”Otänkbart att TTELA inte skulle finnas kvar”
Oro, overklighet – och igenkänning. Så präglas redaktionen på TTELA av Stampenkrisen. Men man gör tidning precis som vanligt. ”Journalistiken är det enda man har och enda sättet att visa att vi behövs”, säger reportern Lars Carlsson.
Tolv västsvenska tidningstitlar ingår i den rekonstruktion som den skuldtyngda Stampenkoncernen den 23 maj ansökte om och nu genomgår. TTELA med säte i Trollhättan är en av de minsta morgontidningarna i bolaget Stampen Local Media. TTELA är också den redaktion som förmodligen vet mest om den process som ägarbolaget genomgår, efter att på nära håll ha följt biltillverkaren Saabs väg till konkursen strax före jul 2011.
– Jag minns att man tänkte: vad naiva de anställda är! Nu är vi i samma sits. Man hoppas så att det ska gå bra den här gången, men det måste mycket till, säger näringslivsreportern Joachim Flodin.
Han beskriver hur han första dagarna efter det dramatiska beskedet blint delade koncernledningens optimism om att rekonstruktionen kommer att lyckas. Sedan kopplade han på den kritiska journalistrollen, började ifrågasätta. Kommer det kapital som krävs att komma in? Har företaget verkligen pengar till juli månads löner, som man försäkrat?
Oron för att stå utan jobb och lön är överhängande för en stor del av TTELAs mångåriga medarbetare. Mari-Louise Anderstedt, reporter och en av två ordförande för den lokala journalistklubben, har en sambo som arbetade på Saab när bolaget gick i konkurs. Hon skojar krasst om att återuppliva sin sjukvårdskarriär – efter 21 år på tidningen – om det skulle behövas.
Men egentligen vill hon inte ens fullfölja tanken på att rekonstruktionen kan misslyckas.
– Att det inte skulle finnas en tidning kvar, det är otänkbart.
För reportern Kristina Stulken, den senast anställda på TTELA, handlar dramat mer om tidningen som sådan än om hennes privata situation; hon är van vid att hänga löst och vet att hon kan få gå vid nästa sparpaket.
– Det vore förödande om TTELA försvann. Men alla tidningarna [i SLM] är starka varumärken, jag tror att de kommer att överleva i någon form.
Frågan är samtidigt hur väl rustad TTELA är att stå på egna ben om det skulle bli aktuellt med en ny köpare. Stampenledningen har ivrigt betonat att det handlar om en skuldkris och att verksamheterna redan har effektiviserats till vinst. På TTELA upplever man att Stampens återkommande sparpaket har slagit hårt. I dag befolkar ett 20-tal journalister den decimerade redaktionen. Redigerare, webbredaktörer och fotografer är de senaste grupperna som avlövats. Organisationen är slimmad och måste prioritera hårt.
– Man får bara hoppas att alla i kommunen sköter sig. För att frikoppla folk för grävjobb är i stort sett omöjligt, konstaterar Mari-Louise Anderstedt.
Hon och de andra i journalistklubben ifrågasätter också Stampens sätt att hantera den allmänna strukturomvandlingen.
– Det mest naturliga hade ju varit att satsa sig ur en kris. Nu har alldeles för många journalister som producerar text och bild försvunnit, liksom redigerare som gjorde innehållet lockande. Vad ska de sälja? frågar hon och pekar bort mot annonsavdelningen som tagit över arbetsplatserna efter det gemensamma redigeringsnav som Stampen placerade i Trollhättan men sparade bort efter bara ett år. Flera medarbetare som slutade med avgångsvederlag känner sig osäkra på om de omfattas av lönegarantin: reglerna är snåriga att förstå.
Parallellt med frustrationen över resurser och oron över det som nu pågår, jobbar redaktionen på. Lojaliteten mot tidningen är stor och arbetsgruppen är sammansvetsad. Att jobba blir också ett sätt att hantera ovissheten, tycker reportern Lars Carlsson:
– Man blir som en robot och bara kör. Journalistiken är det enda man har, och enda sättet att visa att vi behövs.
Hur mycket har läsarna förstått? Om det är TTELA-journalisterna oense. Tidningens egen rapportering om rekonstruktionen har varit sparsam, för att inte riskera att skrämma bort annonsörer och prenumeranter. Reportern Kristina Stulken tycker att folk i hennes ålder inte verkar ha insett vad som är på gång. Andra på redaktionen talar om ett brett stöd ute på stan. På lunchrestaurangen i Folkets hus kommer läsaren Arne Johansson fram till oss och berättar vad han tycker om Stampens affärer och bonusar och koncernens avlövning av den lokala journalistiken. Det duger inte att så många artiklar i TTELA numera kommer från GP!
TTELAs chefredaktör Ingalill Sundhage möter stor omsorg om tidningen när hon träffar läsare och politiker.
– Man håller tummarna för oss. I den andan tycker jag ändå det känns hoppfullt.
Sundhage är stolt över sin lojala personal och framhåller att ledningen försöker vara så transparent som möjligt för att möta medarbetarnas oro, med mycket information och dialog. Ingalill Sundhage upprepar koncernledningens mantra om att detta är en finansiell rekonstruktion.
– Operativt har vi i två års tid jobbat hårt med att effektivisera oss och rätta mun efter matsäck, bli lönsamma, vilket SLM som bolag är.
Är TTELA lönsam på egen hand?
– Det är en ointressant fråga eftersom man tittar på bolaget, inte enskilda tidningar.
Men om det skulle bli konkurs är det en relevant fråga.
– Jag vill inte diskutera i de termerna, jag tycker det är ointressant. Jag diskuterar inte rekonstruktionen annat än att jag tror på den. Annars skulle jag inte sitta här.
FAKTA:
Stampen ansökte den 23 maj om företagsrekonstruktion för att ”rädda verksamheten och jobben”. Bakgrunden är främst den höga skuldsättning man dragit på sig genom ett stort antal medieaffärer.
16 av Stampens 26 bolag omfattas av rekonstruktionen. För att undvika konkurs krävs nytt externt kapital samt att de så kallade ackordsförhandlingarna går i lås.
Den 20 juni inleds borgenärssammanträden i tingsrätten.
Under rekonstruktionen omfattas de ca 3 000 anställda av den statliga lönegarantin under maj och juni, även personer med avgångsvederlag respektive uppsägningslön omfattas.
