo, så är det nationen Ryssland som fått fart på sin psykologiska krigföring mot Estland under journalistisk täckmantel.
Julia Tislers intervju från Impressum med Zachar Prilepin får 161 kommentarer på Delfis nyhetsportal. Många brännmärker vad som sägs vara ukrainska – och estniska – nationalister som är fientliga mot Ryssland.

Börge Nilsson

 

Ryska pressklubbar i flera grannländer

Impressum: Internationell medieklubb startad av journalister på Komsomolskaja Pravda i Moskva och Tallinn. Arrangerar månatliga presskonferenser i Tallinn. I Estland är 24 procent av befolkningen rysktalande, ett arv från den tid landet ingick i Sovjetunionen.

Format A-3: Efterföljare till Impressum. Grundad av journalister på Komsomolskaja Pravda och TV-kanalen Rossija i Moskva. Leds av Impressums grundare Galina Sapozjnikova.

Arrangerar presskonferenser i Lettland (27 procent ryssar), Litauen (6 procent ryssar) och Moldavien (6 procent ryssar) där ryska separatister utropat den självständiga staten Transnistrien, samt i Krim, en autonom republik i Ukraina där Ryssland hyr en flottbas för sin svartahavsflotta och där 58 procent av befolkningen var ryssar vid senaste folkräkningen.

Prilepins många ansikten

Jevgenij Nikolajevitj Prilepin använder inte gärna det namn han säger är hans riktiga. Som författare heter han Zachar Prilepin, som journalist och chefredaktör för Novaja Gazetas edition i Nizjnij Novgorod heter han för det mesta Jevgenij Lavlinskij. Men inte alltid. Amerikanska Comittee to Protect Journalists lyckas i en artikel i augusti 2007 om att polis beslagtagit redaktionens datorer, få med honom både som chefredaktören Prilepin och direktören Lavlinskij. Själv berättade vad-han-nu-heter på pressklubben i Tallinn hur han som anställd på en lokal affärstidning hållit liv i åtminstone tre pseudonymer. Han gjorde det så framgångsrikt att en politiker efter ett tag krävde att ägarna skulle sparka en av dem och befordra en annan.
 

Fler avsnitt
Fler videos